Bortom egoismen

Ibland har jag hört att man måste älska sej själv för att kunna älska någon annan. Så är det förstås inte. Och risken med ett sådant påstående är att man ägnar så mycket kraft åt att försöka älska sej själv att man aldrig kommer att älska någon annan. I tillägg till den etiska tes jag kastade fram i förra blogginlägget så låt mej föreslå ytterligare en preliminär etisk tes:

Den goda etiken är aldrig egocentrisk.

I vår tid är budskapet alltid “unna dej” och aldrig “offra dej”. Men ett liv i Jesus’ efterföljd ger inte utrymme för egoism och självgudadyrkan. Den som vill vara störst ska vara de andras tjänare, säger Jesus.

Egoismen infiltrerar vårt handlande och våra tankar till den grad att det kan vara svårt att se våra egna motiv. Då måste man börja ställa sej frågor som: Om jag gör så här – är det för att någon annan ska få det bättre – eller för att jag ska få det? Leder mitt handlande till ökad rikedom för mej, eller för någon annan? För det Guds rike framåt, eller förbättras bara den lilla bubbla av världen där jag råkar leva?

Det är inte alltid fel att göra något i eget intresse. Men ofta. Och att göra det motsatta mot den egoistiska impulsen leder nästan alltid rätt.

Så låt oss fundera vidare över vilka motiv som driver mej. Är de egoistiska? Kan jag då börja att aktivt försöka undvika egocentrismen? Hur sätter jag Jesus, Guds rike och min medmänniska i centrum?

/Erik

>

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved