Bonjour monsieur, comment allez-vous?

Eftersom jag behövde träffa en person på Teologiska seminariet, tog jag i morse den korta promenaden från min bostad dit, en bensträckare på dryga kilometern fram och tillbaka. På denna korta sträcka hinner man möta ett stort antal människor: vuxna, ungdomar, barn, kvinnor, män, alla vid dagens början på väg någonstans. Hälsningsfraser utväxlas på olika språk beroende på. Wakire, Habari za asubuhi, Good morning är de som alltid omväxlande förekommer.

Idag bröts emellertid detta mönster, när jag fick höra Bonjour monsieur, comment-allez vous? En man i svart skinnjacka sträcker leende fram handen och presenterar sig som Alex Maiko, f d elev på Matongo High School. Det visar sig att han tydligen hade  tillhört den grupp jag under ett par månader hösten 1989 försökte undervisa i frivillig franska.

Det var den dåvarande rektorn vid skolan Samwel Omambia Michoro som kom med denna ”strålande” idé, när han hörde att jag var behörig att undervisa i ämnet. Vid den s k paraden en måndagsmorgon, efter den obligatoriska flagghissningen och morgonbönen, tillkännagavs att nu skulle man även kunna lära sig detta världsspråk i Matongo. Den som var intresserad måtte räcka upp handen. Ungefär 400 händer for genast upp.

Vi var nog ett 60-tal när vi började (vet ej hur urvalet gjordes, men däribland fanns även fyra av lärarna). Gruppen krympte för varje gång och när vi var tvungna att sluta p g a att jag gick in i andra uppgifter inom ELCK, var vi väl ett tjugotal, bl a de fyra kollegerna och, enligt egen utsago, även Alex Maiko.

Han jobbar idag som rörläggare, just nu vid ett bygge på MLTC (Teologiska seminariet). Det var därför vi träffades. Han är ca 40 år gammal, gift och har tre barn och påstod att han mindes min engelskundervisning – och även den frivilliga franskan – med glädje. Jag fick erkänna att jag inte kom ihåg eleven Alex Maiko, men som ni förstår var det för mig en stor och uppmuntrande gåva att få träffa honom idag, med eller utan franska hälsningsfraser.

Per-Martin Hjort