Resa 1: Eskorterade hem av underbara barn!

Igår tog det första sportscampet i Asella slut till barnens förtvivlan och gråt. De fem dagarna vi fick ha tillsammans verkar verkligen ha satt spår i deras liv. Vi har lekt, tävlat och lovsjungit Gud tillsammans och trots att vi kommunikationen ofta varit väldigt svår har glädjen inte gått att ta miste på. Något som verkligen berört mig är hur hjälpsamma barnen har varit. I tisdags var temat ”unity” och de olika lagen fick göra en del samarbetsövningar. Det var härligt att se hur barnen hjälptes åt och hur de större barnen bar de mindre på axlarna.

När det första lägret var över igår tog vi hästtaxin in till stan och köpte en del mat till helgen. Taxin vi tog tillbaka hem på kvällen släppte av oss en bit från vårt hus, men vi hann inte börja gå hem innan vi upptäckte några av barnen från campet som sprang emot oss. Efter att de sprungit och hämtat ännu fler barn från campet var vi snart ett gäng på ca 15 pers som begav oss mot vårt hus, glada och sjungande. Vilken glädje att få återse några av barnen redan samma dag! Vi behövde varken oroa oss över om vi skulle orka bära maten eller om vi skulle hitta på den smala vägen i mörkret, barnen följde oss och hjälpte oss att bära maten hela vägen fram till porten. Innan vi skildes åt i mörkret hann vi ta en gruppbild och lova varandra att vi skulle ses igen i kyrkan på söndag.

Vilka underbara barn! De flesta av dem har vi knappt kunnat kommunicera en hel mening med, ändå känns glädjen och samhörigheten så äkta. Tack Gud för våra underbara syskon som vi har fått lära känna! Be gärna för dem och deras familjer.

/Henke