Blogg

Mycket har hänt sen sist och det har varit svårt att hitta tid till att skriva men nu ska ni få hör lite av vad som hänt. Vi firade jul i Chesinende med Kerstin vilket ni antagligen redan vet. Det var speciellt och annorlunda men verkligen intressant, roligt och spännande. Vi firade juldagen i ett kenyanskt hem så då blev det all möjliga sorters traditionell kenyansk julmat vilket är ganska olikt mot ett svenskt julbord. Dagarna som följde sov jag mycket då jag råkat ut för en amöba. Jag var trött och hade en del magkramp så det var inga toppen.

I söndags kom vi som sagt tillbaka till Bethesda och vilken känsla det var. Innan vi kom hit hade jag några dagar då jag kände mig helt slut i kroppen och all tid jag fick för mig själv uppskattade jag otroligt mycket, det var härligt att umgås med de andra ibland också men jag behövde verkligen tiden för mig själv. Sen kom vi hit till Bethesda och samma kväll släppte allt och den lättnaden har fortsatt. Nu känner jag mig hemma, trygg och lugn, en sådan lättnad inom mig.   De första dagarna har varit ganska speciella… en av killarna.

Om två dagar lämnar vi Emanuel Children's home och något som jag trodde skulle vara en lättnad känns nu ganska trist. Att lämna kommer vara sorgligt trots att jag bara varit här i drygt två veckor. Barnen här har gett mig mycket glädje i en period som för mig varit tuff och för det är jag dem evigt tacksamma. De har en speciell plats i mitt hjärta då de verkligen har hjälpt mig på ett överraskande sätt. Gud placerade inte mig i Kenya bara för att jag skulle kunna hjälpa andra, nej ärligt talat tror jag att den största anledningen till.

Just nu är vi på ett barnhem på Matongo och ett av deras mål är att barnen ska kunna flytta hem till föräldrarna igen (om de är i livet) och annars till släktingar eller fosterfamiljer. Det målet fick vi vara med och uppleva i torsdags då vi hade julavslutning. Det kändes inte riktigt som en julavslutning, mer som en skolavslutning eller typ ett stort barnkalas. Mysigt var det i alla fall! Jag och Ester började tidigare för att vara där och pynta inför dagen och hjälpa barnen att klä sig inför dagen, de fick nya kläder. Vi pyntade bland annat.

Som ni kanske läste i Julias förra inlägg var det ganska förvirrande att komma till Emmanuel children's home. Nu har vi varit här i fem dagar och konstigt nog trivs jag. Egentligen är det inte så konstigt eftersom det var vad jag trodde jag skulle göra när vi planerade att åka hit men om man skulle läsa vad jag skrev i min dagbok på måndagskvällen skulle man bli förvånad. De två första dagarna var riktigt tuffa. Våra uppgifter var inte svåra och vi hade det egentligen ganska bra. Men allt var nytt och att börja något nytt när man varit hemifrån.

Ny plats, nya kollegor och nya barn. Igår skjutsade George oss hit till Matongo och här ska vi vara fram till 22 december, tror jag att det blir. Vi har fått vårt egna lilla hus med vardagsrum/sovrum, kök och toalett, lagom stort för oss två. Vi har även fått ett husdjur, en ödla som kryper rundor här på väggarna. När vi kom försökte jag jaga ut den, men gav upp med det. Nu får han bo kvar här istället, han har till och med fått ett namn: Frasse. Både jag och Ester kände oss vilsna när vi kom igår, hade inte.

Efter två intensiva dagar med resor till Matongo (i onsdags) och Atemo, Itierio och Ogango (torsdag) har Jonny och jag en lugn dag på Chesinende. Damerna i vårt sällskap har inte en lugn stund, för de är i Nakuru och ska förnya Esters och Julias visum, så att de kan få stanna i Kenya den tid det är tänkt. [caption id="attachment_11200" align="aligncenter" width="400"] Kyrkan på Matongo, byggd av Martin Lundström[/caption] Efter Matongobesöket fick vi också tillfälle att häsa på hemma hos våra kära vänner pastor Kiprotich och pastor Langat. Den senare var tyvärr inte hemma, men vi fick träffa hans familj och.

I lördags - det känns som en vecka sedan - åkte Jonny och jag till Bethesda. När vi kom fram samtalade vi med ledningen: Madame Lucy, Elisabeth Gwako, Samuel Langat och Danvas Nyakundi och jag fick min första äkta ugali med äggröra och kål. Gott! Mörkret faller ju tidigt vid ekvatorn, så kvällarna känns långa även om de inte kan jämföras med novembermörkret i Sverige. Å andra sidan gav det tillfälle till mycket vila och sömn! Inte att förakta! Första söndagen i advent bjöd på soligt sommarväder och vi åkte till gudstjänst i Pangani kyrka inne i Nakuru. Evangelietexten var den samma som.