Den perfekta julen

Den perfekta julen

I morse öppnade barnen lucka nr 20 på sina adventskalendrar. Fyra ljus brinner i adventsljusstaken. Det är snart jul!

Och jag tycker att julen är fantastisk. Det är något speciellt med julsångerna, med julmaten, med ljusstakar och pynt. Det är roligt att både ge och få julklappar. Och det är stort att få fira Jesus’ födelse. Igår gick vi hela familjen med pulka och kälke någon kilometer bort och köpte julgran. En riktigt svensk gran som luktar och sticks. Härligt! Och så traskade vi hemåt med granen. Lovisa och Ester hoppade i snövallarna. Jeremia tröttnade på att gå och fick plats tillsammans med trädet på kälken. Idylliskt!

Men hur idylliskt kan det bli? Samtidigt som jag njuter av julstämning, och längtar efter att julafton, så finns det en oro inuti. Det gnager liksom. Jag undrar om det är något jag glömt som jag borde göra. Och har jag köpt julklappar till alla jag skulle? Och blir de överhuvudtaget glada över vad jag köpt? Och tänk om vi skulle bli sjuka – på julen? Och tänk på alla dem som inte har det så bra som jag – borde jag inte känna mer sympati med dem?

Jag vill ju bara ha den perfekta julen. Eller vill jag det?

Kanske är det inte den perfekta julen jag vill ha, utan den äkta julen? En jul som är på riktigt, istället för massa yta. Om jag kunde förflytta mej 2000 år tillbaka i tiden. Om jag fick välja mellan att knacka på porten till Herodes fantastiska palats i Jerusalem – där inne var det fest alltid. Där inne fick man äta de fetaste rätter och klä sej i guld och juveler. Där inne umgicks de framgångsrika och firade sina triumfer. Därinne gjorde man allt man kunde för att vara den som passade in. Eller att knacka på dörren till ett enkelt hus, ett stall, i småstaden Betlehem. Därinne var det enkelt och fattigt. Kanske hade man lite mat och en eld som värmde. Men man hade inget behov, och ingen förmåga, att låtsas vara perfekt. Vilken av dörrarna skulle jag knacka på?

Jakten på den perfekta julen blir jakten på yta, på prima skådespel, på dövade samveten.

Jakten på den äkta julen blir nog inte ens en jakt. Det handlar nog mer om att våga se att varken jag eller min omgivning är perfekt – och att Han som föddes den första julnatten kommer nu som då just av den enda anledningen att livet inte är perfekt.

Han kommer från eviga fröjder, Han lämnar sin tron av kristall, Sin ära i ljusets palatser Och lägges på strå i ett stall.

Han kommer till jorden att bringa Ett offer på korsträdets stam, Att dö för vårt syndiga släkte Och föra rättfärdighet fram

Han kommer till sörjande hjärtan, Och livet får annan gestalt. han kommer i makt att regera, Och Gud uti alla blir allt.

(Ur Lova Herren n:o 91)

/Erik

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved