Första veckan på Bethesda

Nu är det en vecka sedan vi kom till Bethesda. Barnen och personalen på Bethesda är helt underbara och det känns fantastiskt att få vara här. Det är fortfarande mycket nytt som man ska lära sig och det tar på krafterna men det är roligt också.

Förmiddagarna, när pojkarna är i skolan, kommer vi till största del spenderar på Bethesda där de mindre barnen går i skolan. Än så länge har vi inte fått göra så mycket eftersom allt fortfarande är nytt men vi hjälper till med det vi kan. När pojkarna kommer tillbaka från skolan gäller det att vara utvilad för då ska det spelas fotboll. Aldrig förr har jag spelat så mycket fotboll under en vecka och aldrig förr har fotboll varit så roligt. Eftersom de inte har några fotbollar gör de sina egna av plastpåsar och snören vilket fungerar förvånansvärt bra. Halv sju varje kväll har vi aftonbön och efter det är det kvällsmat. Maten här består av antingen majs och bönor eller ugali och sukuma wiki (majsgröt och typ spenat) och är ganska enformig men efter en dag fylld av aktiviteter äter man det mesta även om det inte alltid smakar så gott.

Efter maten är det dags för läxor. Detta är min favorit tid under dagen eftersom jag känner att jag verkligen kan hjälpa till. Eftersom jag gillar matte är det ofta det jag hjälper pojkarna med på kvällen men det kan också vara naturvetenskap, engelska eller religion. När man får sitta med några få av pojkarna åt gången lär man känna dem på riktigt och det är ofta då som man kan ha några längre samtal. Vi hjälps åt med matteproblemen och om inte jag kan är det alltid någon annans som hjälper till så att vi till slut lyckas lösa uppgiften.

Det häftigaste som jag upplevt sen jag kom är frimodigheten som finns. Ingen av dem jag mött än så länge tycker det är jobbigt att ställa sig framför en grupp och sjunga solo även om långt ifrån alla är några sångproffs. Dessutom älskar i alla fall pojkarna på Bethesda att dansa. När de hör musik tvekar de inte utan börjar dansa på sitt eget sätt även om de kanske sitter många som gör andra saker i rummet. Det är härligt att se och även avslappnande eftersom det gör att man själv också vågar släppa på stelheten. Det är heller aldrig så att någon kritiserar eller ser ner på någon annan för vad den gör. Istället uppmuntrar de varandra till att fortsätta både när det gäller sång, dans och andra saker.

Som avslutning vill jag tacka för alla som ber för oss och jag hoppas ni fortsätter. Både jag och Julia behöver förbön men även barnen och personalen på Bethesda. Så fortsätt att ha oss i våra böner så hörs vi snart igen.

/Ester Birgersson