Förlöjliga familjen

När jag var liten spelade vi ibland ett sällskapsspel som hette Löjliga familjen. Jag minns inte riktigt, men jag tror det var en lite snällare variant av Svarte Petter och att det gick ut på att samla familjer med mamma, pappa och två barn. Familjen Trädgårdsmästare, med Mamma Trädgårdsmästare, pappa Trädgårdsmästare, Storebror Trädgårdsmästare och Lillasyster Trädgårdsmästare. Sedan var det väl familjen Bagare, familjen Snickare och så vidare. Mina barn spelar inte Löjliga familjen. Numera heter spelen saker som Banka Bäver och Bohnanza.

Men det pågår ett spel i Sverige som påminner om det jag spelade som barn – fast det är mer tvärtom. Och det spelas nog mer i media- och politikerkretsar än kring köksbord och i husvagnar. Spelet kan kallas Förlöjliga familjen.

Det är inget helt nytt spel – det har spelats några årtionden. Men det blir alltmer populärt och spelas på ett allt mer extremt sätt. Till skillnad mot den gamla varianten Löjliga familjen så ska man i Förlöjliga familjen inte samla familjer, utan splittra dem. En samlad familj har inget större värde än de ingående personerna, och varje band av beroende mellan medlemmar av samma familj ska upplösas. Olika aktörer spelar med lite olika grundinställning. En del vill helt avskaffa familjerna, andra vill helt omdefiniera dem.

Jag vill inte vara med och spela. Men jag är glad och tacksam över min familj – om den är löjlig eller inte i människors ögon bryr jag mig inte om.

/ErikJA