En vanlig lördag

En vanlig lördag

Jag har under några år haft två boenden i Kenya, Atemo och Chesinende. Avståndet mellan dem är ca 100 km och körtiden ca två timmar. De senaste veckorna har jag varit på Chesinende en hel del men idag var det dags att återvända till Atemo. Ofta har jag en hel del grejor med till Chesinende som jag ska ha med tillbaka. Jag tar också gärna med mjölk och filmjölk till Atemo eftersom jag har en bra mjölkleverantör på Chesinende. Idag tänkte jag också betala in min skatt och försäkringen för bilen. Det rör sig om ganska mycket pengar och började bli högt på tiden och nu hade pengarna kommit in på kontot så det var bäst att få det gjort. Medan jag packade ihop mina grejor kopierade jag några listor men så klart så tog bläcket i skrivaren slut! Bara att byta. Det dokument där det stod hur mycket jag skulle betala in för skatten hittade jag inte först, och bankkontonumret för försäkringen skulle letas fram. Allt som allt så tog det lite tid att bli klar. Vid elvatiden kom jag iväg med förhoppningen att hinna in på två banker innan de stängde klockan tolv. Med mig i bilen hade jag Dennis, en av Sarahs, min hushjälps, barn. Han var med för att ta hem det som jag handlade åt Frida och Maria, mina besökare, som är kvar på Chesinende.

Jag hann ta ut pengar, göra en insättning på den ena banken, köra över till den andra banken och in innan de stängde. Kölappen för insättninsg/uttagskön som jag fick visade nummer 1803, de som betjänades just då hade nummer kring 1715. Det tog mer än en timme innan jag kom fram. Men jag fick gjort det jag skulle och det var såååå skönt att äntligen ha det undan. Medan jag stod i kö (det finns stolar men de var upptagna) kom rektorn på Chesinende Girls Secondary School, där jag undervisade på deltid 2008-2011. Vi pratade en stund. Hon välkomnade mig att besöka skolan och ta del i Christian Union och Guidance & Councelling. Det blev som en bekräftelse på de tankar jag haft medan jag körde; att jag skulle vilja ha någon lite handfast, regelbunden uppgift. Något som gör att jag kommer i kontakt med människor utanför missionärsgruppen, något som i alla fall känns mera som en missionärs arbete än att vara resursmissionär och/eller researrangör. Be gärna att Herren leder!

Efter Kericho hade jag två stopp till, ett hos några goda vänner där jag skulle lämna av lite majs och potatis. Det blev en liten pratstund, lite kaffe och mackor. Och på något oförklarligt sätt fylldes jag av glädje, en frihetskänsla och ny kraft hos dem. Herren är god! Mannen i huset gjorde mig sällskap en bit på väg. Han och några till skulle på ett hembesök hos en familj som jag känner så jag gick med in och hälsade. Mamman/frun i huset är sjuk och har varit dålig i två år. Men läkarna kan inte hitta något fel. Vi pratade lite och jag bad för henne innan jag gick. Lovade återkomma och prata mera med henne. Be för henne och de som besöker henne. Be om vishet i mitt nästa besök där.

Jag tycker om att göra sådana besök. Att höra hur människor har det, att försöka förstå lite, att dela ett Bibelord och att be tillsammans. Och det finns så många som jag skulle vilja besöka så, sådana som jag känner lite, människor som är medlemmar i vår kyrka. Men ofta är det så mycket annat som ska ordnas så det har svårt att bli av.

På väg till nästa ställe mötte jag några bilar i ett bröllopsfölje. Det var i en uppförsbacke på en hal lerväg. Jag och några motorcyklar stannade för att låta dem passera. Men sedan hade jag inte tillräcklig fart för att komma vidare. Så jag fick koppla på fyrhjulsdriften. Roligt att få slira lite även om det bara var en kort sträcka. Jag kom lyckligt fram till asfaltsvägen där jag mötte den som kom med böckerna jag beställt. Medan vi körde vidare kom samtalet in på situationen i kyrkan. Där finns mycket som är fel, mycket som inte bör finnas och felaktigheter som går ut över arbetet i församlingarna i större eller mindre utsträckning. Men Gud har kontrollen och vi får alla vara i Hans händer och bära kyrkan och dess ledare i bön om förändring.

Medan solen gick ner i en orange-gul molnklädd himmel körde jag nerför backarna. Regnet var nära och det blåste så där så jag tänkte att det nog kommer en riktig regnskur. Men regnet blåste bort och jag kom lyckligt fram till Atemo. Och medan det sista av skymningen ersattes av mörker bar jag in alla mina väskor och kassar och kunde se fram emot en lugn, skön kväll.

 

 

 

 

2 reaktioner till “En vanlig lördag”

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved