Det är fullbordat!

Att åka på läger utomlands på detta sätt är verkligen speciellt. För en vecka sedan hade många av oss aldrig träffats – och nu konstaterar vi alla att det blir märkligt att fortsätta leva vidare utan att träffa varandra varje dag. Det är fascinerande att vi kommit varandra så nära på en veckas tid, men så har vi ju också haft en ganska speciell vecka tillsammans här i Främre Asien.  Gud har varit nära på ett påtagligt sätt i undervisning, i bön och lovsång, i gemenskapen, och i mötet med landet, kulturen och folket här. Vid kvällssamlingarna delar vi våra intryck med vandra och det är tydligt att resan fått beröra oss alla på både ett personligt och andligt plan. Så mäktigt!

Under långfredagens förmiddag fick vi undervisning över temat ”Att stå vid korset” och ”Det är fullbordat” och precis när förlåten rämnat mitt itu vid 3 snåret så begav vi oss till en fantastiskt vacker tulipanpark där vi fick egen tid med Jesus i bön, bibelläsning och reflektion. Kvällen avslutades med bön och lovsång och så gavs möjlighet att skriva lappar med våra synder och sår och spika fast det på korset och bära våra bördor till Jesu kors i form av stenar. Det är gott och viktigt när det får bli personligt och konkret.

Idag, lördag, har vi fått undervisning om ”Uppståndelsens oändliga betydelse” och ”Påskens vittnen”och vi har fått besöka en av världens största moskeer. Vid lunchtid fick vi möta två lokala kristna och det var nog för många av oss höjdpunkten på hela resan. De fick berätta om sina liv och hur de fick möta Jesus. De flesta av oss rördes till tårar av att höra deras mäktiga vittnesbörd. Syskonbanden stärktes. De fick också dela några av de många utmaningar de möter när de lever som kristna i detta land.

Imorgon är det dagen D som vi alla längtat efter. Vi börjar fira Jesu uppståndelse redan kl 08:00 då vi ska få sjunga några härliga påsksånger. Sen blir det frukost och så ska vi dela upp gruppen och bege oss iväg för att fira gudstjänst i några olika församlingar här i staden. Men först, lite sömn.

//Rakel Smetana