Att vi ska åka hem snart återkommer hela tiden i mina tankar. Det är svårt att inte känna hur kort tid det är kvar när varje dag är ett tydligt steg närmare hemresan. Men den korta tiden har också fått öppna mina ögon för det som lätt kan bli en vardag. En vanlig söndag t.ex. kan betyda mycket mer även om jag upplevt i princip samma sak förut.
När jag sitter där tillsammans med killarna och lyssnar på en predikan på Swahili finns det två sätt att se på det. Antingen kollar man på klockan med jämna mellanrum och önskar att dessa ord som för mig är meningslösa någon gång ska ta slut. Det finns söndagar då det är precis det jag gör. Men idag när jag satt där gjorde jag något annat. Eftersom jag vill ta vara på varje stund jag har kvar här insåg jag att jag kunde se allt på ett annat sätt. Jag började lyssna för att få njuta av språket, inte för att jag förstod men för att jag vet att jag kommer sakna det när det inte längre omger mig. Jag började fokusera på vad som fanns runtomkring mig istället för titta på sekundvisaren på min klocka. Jag såg de gula väggarna som jag i början tyckte var fula men nu fyller mig med hemkänsla. Jag såg killarna som satt runt mig och kunde i lugn och ro minnas allt roligt vi gjort tillsammans. Jag kände träbänken under mig och förstod att när jag sitter i en svensk kyrka om två månader kommer jag sakna den obekväma bänken.
Men det är inte bara under gudstjänsten som jag kan välja att se på det sättet. Även när jag äter den tugg-krävande majsen och de mjuka bönorna behöver jag inte rynka på näsan och tvinga mig att svälja. Istället kan jag försöka lägga smak och konsistens på minnet för jag vet att jag kommer sakna det. Eller när jag gång efter gång spelar Uno med killarna kan jag njuta av att få vara tillsammans med dem istället för att sucka över att jag för femte dagen i rad spelar detta spel.
Jag säger inte att det alltid är lätt att tänka så. Men när man som jag har bara en kort stund kvar på en plats man tycker om med människor man älskar gäller det att ta vara på tiden. För vare sig man önskar att tiden ska gå eller om man njuter av varje sekund så går tiden lika snabbt. Jag vill njuta av tiden jag har för den kommer aldrig tillbaka och att tänka positivt ger också positiva minnen.
Ester Birgersson
Slappa i gräset efter en skoldag
Frukost innan man ger sig av till skolan
Två av skolbarnen som dricker sitt förmiddags te
© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved