En hälsning från missionsfältet

En hälsning från missionsfältet

Missionsvänner därhemma, Guds frid! Vi tänker ibland på er…och saknar er även om vi har det bra här ute. Det var länge sedan jag hörde av mig på bloggen nu. Jag haft mera att göra än tidigare. Jag har haft bibelstudium i Las Brisas två onsdags kvällar. Filip Ambrosen från Piura har byggt väggar och jag har målat, en hel vecka, för att Ida Gustavsson, våran nya volontär ska kunna flytta in i en fin lägenhet (också i Brisas). Det är oerhört värdefullt att ha sådana missionärer som Filip som också kan arbeta praktiskt, sådant behövs också på missionsfältet. Jag har också haft bibelstudium i San Antonio två lördagskvällar. Förutom varje torsdag som jag undervisar i Luya. IELCH, sammanslutningen mellan kyrkorna i Chiclayo, har nyligen också inrättat ett pastorsråd – där också vi missionärer ingår. Det känns väldigt roligt att få hjälpa till att predika/undervisa och att också vara med i samtalet i kyrkan i pastorrådet, i dess utmaningar och glädjeämnen, det är en förmån, det är Guds nåd alltihop. Och jag säger, som Paulus, jag har bestämt mig för att inte predika annat än evangelium – för det behövs så väl här ute, det inser jag mer och mer. Katolska kyrkan är väl etablerad här ute, men folket känner mera till traditionen än Bibeln. Traditionen i den katolska kyrkan stämmer inte alltid överens med Bibelns lära, tex gör den inte det när det gäller det allra viktigaste, hur en människa kan bli frälst. Jag mötte för en tid sedan en man som sa till mig, ”Jag kan inte vara kristen för jag kan inte hålla lagen.” Jag svarade: ”Det kan ingen göra”. ”Jo” sa han, ”det finns helgon som har varit rena i sina hjärtan, men det kan jag inte vara”. Jag försökte berätta för honom att Jesus kommit för att frälsa sådana som oss, som inte kan hålla lagen. Här hade alltså den katolska läran om helgonen gjort det omöjligt för honom att tro. Enligt luthersk tro är helgonen, de som levt och dött i tro på Jesus, exempel för oss att det går att leva av tro. Den katolska kyrkan håller sig ännu, 500 år efter reformationen – till gärningar.

Missionsarbetet i Peru är inte lätt. För några dagar sedan åkte jag till pastor Harold (Harold har en snickarverkstad i i sitt hem i Las Lomas), för att hämta ett kors jag beställt för att använda i Luya när vi har gudstjänst. Idag tar Tana (husägaren där vi samlas) fram korset varje söndag när vi håller gudstjänst, tillsammans med sångböckerna och några cymbaler. Det är allt vi har när vi firar gudstjänst. Ja, vi har ju våra Biblar också. Men Pastor Merci behövde börja sin predikan med att förklara att vi har detta kors för att påminnas om Jesus död och seger, inte för att tillbe det. Här i Peru är det vanligt att man tillber själva korset. Det låter lite konstigt i våra svenska öron, men det är så här. Det här är bara ett exempel på flera saker, som gör att jag måste fundera… det som jag annars kan ta för självklart är inte det den här kulturen. Man kan fråga sig, vad är omistligt och vad kan vi undvara av luthersks kristendom, för att vara juden för juden och grek för greken. Det håller jag på att fundera på. Men jag ser också, att just luthersk kristendom, är så bra, så befriande, och det borde ju finnas en god möjlighet att sprida lutherdomen här i Peru. Luther själv kände väl till den kontext som många peruaner lever i. Men det går inte att kopiera från en tid till en annan, inte heller från en kultur till en annan…Guds ord är detsamma alltid också JESUS, våra uppdragsgivare.

Men Guds rike går fram här, även om det ibland ”ser ut som skulle det gå under…” som Lina Sandell sjunger. Nu har tex första spadtaget tagits för den nya kyrkan som ska byggas i Las Brisas. Den kommer att ligga vägg i vägg till det hus där Ida bor. I torsdags när vi var i Luya ville en kvinna att vi skulle besöka deras hem, jag och Merci, för att berätta att deras son, varje natt blir ansatt av en ond ande som kommer till hans rum. Pappan, mamman och pojken på 22 år (som såg helt slut ut efter att inte kunna sova på länge), föll på knä på det ojämna cementgolvet för att bekänna sina synder och ropa till han som har makt att driva ut djävulen – JESUS. Detta var en ny erfarenhet för mig. Vi har fått ut Ett är nödvändigt av Hans Erik Nissen, på spanska nu. Vi har delat ut den i Luya nu till ca 10 hushåll. Även detta hus fick en bok. Pappan läser nu andakterna i Nissens andaktsbok. En ung kvinna håller på att gå medlemskurs i San Antonio. Tre barn från Luya kommer att döpas snart.

Må Gud välsigna sitt Ord, sitt evangelium här!

Kära hälsningar från Janne

1 reaktion till “En hälsning från missionsfältet”

  1. Tack för hälsningen! Gud välsigne Er! ”Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken…” så skriver Paulus.

Lämna ett svar till Olle L Nilsson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved