En bortsprungen son

Andakten på Remand Home igår blev nästan ett enpersonsdrama av evangelisten Richard Gwako. Med hela sin kropp till hjälp illustrerade han hur ”den förlorade sonen” först använder upp hela sitt arv lång hemifrån, sen blir av med alla sina vänner, vaktar grisar och sen slutligen helt slutkörd vacklar hemåt på ostadiga ben. Hemma utanför huset står pappa och spanar och längtar efter sin son. Han ser någon skymta långt borta, och sen springer han… Det blir kramar och fest.

Berättelsen är lika viktig varje gång; Gud tar emot oss när vi kommer. Han tar inte bara emot oss lite lagom likgiltigt, han längtar efter att vi ska komma, han är ute och tittar efter oss.

De sexton pojkar vi har på Bethesda i Ngata nu går alla i skolan. Men vi har fyra tomma sängar som vi vill ha användning för. Vi trodde igår att det kanske fanns något av barnen på Remand Home som varit på gatan. Det var en kille där som vi skulle kunna ta hand om, men hans papper var ännu inte iordningsställda. Remand Home är ju en rättsinstans, så en domstol måste avgöra vem som ska ta hand om barnet. I den här pojkens fall hade domstolen ännu inte tagit ett beslut. Kanske nästa vecka…

Ha det gott!

Sofia