FÖRSTA MÖTET MED KENYA

Hej på er! Det var paret Svedbergs här, Carl och Filippa. Vi är gifta sen ett par år tillbaka och bor i Göteborg vanligtvis där vi studerar. Men nu för tiden befinner vi oss på andra sidan jorden i den afrikanska hettan i Kenya! Vi har länge haft en längtan att få åka ut som par för att finnas till för andra. I vår uppväxt i Sverige och våra sammanhang har vi fått ta del av så mycket i överflöd vilket vi är så tacksamma för och gärna vill dela med oss av. Detta blev verklighet genom möjligheten att vara Move-volontärer i samarbete med ELM och ELU. Så häng med oss här på bloggen för att få lite glimtar av vår nya vardag!

Resan hit gick i allmänhet bra. Det kändes dock overkligt att faktiskt vara påväg eftersom vi stötte på en del hinder sista veckan innan avresan. Det var en del strul med PCR-test men vi är tacksamma för familj och vänner som bar oss i bön. I Köpenhamn checkade vi iallafall in vårt bagage och hoppade sen på flyget mot Qatar. Det var skönt att kunna släppa all praktisk förberedelse för att istället försöka smälta att vi inom några timmar skulle landa i Kenya.

Tidigt på morgonen landade vi i Nairobi och redan där märkte vi att tid och effektivitet inte alltid är högsta prio i detta land… Flera långa köer med lite oklart syfte mötte oss! Men det blir säkert en lärdom efter hand, vi får ta det hakuna matata (inga bekymmer). Vi blev hämtade på flygplatsen och åkte ett par timmar för att sedan nå vår slutdestination barnhemmet Bethesda. Där blev vi varmt välkomnade med kenyansk mat och gästvänlighet. Så häftigt att äntligen vara här!

Nu när vi skriver sitter vi alltså i vårt gästhus på Bethesda, ute på landsbygden utanför staden Nakuru. Vi har varit här i tre dagar och försöker fortfarande landa och anpassa oss. I söndags när vi kom möttes vi av 20 nyfikna och fnittriga killar som bor här på barnhemmet. Vi fick hälsa rejält på dem och fick sen en rundtur på gården av grabbarna. Så mycket att ta in samtidigt som vi hade fått dåligt med sömn, ingen bra kombo. Vi bor väldigt enkelt i svenska mått mätt men samtidigt ganska lyxigt för att vara i Kenya. I huset har vi en gasspis, rinnande vatten och en enkel säng men till exempel inget kylskåp. Matkulturen är också spännande och ny för oss. Vi har ätit ugali, githeri och chapati som är traditionell kenyansk mat. Ganska smaklöst om vi ska vara ärliga men väldigt mättande. Samtidigt som detta är lite tufft för oss får vi påminnas om att vi är här för killarna och inte att vi ska ha en lyxvistelse i några månader.

I dagarna har det även varit skola på gården vilket innebär att runt 150 barn ifrån byarna runt omkring kommer till Bethesda. Det har varit mycket blickar, fniss och nyfikenhet när de sett oss wazungu (västerlänningar) vilket har varit ganska påfrestande men vi har också fått en hel del fina möten redan. Spännande hur de bland annat kommenterar vårt mjuka hår, blåa ögon och håriga ben. Vi är ju annorlunda på ett sätt men vi hoppas inte att det ska bli ett hinder för att lära känna och visa kärlek mot barnen.

Det känns som en bra kombo med skola och fler barn på dagarna men att vi sen får hänga med bara barnhemspojkarna på kvällarna och lära känna dem på djupet. Vi har även haft lite introduktion och presentation tillsammans med vår handledare pastor Langat, föreståndaren Nyakundi och Elizabeth som har varit här sen barnhemmet grundades. Skönt med god handledning från både lokala personer och Rakel Smetana på hemmaplan!

I allt detta är vi så tacksamma att vi har varandra att dela det med och prata igenom alla nya intryck och kulturkrockar. Vi vet att Gud har en plan för oss och att vi kan vila i den. Ni får gärna bära oss och vår insats här i era böner! Lala salama (godnatt på swahili) från oss.

//Carl och Filippa