Blogg

Så har vi då landat i Kenya! Jag har förmånen att tillsammans med vår missionssekreterare för Afrika, Jonny Bjuremo göra en resa till Kenya och Etiopien. En ”Afrika-dubbel”! Det är roligt, inspirerande, intensivt, lärorikt – mycket på en gång. För Jonny blir det en ”Afrika-trippel” nästan i samma resa. Han fick ju som ni vet besöka Eritrea efter många års väntan, bara strax innan vår resa tillsammans. Vi landande tidig morgon torsdagen den 8 mars kl 04:07 i Nairobi. Därifrån till Kisumu och taxi till hostel S:t Anna där vi fick fortsätta vår flygnattsömn några timmar på förmiddagen, innan vi blev.

  Den första dagen i Kenya besökte jag huvudkontoret för Evangelisk-lutherska kyrkan i Kenya (ELCK). Vi är många som bett och undrat över hur kyrkan kommer att klara de interna striderna som pågått under flera år. Nu har ELCK en ny ledare i t. f. ärkebiskop Joseph Ochola. Han hälsade oss välkomna med en kort andakt över Matteusevangeliets femte kapitel och fortsatte med bön. Vidare gav han en introduktion över vad som står på agendan för ELCK. Han tog upp bekymret med alla projekt som drivs i kyrkan och som orsakat många strider. Nu tar ELCK tag i dessa problem och strukturerar.

När höstmörkret drar in över Sverige är jag tacksam över att få besöka våra vänner i Kenya och Etiopien. Under tiden 6-27 november har jag förmånen att hälsa på i ELMs samarbetskyrkor. Den evangelisk-lutherska kyrkan i Kenya (ELCK) står först på programmet. Det har planerats samtal med kyrkans ledare och ansvarig för utåtriktad mission. Jag reser på uppdrag av Nämnden för utlandsmission (NUM) i ELM. NUM har gett mig förmånen att hälsa t. f. ärkebiskop Joseph Ochola välkommen till huvudkontoret. Vår missionär Kerstin Nilsson kommer att finnas med vid samtalen. Hon avslutar sin period 2017. Vill ELCK att hon fortsätter? Kerstin arbetar.

Det är ganska vanligt med strömavbrott här och vissa gånger gör det mig irriterad men andra gånger får det mig att le. Under de senaste veckorna har vi haft strömavbrott tre kvällar och en av dem var i lördags. Vi hade film-eftermiddag med killarna när strömmen försvann. Vi kunde som tur var se klart filmen eftersom datorn hade gott om batteri. När vi sen skulle ha aftonbön hade det börjat bli mörkt men med lite ljus utifrån och några ficklampor gick det ändå bra. När det är strömavbrott är det ganska vanligt att vi äter ute eftersom det ofta är ljusare..

När jag i september skulle säga hejdå till min syster Matilda på flygplatsen gav hon mig en liten vit papperspåse och i den fanns 139 st. lappar till mig från henne och hennes Stoffe. Dessa små lapparna har fått betyda mycket för mig under mina månader här i Kenya, speciellt de dagar då det känts lite tuffare eller när jag bara velat höra något från Matilda och Stoffe. På lapparna har det stått allt från skämt och dålig engelskundervisning till uppmuntrande ord och bibelord. De olika lapparna har bland annat gett mig ett leende på läpparna, påmint mig om att.

Det är nu riktigt länge sedan jag skrev och det känns inte bra. Dagarna flyger iväg och vi har mindre än fyra veckor kvar. Det finns så mycket man vill hinna med samtidigt börjar man känna av att man varit borta länge. Eftersom hemresan finns så nära är det lätt att tänka på den. Så hemlängtan finns där men att lämna Kenya, Bethesda och alla människor jag lärt känna kommer vara jobbigt. Kenya har lärt mig så mycket som jag hoppas jag kommer komma ihåg långt efter att jag kommit tillbaka till Sverige. En sak som jag kommer ta med mig.

I slutet av oktober skulle vi äta kvällsmat på ett hostel i Nairobi i väntan på att åka till flygplatsen och hämta bibelskolan. Det var mycket folk som satt och åt, vi i ledarteamet satte oss därför vid olika bord och jag hamnade vid ett bord tillsammans med en barnfamilj. En familj som kom kom från USA men flyttat till Kenya som missionärer och varit här sedan 2013. Familjen bestod av mamma Tara, pappa Jo och dottern Caroline. Vi satt och pratade i massor och delade våra olika erfarenheter från vår tid i Kenya. Det är ett möte som jag.

En 500-lapp är värd 500 kr. Det är ganska mycket pengar. Sedeln har ett stort värde och du kan få mycket för den. Om den ligger i din plånbok eller om den ligger i min ficka så har den fortfarande samma värde. En 500-lapp är alltid en 500-lapp. Om jag blöter ner den är den värd 500 kr. Om jag råkar riva sönder den lite är den fortfarande värd 500 kr. Om jag sedan knycklar ihop den är den fortfarande värd 500 kr. Stampar jag på den med mina skitiga skor är den också fortfarande värd 500 kr. Inget av.