Fredskonferens i Jogoo, Kenya

Fredskonferens i Jogoo, Kenya

Dag 1 Fredskonferensen

Efter fyra timmars bilresa från Nairobi , huvudstaden i Kenya, kom vi fram till platsen  för fredsarbetet. Vi träffade gruppen som skulle hålla i undervisningen. De var beredda att arbeta hårt i tre dagar. Plasten för seminariet kunde inte ha varit bättre. Byn hade varit utsatt för svåra konflikter för fem år sedan, då i samband med val av president. Nu stundar ett nytt val. Folket känner en stigande oro. Vad händer nu? Byn vi befinner oss i uppvisar nya blänkande plåttak på husen. Dessa hus, berättar en bybo, var förstörda och nerbrända. Ägarna blev bortjagade, misshandlade och dödade. Dessa illdåd utfördes av grannar, tidigare vänner till de drabbade. Orsaken till attackerna var att de tillhörde fel stam. De skulle bort helt enkelt.

Nu har flertalet människor återvänt till sina byar medan andra lämnat området för gott. Olika hjälporganisationer byggde upp de raserade byarna.

– Jag bor där, säger en man och pekar på ett blänkande plåttak nere i dalen. Den här skolan, fortsätter han, som vi befinner oss i med fredskonferensen, attackerades och förstördes av upprorsmakarna. Eleverna flydde och ägaren flyttade.

Matsalen har trasiga fönster och sönderslagna väggar. Kerstin Nilsson, vår missionär, översätter från swahili till svenska. Lärarlaget växlar mellan undervisning, drama och frågor som träffar deltagarna. Alla stammarna i området är representerade på konferensen. Lärarna utmanar deltagarna att lista alla negativa saker om grannstammen. Lista blir lång, de är: lata, giriga, missbrukare, maktgalna och skrikiga. Undervisningsmaterialet har sin grund i Bibeln. Ständigt hänvisas det till bibelord.

Konferensen har som mål att hela alla sår efter de etniska konflikterna. HWEC, som fredprogrammet heter, står för Healing Wounds Etnic Conflicts. Många vittnar om sår de fått av misshandeln, kroppsliga och själsliga. Några vittnar även om tankar på hat, hämnd och ilska. En kvinna vågar tala om att hennes mamma dödades under upproren. Guds ord får ännu en gång vara verktyg för att hela, upprätta och förlåta.

Dag 2 Fredskonferensen

Idag har vi fokuserat på korset. Guds svar på allt mänskligt lidande. Johannes 10:10 har varit i fokus vid flera tillfällen. Tjuven kommer för att slakta, stjäla och döda men Jesus kom för att ge liv, liv i överflöd. Upprättelse och förlåtelse har varit en röd tråd. Det renande blod som utgöts på Golgata tog även vår smärta, hat och misslyckanden. Jesus led och dog istället för oss. Han är inte främmande för våra trasiga liv. Han har själv blivit utsatt, mer än alla andra.

Varje stam, även vi från Sverige, fick skriva ner vad vi gått miste om. Både det inre och det yttre. Det inre som vi blivit berövade är tro, kärlek, hopp och trygghet. Det yttre kan vara ekonomi, hälsa, bostad och mat. Även för detta dog Jesus. Han vill upprätta oss till ett nytt liv. Vi västerlänningar kan uppleva sorg över att aldrig bli tillfredsställda. Vi längtar ständig efter mer och mer. Även för detta dog Jesus. Prästen Josef Kiprotich klev fram och predikade evangeliet från Jesaja 53 och Johannes 1:29. ”Se Guds Lamm som bär bort, tar bort världens synd.” Vilken fröjd att möta en ny broder i Jesus Kristus med ett tydligt evangelium i sin förkunnelse.

På eftermiddagen följde en imponerande gemensam, praktisk aktivitet. Vi skrev lappar med text om vår synd. Konkret det som tyger oss, det vi kämpar med, det vi vill bli kvitt. Två och två gick iväg för att samtala och be för varandra. De olika stammarna blandades med varandra.

Träkorset togs fram i mitten. Lapparna spikades fast. Hammarslagen ackompanjerades av lovsång och handklappning. Mäktigt! Vidare tog ledaren fram de långa listorna som skrevs igår med alla negativa saker som stammarna sagt om varandra. Även dessa spikades fast vid korset av en representant för varje stam. Korset bars sedan ut i procession, lapparna revs av och brändes under sång och jubel. I bakgrunden blänkte de nya plåttaken från de hus som revs och brändes för fyra-fem år sedan. I mars nästa år väntar ett nytt val. Bön och rök steg upp till Gud om hjälp och förlåtelse. En hög med aska kröntes med blommor som ett tecken på att något nytt var att vänta.

Dag 3 Fredskonferensen

Festdag! Avslutningsdag. Idag fokuserade vi på förlåtelse och ånger. En person som inte bekänt sina synder är som en bunden människa oförmögen att ta emot förlåtelse. Hur reagerar Gud på ånger? Jesaja 1:18 ”Kom låt oss gå till rätta med varandra säger Herren. Om era synder än är blodröda skall de bli snövita, om de är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull”.

Sista delen av sista dagens undervisningspass handlade om att ställa sig i upp som representant för sin stam eller grupp. En efter en gick fram och bad om förlåtelse å sin grupps vägnar. De gamla bad om förlåtelse för att inte ha stoppa de unga upprorsmakarna utan istället uppmuntrat dem. En kvinna reste sig och berättade att hon blev bortjagad från byn. Misshandel och trakasserier. Hon hade tidigare varit fylld av bitterhet men nu hade hon blivit befriad genom fredskonferensen.

Allra sist bjöds alla deltagarna in till kungens bord. Alla blev krönta med krona och välsignade. Sedan följde en festmåltid bestående av saft, kex och godis. Alla bidrog med en sång från sin stam. Vi svenskar sjöng ”Jesu lilla lamm…”  Konkret missionsarbete som leder fram till försoning mellan olika stammar.

Jonny Bjuremo

f.d FN-soldat i mellanöstern, nu på fredskonferens i Kenya

 

2 reaktioner till “Fredskonferens i Jogoo, Kenya”

  1. Gläder mej att läsa om ert arbete för fred i Kenya. Gläder mej än mer över att vi har en som stiftat frid på korset. Ber att den frid som övergåt allt förstånd ska bevara era hjärtan i Kristus Jesus. Fortsätt med frimodighet. Herren är med er.

Lämna din kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved