Blogg

Ett par milstolpar på vår volontärresa har nu passerat! Vi har spenderat en hel månad i Kenya, det längsta jag någonsin spenderat hemifrån och vi har varit här en hel fjärdedel av tiden. Det är fantastiskt men jag, Melker som är en av de tre musketörerna här i Kenya tycker att tiden har gått alldeles för fort, på gott och ont. Det är en bra grej för det visar på att jag trivs väldigt bra vilket jag är otroligt tacksam för. Men det växer också en liten sorg och en liten stress inom mig av att vi faktiskt inte har.

Heeej vänner, Arbetet fortsätter i Peru! Vi har haft full-späckade och härliga veckor sedan vi hördes sist. Därmed har tiden gått väldigt fort! Vi gör vad vi kan för att hantera värmen. Man får byta kläder ofta och ha fläkten på dygnet runt. Frederik berättade att Piura (närmare ekvatorn) har två årstider: sommar och inferno. Det är lyxigt att få åka till stranden eller bada med barnen Unossons på Jockey Klubben när vi har dem på morgnarna. [caption id="attachment_20242" align="aligncenter" width="300"] Ceviche i Piura efter gudstjänsten.[/caption] Det finns utmaningar. Trots att vi kan känna oss hemma här är det viktigt att få uttrycka.

Nu har vi varit i Kenya i knappt tre veckor! Vi börjar komma in i vår nya vardag och så smått landa i det lugna tempot som Ellen nämnde i tidigare inlägg. Jag, Klara, tycker fortfarande att jag kan känna mig lite överflödig och upplever en del dagar som väldigt långa, men det finns även stunder då jag känner att vi får göra skillnad. Kanske inte så mycket för verksamheten i stort, men för de barnen vi får möta och älska! I söndags var vi på vår första gudstjänst på Bethesda. Det är annorlunda att fira gudstjänst på ett annat språk,.

Idag är det redan två veckor sedan vi landade i Kenya och hittills har tiden både flugit fram och stått märkligt stilla - samtidigt. Å ena sidan har vi fått vara med om så mycket roligt, intressant, värdefullt, givande och fantastiskt att de två veckorna känns som några få dagar medan det å andra sidan har varit så mycket intryck, nya rutiner och möten att det är svårt att inse att detta är vår vardag i fyra månader framöver. [caption id="attachment_20194" align="aligncenter" width="225"] I Nairobi fick vi prova på vår första eftermiddagsskur, då gäller det att regnjackan är på![/caption] Det första dygnet.

Hej alla! Det är sommar i Peru och februari är den månad då vi brukar få mest besök, så också i år. Både officiella och privata. Denna gång är det missionsledaren för ELM Danmark Frederik Berggren Smidt och hans fru Lise som kommer. Men även den nyanställde pendlarmissionären Roar Steffensen kommer under februari och så ovanpå det Hjalmars bror Viktor med familj. Det blir kul! [caption id="attachment_20186" align="alignleft" width="300"] På en gudstjänst i San Antonio.[/caption] Särskilt roligt, tycker vi, är att vi ska hålla ett tvådagarsläger för par 9-10 februari för att stärka äktenskapen. Undervisningen ger vi tillsammans med Frederik och Lise som.

Kära hermanos, Snart har vi varit 5 månader i Peru (med undantaget att jag var 2 veckor i Sverige över jul) och det återstår 5 månader av volontäråret. Halvvägs! Efter mycket reflektion, besök från mina "missions-minded" föräldrar och en pep talk från Pastor Gonzalo i helgen så har jag fått förnyad inspiration att fortsätta arbetet här i Chiclayo. Innan jul började sommarlovet vilket betyder ändringar i schemat och uppehåll för vissa aktiviteter i församlingarna. Vi är ännu i processen av att anpassa oss till ändringarna. Över middag så pratade Gustav och jag om att vi upplever nu meningen med att.

De senaste månaderna har för oss bestått av nedräkning; tre månader, två månader och en månad. Sen räknades veckorna ett tag; tre veckor, två veckor. Sen i dagar; tio dagar, nio dagar och nu endast åtta dagar kvar till avresa. Vi är alltså nere på ensiffrigt. Lite drygt en vecka. Väskor ska packas och familj och vänner ska säjas adjö till. ”Vi ses till sommaren” har blivit min nya standardfras vid avsked. Det är svårt att tänka sig när vi här i Skåne fått njuta av tvåsiffriga minusgrader och snö i en och en halv vecka. Sommaren känns så långt.

Hej igen, säger vi från Kenya! Hembesök i alla dess former är det som bäst sammanfattar den senaste tiden för oss. Vi har fått hälsa på hos några av skolans lärare och hos vår vän Paul som jobbar i köket på Bethesda. Han bor ungefär en timme från Bethesda och i början av förra veckan bjöd han in oss till att bo i hans hem i tre dagar. Där fick vi uppleva ett väldigt annorlunda liv från det vi är vana vid. Han och hans familj bor i bergen, i en liten by som består av endast ett par hundra.