En missionssekreterares vardag!

En missionssekreterares vardag!

Våren bryter in med värme och sol, härligt! Vi är nog många som längtat efter våren. Hur ser en dag ut för en missionssekreterare? Året har inletts med en del arbete med rapporter till årsberättelsen. I januari och mars var det NUM-sammanträden i Skåne. I början av februari hade jag förmånen att vara tillsammans med qes Dawit och qes Befkadu vid deras besök i Sverige. I mars besökte jag Henrik och Margrethe Højlund i deras hem i Danmark. Nästa helg reser jag till Vikbolandet för att medverka vid ett palmsöndagsläger. I slutet av april till mitten av maj besöker jag Etiopien. Tiden går och många inspirerande uppgifter finns på schemat. Arbetet i Värmland, som spirade under drygt tio år, har i princip lagts ner. Vad vill Gud med detta? Samtidigt rullar vardagen på med matinköp, matlagning, läxläsning med barnen och tvätt. Städningen sköter hustrun. Jag är allergisk mot dammsugare speciellt ljudet som skär in i öronen.

Vår yngsta dotter har diabetes typ 1. Denna vecka har hennes blodsocker åkt berg och dalbana. Det sliter på en ung kropp. Hon har tvingats vara hemma från skolan två dagar och missat en del roliga saker. Ibland funderar hon, och även jag, på det här med sjukdom och Gud. Det känns som om diabetes typ 1 kom som en skarp kurva eller som en stor sten i vår livsväg. Hur många gånger som helst har jag undervisat om hur Gud kan lägga saker i vår väg för att hjälpa oss rätt. Men nu, när sjukdomen finns mitt i vår vardag, är det svårt att tro på sig själv. Visst, sjukdomen har fört med sig en del positiva saker som att familjen tvingats att prioritera på ett helt annat sätt. Men trots allt finns det frågor som kanske aldrig får ett svar. Mina afrikanska vänner frågar ständigt hur det går för vår dotter. De tar inget för självklart, inte ens hälsan, utan ber för alla vänner i sin omgivning.  Vi har även många bekanta i Sverige som tänker på oss. Det är upplyftande.

Friskhet tas nästan för givet i dagens samhälle. Även hos oss som vill vara kristna. Tacksamheten över att våra övriga barn är friska har nu blivit mer konkret efter att yngsta dotterns fick sin diagnos.

Så var det detta våren! Härligt att njuta av solens strålar efter en lång vinter. Det är lite försmak av himlen och evigheten. En ständig vår med alltid spirande kraft och växt. En tillvaro utan sjukdom och frågor. Tack Gud för himlen.

Jonny Bjuremo

1 reaktion till “En missionssekreterares vardag!”

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved