Ett litet livstecken på bloggen

Ett litet livstecken på bloggen

Sedan två månader bor vi i Sverige igen. Vi upplever det som i missionslitteraturen kallas  ”omvänd kulturkrock” eller ”hemkomststress”. Vi märker att vi har förändrats. Och att ni har förändrats. Allt i Sverige är inte perfekt, och det är inte som vi tänkte att det skulle vara. En del är bättre och en del är sämre. Mycket är varken bättre eller sämre, bara annorlunda. Men det kostar på att byta världsdel.

Samtidigt upplever vi mycket värme. Människor som saknat oss, som bett för oss, som burit oss. När någon kommer fram och tittar på barnen och säger ”Jag kan deras namn, för jag har bett för er varje dag under fyra års tid”, då förstår jag…

…varför vi varit friskare denna gång än den första vi var i Peru. Varför vi orkade, också de dagar då allt kändes så jobbigt. Varför det idag finns en församling i stadsdelen Cerropón. Varför jag kunde predika evangeliet på spanska, även de gånger jag slarvat med förberedelserna. Då förstår jag det, och mycket mer, sådant som bara trons ögon ser.

– – –

Om ytterligare två månader ska jag tillträda en ny tjänst. ELM har kallat mej in i nya uppgifter. Nu handlar det om mission i Sverige. Oerhört spännande, och ganska skrämmande. Ännu vet jag inte helt vad som kommer att ingå i min tjänst. Det är det nog ingen som vet. Men jag har redan förstått, av mötet med missionsvänner på olika håll, att det finns en hel del förväntningar.

Det är bra med förväntningar. Men jag tror det är vist att rikta dem mot Herren. I bön. Om vi ska få se människor i vårt land komma till tro på Honom, så beror det på Honom och Hans planer. Om vi vill få se växande nya, och gamla, kristna gemenskaper runt om i Sverige, så låt oss gå med den bönen till Honom.

När vi lever med sådana förväntningar, när vi ber sådana böner, då kan det hända att Herren också vill använda oss för att nå de människor som ska komma till tro. Då kan det hända att Han vill sätta oss i arbete med att plantera och stärka de gemenskaperna vi så gärna vill se.

– – –

När jag börjar arbeta igen, i mitten av november, så tror jag att den här bloggen ska få liv igen. Riktigt med vilken inriktning vet jag inte. Det får vi se. Men redan nu vill jag be om förbön för det arbete jag ska gå in i, och samtidigt öppna för dem som vill att komma med tankar och idéer om vägen framåt. Skriv i kommentarsfältet, eller till min e-postadress: erik.j.andersson[snabel-a]elmbv.se

Paz y alegría – glädje och frid!

/Erik

2 reaktioner till “Ett litet livstecken på bloggen”

  1. Ni finns fortsatt med i våra tankar och böner, Mission i Sverige behövs verkligen kanske mer än på många andra ställen, men kanske på nya sätt. Vi är glada att ni är ”hemma” och ber att ni ska få tankar och ideér som leder människorna här till tro.
    Kram

  2. Erik: Kul med en bloggkollega!
    Inte så roligt, men kanske väntat att Ni upplever omvänd kulturchock. Kanske tröstar det Er något att Ni har med Er erfarenheter som Ni kan dra nytta av i framtiden.
    Desto mer spännande att tänka på Din framtida tjänst. Jag förstår din vånda. Vi ska be för Er!

Lämna ett svar till Anneli Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved