Hola!

Jag sitter på taket i mitt nya temporära hem och tittar på en vacker solnedgång över den otroligt vackra staden Arequipa och reflekterar över att det faktiskt bara var en vecka sedan jag kom hit. Innan jag reste fick jag många bibelord att bära med mig. Från mamma och pappa fick jag Ps 139. En mäktig psalm om att Gud KÄNNER OSS rakt igenom och att han ALLITD finns med oss var vi än befinner oss och att hans KÄRLEK till oss är långt mer än vad vi någonsin kan fatta. Med den psalmen kändes det tryggt att resa inte bara ”ytterst till havet” som det står i psalmen utan till och med bortom havet till en för mig helt ny kontinent.

image

Jag landade i Lima natten mot söndag.  Taxin till vandrarhemmet jag skulle bo på väntade troget på mig trots att det var mitt i natten och flyget var försenat. ”Hola!” Ja det var det enda jag kunde säga när jag såg mitt namn på chaufförens skylt. Under den kommande bilfärden gjorde min chaufför många tappra försök att fråga mig saker på spanska och jag kunde inte ens säga att jag inte förstod. Ingen vits att prata engelska insåg jag, så jag bytte till svenska.

”Hola! Como estas?” Jag hör en yrvaken röst i mörkret när jag kliver in rummet där jag ska sova. Just ja, alla singelrum på vandrarhemmet var fulla så jag får dela rum med en annan turist – men jag fick en egen säng i alla fall och det var precis vad jag behövde.

image

Morgonen efter letade jag upp en kyrka i närheten där det var gudstjänst på engelska och jag smög mig in och satte mig längst bak. Gudstjänsten hade redan börjat och de hade kommit fram till första läsnigen. Mina ögon blev stora när jag såg vilka ord som kom upp på skärmen: ”Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet… så är DU där…. DU omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand!” (Ps 139) Just det, en hälsning från himlen direkt till mig, en påminnelse om att HAN är med – Tack HERRE!

Efter gudsjänsten hann jag gå en promenad ner för att se Limas vackra kust eftersom jag hade sett på kartan att det var ganska nära. Såååååå vackert! Man blir faktiskt helt matt av alla vackra vyer häri Peru.

 

image

Så på kvällen bar det av vidare mot Arequipa där jag blev mycket väl mottagen och fick installera mig i mitt nya hem för en månads tid.Jag bor hos en underbar kvinna som heter Nixi. Hon är änka med tre vuxna barn varav två som bor hemma. Men i det stora fantastiska huset bor också Nixas syster Lula och deras bror Coco. Även deras mamma bor här men just nu håller de på att reparera så hon bor hos en annan syster så länge. Så det är ett härligt familjekollektiv (Det hade ni väl gillat Rolf och Ruth :))

image

Det finns flera rum där de brukar ta emot utländska språkstudenter. Jag har varit ensam utlänning här i veckan men idag har det flyttat in en tjej från Canada i rummet intill. Det har passerat oerhört många människor i detta hus, det förstår jag. (Bla. tidigare volontär Betty Svensson 🙂 Vissa bor en kort tid, andra längre. Det som är mest fascinerande är att trots detta så behandlar de var och en gäst som om han/hon vore unik och en del i familjen. Det är nog deras kall, tänker jag, att ta emot missionärer och volontärer och att överösa dem med både peruansk och himelsk värme, generositet och kärlek. Varje utsökt peruansk måltid kryddas av lätta och djupa samtal och massor av skratt och go familjär gemenskap. Det ni! Det bästa, men svåraste, av allt: Ingen av dem pratar engelska så all konversation måste föras på spanska…

image

Lärarna på spåkskolan är alla varmt troende människor och de är jätteduktiga. Även här kan man inte låta bli att påverkas av den trevliga och varma gemenskapen. Jag beundrar deras tålamod när studenter som jag gör samma fel om och om igen. ”Otro vez” (= en gång till) hör man deras vänliga röster säga och då förstår man att det blev nog inte helt rätt den här gången heller… Det är jätteroligt att läsa språk, verkligen, även om jag förstås ibland blir frustrerad. Men denna månad på språkskolan är mer än språkskola för mig, det är också en kulturskola. Sydamerika och Peru är helt nytt för mig och som missionssekreterare bör man ju ha lite koll… Så jag suger in ALLT jag kan för att förstå denna nya kultur jag befinner mig i.

image

Jag trivs, ja jag trivs långt bättre än jag hade förväntat mig, ävenom jag vet att Gud har gett mig gåvan att lätt anpassa mig i nya situationer. Så jag tackar Gud och ELMs ledning och er alla som skänkt pengar, för att jag får vara just här, just nu. Jag vet att många följer mig i bön och det tackar jag för. Det är nog därför jag trivs så bra 🙂 Nu är det snart läggdags och en ny härlig vecka ligger framför. Men först en god natts sömn. Jag kan faktiskt längta till den dagen jag blir väckt mitt på natten och det första jag kommer på att säga i mitt yrvakna tillstånd är: ”Hola! Como estas?”

image

2 reaktioner till “Hola!”

  1. Så godt å høre fra deg, Rakel! Jeg ble rørt av referansen til Ps 139, tenk at Gud gav den til deg både før og etter reisen! Stort! Gud er virkelig en levende Gud. Stor klem!

  2. Underbart att läsa. Jo, Gud har gett dej ett extra stort mått av ”förmåga-att-anpassa-sig-till-nya-situationer-gåvan”. Det har vi sett förr 🙂

    Kramar Henrik, Katrine o gänget

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved