Blogg

Sommaren närmar sej i Sverige – enligt almanackan och enligt de mejl vi fått också rent väder och temperaturmässigt. Snart kommer studenter har sommaruppehåll från studierna. Och de som arbetar få några veckors semester. Vad göra med all denna lediga fria tid? Fråga Dej själv: Finns det någon bok som är viktigare för mej än alla andra böcker? Svarar Du ”ja” så fortsätt med frågan: Önskar jag att jag hade mer tid att läsa den boken? Svarar Du ”ja” även där så har Du en god ledtråd till vad Du skulle kunna göra i sommar… …LÄS.

I Chiclayo är den absolut vanligaste bilmodellen Daewoo Tico. Nio av tio taxibilar är av denna modell, och taxibilarna utgör långt över hälften av bilarna i staden. Modellen tillverkades under åren 1988 och 2003 och de bilar som kom till Peru gjorde det i en massimport under början av nittiotalet. Ticon har en liten trecylindrig motor på 41 hästkrafter och drar runt en halvliter bensin per mil. Om man inte har byggt om den att gå på gas, vilket många i Chiclayo gjort. Då förlorar man några av hästkrafterna, men får ner bränslekostnaden ytterligare. Det bästa med Ticon, brukar vi.

Sista söndagen i april lyssnade jag till Merci, som predikade i Las Brisas. Förutom delar av Filipperbrevet fyra hade han också Femte Mosebok 16:16-17 och Första Korintierbrevet 16:1-4. Om Du vill så ta fram Din bibel (eller bläddra på www.folkbibeln.net eller www.bibeln.se). Merci valde att utgår från ett av de teman som finns i Fil 4: Givande! Det är ett mycket aktuellt ämne i församlingarna i Chiclayo, eftersom man är inne i en process med att utnämna pastorer, samtidigt som man har en mycket begränsad ekonomi och väldigt dåligt givande i församlingarna. 5 Mos 16:16-17 Tre gånger om.

Filipperbrevet är tema söndagarnas predikningar under april i Chiclayo. På lördagskvällen fick jag leda ett bibelstudium över de sista verserna i kapitel 3, och i söndags hörde jag Pepe predika över hela kapitlet. Några tankar ska jag föra vidare. Om Du vill så ta fram Din bibel (eller bläddra fram Filipperbrevet på www.folkbibeln.net eller www.bibeln.se). Fil 3:1-3 Bakgrunden för Paulus är att allt har förändrats i och med det Kristus gjort för honom. Paulus är på väg till himlen. Därför kan han skriva: Gläd er i Herren. Det finns all anledning till glädje. Och så varnar han för att låta.

Som jag skrev senast har vi valt att ha Filipperbrevet som tema för söndagarnas predikningar under april. Men jag missar gudstjänsten den andra söndagen eftersom jag ska resa bort med familjen över veckoslutet. Men jag har den fördelen att jag träffar predikanterna varje tisdagkväll för att tala om livet och om Livet. Det är en av de bästa sakerna med mitt jobb just nu. I tisdags gick vi igenom tre olika gudstjänstordningar eftersom vi ska revidera de ordningar vi har i vår sångbok här. Och därefter läste vi Filipperbrevets andra kapitel. Eller vi skulle läst hela, men vi hann bara.

Under april månad har vi valt att ha Filipperbrevet som tema för de fyra söndagarnas predikningar. Ungefär ett kapitel för varje söndag. Vi har prövat en gång tidigare att predika en bibelbok rakt igenom – i september förra året läste vi Första tessalonikerbrevet. Igår, den första söndagen i april, predikade Pepe Cordova i Las Brisaskyrkan. En kort sammanfattning av predikan. Om Du vill så ta fram Din bibel (eller bläddra fram Filipperbrevet på www.folkbibeln.net eller www.bibeln.se). Följande noterade jag när jag lyssnade till Pepes predikan: Fil 1:1-11 Paulus väljer att presentera sig som tjänare. Allt kristet ledarskap handlar om att.

I Nya testamentet berättas om en man som hette Josef och kom från staden Arimataia i Judeen. Vi får veta ganska mycket om honom. Han var rik. Han var lärjunge till Jesus, men i hemlighet. Han var nämligen också medlem av judarnas Stora Råd. Han var alltså en man med en hög ställning i samhället. Josef väntade på Guds rike och inför Jesus’ kors verkar det som han inser att det har kommit. När Jesus’ övriga lärjungar verkar fly och ge upp hoppet så går Josef i motsatt riktning. Han hade varit lärjunge i hemlighet, men inför Jesus’ död.

I förmiddags hade jag ett gott samtal med en av mina kollegor. Vi talade om vår arbetssituation, om stressen det är att leva i en främmande kultur – med barn och familj respektive utan barn och familj – och om mycket annat. Det är verkligen en välsignelse att ha goda kollegor. En fråga jag funderat kring de sista dagarna, och en fråga där jag bad om råd, är vad jag ska prioritera i mitt arbete. Och då handlar det inte om att skala bort meningslösa uppgifter – det är ju inte så svårt. Nej, utmaningen är vad jag ska lägga.