Blogg

Hej! Det har nu gått drygt två månader sedan vi lämnade Sverige och började vårt äventyr i Peru. Vi volontärer från Sverige (Klara och Miriam) reste tillsammans med korttidsmissionären Janne Smetana från Arlanda den 9 September till Amsterdam. På plats där mötte vi de danska volontärerna Sara och Vibeke, och flög tillsammans till Perus huvudstad Lima. När vi kom dit var vi utmattade av 14 timmars flyg och 7 timmars jetlag. Efter en natt på värdshus i Lima var det dags att ta flyget mot den staden vi skulle spendera de kommande 9 månaderna i, Chiclayo. På flygplatsen i Chiclayo.

Hej! [caption id="attachment_16762" align="alignleft" width="227"] Innehållet i matpåsarna som kyrkan delat ut[/caption] Som vi nämnde här på bloggen för några veckor sedan så har MLS (Misión Luterana Sueca - så heter ELM i Peru) tillsammans med IELCH (Iglesia Evangélica Luterana de Chiclayo - vår lokala samarbetskyrka) bidragit med varsin summa pengar för att kunna ordna matpaket till de mest behövande. Perus regering har sedan 16 mars försatt landet i nationellt nödläge, alla sitter i karantän och har på vissa tider totalt utegångsförbud. Bara de som arbetar i de allra mest samhällsnödvändiga sektorerna tillåts arbeta. Klasskillnaderna är stora i Peru och många som.

Vi har nu bott i Chiclayo i två månader och för det mesta har vi det bra. För två veckor sedan började äntligen Eriks skola efter långt sommarlov (från och med jul, och ja, det har fler likheter med svensk skola än förskola). Det är skönt att äntligen vara på den plats där vi tänkt att vi ska arbeta de kommande fyra åren. Äntligen kan vi ha lite mer långsiktighet efter ett års förberedelser. Vårt arbete just nu är att lära känna nyckelpersonerna i de olika församlingarna och de verksamheter de erbjuder. Parallellt med detta arbetar vi på att iordningställa den.

Just nu har vi en ganska lugn vecka, en av våra språklärare är bortrest så vi har bara hälften så mycket undervisning som vanligt. Vi passar på att plugga inför provet vi ska skriva i januari för att få peruanska körkort - och att blogga! En vanlig lektion. Tiden rusar. Vår lilla peruanska dotter är snart 5 månader (5 månader!!) och vi har inte ens sex veckor kvar på språkskolan innan vi slutar där inför julledigheten. I mitten av januari flyttar vi upp till Chiclayo. Vårt missionärsliv började nyss men vi har redan gjort flera omtumlande erfarenheter. Det jag mest nyligen.

Lördag-måndag träffade jag familjen Unosson på plats i Arequipa. De är ELM:s utsända som förbereder sig för tjänst i Chiclayo (norra Peru) genom att studera spanska i Arequipa (södra Peru).  Jag fick dela deras upplevelse av Peru, deras kamp med det spanska språket, deras tillfredsställelse över att vardagen fungerar och deras tankar och oro inför att snart flytta igen. De har slängt all sin trygghet överbord, de har lämnat familj och vänner bakom sig och kastat sig ut på 70 000 famnars djup och litar nu på att Gud ska hjälpa dem igenom vardagen. Det är modigt och en övning.

Åter till Peru Nämnden för Utlandsmission har gett mig förtroendet att resa till Peru den här hösten. Under en dryg vecka ska jag hinna besöka både Arequipa och Chiclayo. Programmet är späckat men innehåller två huvuduppdrag: jag ska träffa familjen Unosson i Arequipa för medarbetarsamtal och jag ska träffa IELCh:s styrelse i Chiclayo för att inleda samtalen om ett nytt samarbetsavtal. Därtill kommer jag även vara beredd att hålla bibelstudium och predika, träffa missionär Steffen Baagö Madsen, träffa mina före detta församlingsmedlemmar i Cerroponförsamlingen, träffa pastors- och predikantrådet i Chiclayo och delta i två gudstjänster. Så roligt och så spännande! Men.

Nu är det nästan fem månader sedan vi lämnade Sverige. Att åka ut som missionär har för mig varit lite som att mattan plötsligt drogs undan under mina fötter (fast jag godkände att det skulle hända) – allt som varit välbekant, tryggt och säkert byttes mot nytt språk, ny kultur, ny umgängeskrets. Allt nytt, obekant och främmande, och därmed till viss del skrämmande. Dessutom åkte jag ut som höggravid och har sedan två månader försökt anpassa mig till livet som tvåbarnsmamma, vilket jag tror skulle varit en påfrestning även i Sverige, även om allt runtomkring hade fortsatt vara välbekant. Vi.

Vi har från missionens sida uppmuntrat pastorerna i kyrkan att ta tid till vila och till att vara tillsammans med sina familjer, och avsatt pengar till det. Första helgen i mars tog pastorerna Pepe, Merci och Harold med familjer bussen de sex timmarna till Cajamarca, som ligger i de peruanska bergen. Vi missionärer var också inbjudna, men det var bara vår familj som hade möjlighet. Vi åkte i egen bil, eftersom barnen blev så åksjuka sist vi var  där. Cajamarca är en stad full av historia och vackra platser. Det var här Pizarro mötte och avrättade inkahövdingen Atahualpa, vilket var.