Bön för åttonde klass

Bön för åttonde klass

Först vill jag bara tacka för er förbön, det är skönt att få påminna sig själv om att vi får vila i er förbön under den tid som vi är här i Kenya. Fortsätt gärna be för oss och för arbetet och alla människor som vi har runt omkring oss här, det är värdefullt för oss alla.

Vardagen här fortsätter att rulla på och vi får vara med om nytt gång på gång. I fredags var en speciell dag, det var bön för klass åtta. Tre av våra killar går i åttonde klass, vilket är sista året på grundskolan. Här går man åtta år i grundskola och sedan är det fyra år på gymnasiet, så lite skillnad till Sverige men inte mycket. I alla fall, förra veckan kom killarna och frågade om inte jag och Ester skulle vara med i kyrkan. Vi förstod först ingenting, men fick sen förklarade de att det varje år är bön för klass åtta i kyrkan några veckor innan skolan slutar. Vi blev verkligen överraskade, glatt överraskade! Tänk att få förbön av lärare, familj och pastorer innan man som elev ska göra slutprov och sedan väntar något nytt, för en del väntar gymnasium och för en del jobb eller något annat.

Så i fredagsmorse gick vi till kyrkan som ligger vid skolan, tar en halvtimme att gå hemifrån och dit ungefär. Det var tomt i kyrkan när vi kom, vi blev lite nervösa men sen kom klasserna in och så kom familjemedlemmar till eleverna. Killarna kom stolta fram och hälsade på oss och deras leende var stora, de verkade ändå lite förvånade över att se oss där även om vi lovat dem att vi skulle komma. Jag kände mig nästan lite stolt jag med över att få sitta där och se våra killar. Det kändes härligt!

I kyrkan presenterade lärarna sig och de fick även skicka med en hälsning, ett bibelord eller någonting annat de kände att de ville ge vidare till eleverna. Det var väldigt fint, flera lärare var personliga och uppmuntrade eleverna på sitt sätt. Även rektorn pratade en stund och jag förstod ju inte allt, men han var också verkligen uppmuntrande och eleverna skrattade ibland och det ser jag som ett positivt tecken. Eleverna sjöng flera sånger, lärare sjöng, vi sjöng tillsammans och sen kom huvuddelen. Pastorn höll en ”kort” predikan (tid här är lite annorlunda än vad det är i Sverige) och så var det lite mer lovsång. Efter det fick alla eleverna komma fram och ställa sig med personal och pastorer bakom sig, tillsammans bad vi för eleverna, för slutproven som väntar dem och för deras framtid. Det kändes verkligen fint att få stå där och be för dem. Det var en speciell känsla. Jag vet inte, men i och med att jag aldrig varit med om det tidigare i Sverige så kändes det ännu mer speciellt.

Efteråt träffade vi killarna utanför kyrkan, fotade dem och pratade en stund. Jag, Ester och pastor Langat fick även möjlighet att skicka med dem lite tankar vi hade, uppmuntran och säga det vi kände att vi ville. Det märktes på killarna att dagen kändes viktig och det kändes även viktigt för oss att få vara med. Den dagen är jag glad över!

Åter igen är jag tacksam över bönen och jag är tacksam över att bönen får vara en så tydlig del av vardagen här, inte bara hemma och i kyrkan utan även att tron alltid är med dem. Tänk att ha en skola som ordnar förbön?! Det är värdefullt och fantastiskt. I Bibeln får vi läsa om hur vi får lämna allt i Guds händer, stort som smått, och det tyckte jag att denna dagen blev ett tydligt exempel på. Där stod vi i en kyrka och bad tillsammans för eleverna och fick lämna dem i Guds trygga famn.

Var gärna med och be för alla åttonde klassare som kanske känner oro över proven, över gymnasiet, över sin framtid eller vad som ligger på deras hjärtan. Var också gärna med och tacka över att de fått möjlighet att gå i skolan och för de åren de haft på grundskolan.

Våra tre åttonde klassare tillsammans med Langat.
Våra tre åttonde klassare tillsammans med Langat.
Vi och killarna, stolta killar
Vi och killarna, stolta killar
Peter och Collins
Peter och Collins

/Julia Nilsson, Kenya

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved