Borta blir hemma…

Borta blir hemma…

12

okt 2014

Dagarna blir så mättade när man upplever saker för första gången som vi gör just nu. Det är som om varje dygn rymmer mer än 24 timmar. Det är svårt att förstå att vi bara har varit här i fyra veckor. De välbehövliga vardagsrutinerna börjar infinna sig. Janne och jag åker till språkskolan varje dag kl. 8 och innan dess har vi lämnat av Ella på el Jardin, förskolan där hon tillbringar dagarna. Det är lite kämpigt för henne. Hon känner sig bortkommen bland alla barn och vuxna, där de flesta pratar spanska. Vi kämpar på och hoppas att det lossnar efter hand. Vi brukar ta taxi till Språkskolan på morgnarna. De är av varierande standard, men tar oss genom stan på 10 minuter och kostar 7 soles – ca 17.50 kr. Det är liv och rörelse på vägarna, kommunikationen sker genom tutande och genom att på olika sätt signalera med armen genom rutan. Rätt galet, men det verkar fungera. När vi slutat skolan vid tolv tar vi bussen (80 centimos) och hämtar Ella på vägen hem. Vi brukar göra läxorna direkt så att de blir gjorda. Ella har faktiskt också läxor varje dag!

IMG_8036 2014-10-09 11.37.41

Djurens dag på förskolan!

IMG_8499  IMG_8502

På väg till skolan…

IMG_8520  IMG_8530

…och hem. 

IMG_8535  IMG_8538

I Peru bär man oftast sina barn. Det har varit regionalval här i Peru. Fläskiga affischer på en massa goa gubbar har suttit överallt. Fast enligt vår lärare är de flesta varit inblandade i antingen kriminalitet eller korruption.

Vid två-tiden kommer de andra barnen hem. De spenderar dagen på Den norska skolan. Filip går med de norska och danska barnen, medan Adam och Cornelia, som läser på distans, sitter i ett annat rum. Där finns en fotbollsplan och en hel massa djur, så alla är rätt nöjda. Filip har lagt sig till med ett och annat norskt ord, ”skikkelig” slinker ur honom nu och då. Pojkarna har börjat spela fotboll. De spelar på en gropig gräsplan där fåren sköter klippningen och man får väja för fårbajset, men det är ju gräs i alla fall! Cornelia fann en så söt Amerikansk cockerspaniel som hon köpte. Efter en vecka, när vi tagit den andra vaccinationen, blev han till barnens stora sorg sjuk. Han hade redan viruset och trots att de försökte rädda honom så gick det inte. Nu väntar vi på att veterinären ska hitta en ny hund, även om det inte blir riktigt samma sak som med Pichu. Han var speciell.

2014-10-10 16.40.50

2014-10-10 16.25.00

IMG_8275    Söta lilla Pichu!

Vi bor i ett bra hus med tre våningar och en härlig takterrass, där vi huserar på de två översta våningarna. Adam och Filip får dela rum, men å andra sidan har vi fyra toaletter – så det går grejt. De som hyr ut huset tog väl hand om oss när vi kom och visade oss runt överallt. Vi har också fått ett gott välkomnande av de norska-danska familjerna. Här finns sex barnfamiljer, ett äldre par och några volontärer. De har bibelstudieträffar på tisdagar och de har också en tillfällig kör, dit även svenskar är välkomna. Vi har träffat underbara Pepe och Lety och deras flickor. De kommer från Chiclayo, men Pepe studerar teologi här. Förhoppningsvis återvänder familjen efter studierna, för de behövs verkligen i Chiclayo.

IMG_8453  IMG_8475

IMG_8460  IMG_8478

Hemma hos…

Vi handlar den mesta maten på supermarket, där priserna är ungefär som i Sverige. Som tur är har Josefina börjat jobba hos oss med att laga lunch, städa och tvätta tre dagar i veckan. Det betyder att vi får äta god peruansk mat. Mycket kyckling i olika varianter blir det.

I veckan har barnen haft ferie. Cornelia följde med familjen Rott till stranden, medan vi andra varit hemma. På onsdagen var det nationell helgdag. Man firar/minns en framstående amiral som dödades i kriget mot Chile någon gång på 1800-talet. Vi bestämde oss för att bege oss ner till Plaza de Armas, där den stora katedralen ligger, och försökte med hjälp av kartan ta oss till ett kristet café som skulle ligga i krokarna. Det låg lite längre bort än vi trott så vi fick oss en rejäl promenad och när vi kom fram var caféet stängt! Familjen Smetana fick i alla fall lite bättre koll på stan och hittade lite schyst godis. Jag gick förbi en dam som sålde plantor, vilket gjorde min dag.

IMG_8418  IMG_8428

IMG_8444  IMG_8429

Kartläsare…

IMG_8450  IMG_8440

IMG_8448  IMG_8441

Petunia, hortensia, tagetes mm.                Här är sopgubbarna/gummorna som håller så rent!

Något vi saknar, förutom familj och vänner, är godis, mjölk och riktigt kaffe. Mannen, som haft mjölk som den självklara drycken till i stort sett varje måltid, konstaterade med en tung suck att här inte skulle drickas mjölk på tre år. Alltså blir det inkacola eller juice frukost, lunch och middag! Tur att de har bra tandvård här.

IMG_8457

Vi lever här nedanför de mäktiga vulkanerna som omger oss, med Misty som sover med ett öga öppet. Som Janne uttryckte det: ”Det tar ett tag att känna sig hemma så här långt borta”. Men vi vet att Guds omsorg når ända hit, det har vi fått många prov på redan.

Kram Annis!

 

8 reaktioner till “Borta blir hemma…”

  1. Tack Annis för fin reserapport!! Häftigt att ni är på plats och i full sving – det är ett stort familjepussel som ska fungera. Vi ska be särskilt för Ella. Stor kram från Pia & Co. i Norge

  2. Pingback: Umeå nästa

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved