Hot och hat och vanskligheter

Hot och hat och vanskligheter

Under helgen har svensk media rapporterat om hot och hat på nätet mot Antje Jackelén, som är vald till Svenska kyrkans nästa ärkebiskop. Jag tror Samuel Larsson på SR Kristianstad var först, och andra mediaaktörer hakade på. Tack för den rapporteringen!

Att människor betrycks, förföljs eller hotas på grund av sina religiösa övertygelser är fruktansvärt, och lika förkastligt när det drabbar en liberal teolog i Sverige som blivit vald till ärkebiskop, som när det drabbar en fattig lantbrukare i Irak som omvänt sig från islam till kristendom (eller tvärtom!).

Att hota någon är (eller kan vara) en brottslig handling, men problemet är att nät hot förekommer på internet är det ofta svårt att utreda och ställa någon till svars. Jag tror ingen kommer bli dömd för de olaga hot som uttalats mot Jackelén. Tyvärr.

Jag tror vi har ett gemensamt ansvar för att påverka internet i positiv riktning. Det kan låta märkligt, men jag tror att det är möjligt. Det unika med internet, jämfört t ex med gammelmedia, är att alla kan göra sin röst hörd. Alltså kan man protestera när någon går över en gräns (till det olagliga, till det oanständiga, etc) och man kan på många sidor anmäla till webbmaster det som strider mot god netikett. Dessutom kan man – och det också mycket viktigt – låta bli att besöka de sidor där det regelbundet publiceras sådant som man själv menar är fel.  På samma sätt som man stänger av de TV-program som ger uttryck för värderingar man inte själv står för eller visar företeelser man inte vill se. Uteblivna besök på hemsidor är konsumentkraft och konsumentansvar!

Den värsta konsekvensen av hot och hat på internet är lidandet för dem som utsätts. Men det finns fler negativa följder. En av dem är att den sakliga debatten hämmas. Det blir svårare att kritisera t ex Antje Jackelén för innehållet i hennes teologi och effekterna av hennes ledarskap, eftersom man riskerar att buntas ihop med dem som angriper hennes person och hennes rätt till åsikter.

Jag menar till exempel att Jackelén ger uttryck för en bibelsyn som knappt kan kallas kristen när hon menar att vi inte kan vara säkra på att Jesus föddes utan mans inblandning, eftersom det bara finns i nämnt i två av fyra evangelier. (Läs Jackeléns argument här.) Det är helt rätt att bara Matteus och Lukas skriver om det, men det finns ingenting i de andra två evangelierna som säger emot jungfrufödelsen. Då har Jackelén infört ett bibeltolkningskriterium som bygger på att en händelse måste nämnas ett visst antal gånger för att vi ska kunna lita på Bibelns utsagor. På detta område bryter Jackelén med kristen tradition att Bibelns utsagor är tillförlitliga (utan stödbevisning) och förringar händelsen komplexitet och inkarnationen mysterium, genom att – tvärtemot Bibelns tydliga beskrivning – ifrågasätta händelsen historicitet.

Min slutsats när det gäller Jackeléns bibelsyn är att hon tydligt avviker från kristen tro och tradition, och att hon, bland annat därför, borde vara diskvalificerad som biskop och kristen ledare. Och samtidigt inser jag att när jag skriver detta riskerar jag att buntas ihop med dem som uttrycker hot och hat mot Jackelén.

Klarat vi en sådan balans gång på ett så spretigt media som internet? Klarar vi saklighet, utan påhopp på person?

Jag hoppas det, men jag förstår att det är vanskligt.

/ErikJA

5 reaktioner till “Hot och hat och vanskligheter”

  1. Klockrent skrivet, Erik! Verkligen jättebra. Du ringar in problemen perfekt och visar att du kan stå upp för människan Antje Jackelén, om än inte på samma sätt för biskopen Antje Jackelén.

    Apropå hur vi använder nätet: Ibland måste vi lämna våra egna perspektiv en stund och sätta oss in i hur andra tolkar det vi skriver. Orimliga tolkningar ibland ur vårt perspektiv, så klart, men vill vi inte bli missförstådda åtminstone av dem som inte avsiktligt VILL missförstå så måste vi tänka efter två gånger. När vi t.ex. citerar Paulus ord om att ”de som lever så förtjänar döden” måste vi förstå att de kan tolkas som rop på dödsstraff, likasom när vi citerar Jesusorden om kvarnstenen om halsen.

    Och jag VET att du inte syftade på Antje Jackelén (eller ens på K-G Hammar) när du skrev om att Svenska kyrkan verkar ha tagits över av Vita häxan – men det KAN, inte bara av extremt illvilliga peroner, lätt tolkas som (ännu) ett utslag av orimligt internethat och kvinnohat: se där, Antje Jackelén med sin ljusa kalufs ses av ELM-BV som en häxa, som ondskan personifierad.

    Men jag delar din åsikt om att kritiken mot K-G Hammar och Antje Jackelén (och visst, Wejryd) m.fl. biskopar inte får tystna utan tvärtom borde tillta, också inom biskopsmötet. Jag tror det är klokt att inte rikta sej enbart till Jackelén om man inte vill misstänkas för misogyni, och du har ju förtjänstfullt protesterat även mot t.ex. Wejryds beryktade nyårspredikan.

  2. För att nu själv inte spetsa till det utan citera korrekt: ”När Svenska kyrkans högsta ledning allt mer påminner om Vita Häxan som tog makten i landet Narnia är det viktigt att de som tror och väntar på Aslan vågar ta striden, vågar fortsätta berätta om Aslan och uttrycka hoppet om befrielse.” (Ur förra blogginlägget)

    Generellt sett tycker jag inte det är överord – särskilt om man räknar de politiska partierna till ”Svenska kyrkans högsta ledning”; SvK riskerar verkligen alltmer bli en anti-evangelisk organisation med nedlagd mission till gagnet, inte bara till namnet. En organisation som öppet förkunnar o-nödvändigheten av omvändelse och tro och vägrar att tydligt och generellt ge Jesus företräde framför Muhammed, men som däremot på olika sätt åsidosätter eller trakasserar dem som fortfarande står för ett oavkortat Gudsord.

    Däremot kan uttryckssättet som sagt diskuteras i en kontext av direkta hat- och hotuttryck mot Antje Jackelén. I varje fall behöver vi som sagt vara medvetna om hur vi kan tolkas.

  3. Jaså Andreas, du menar att Vanja Lundby-Wedin är en häxa! För visst tillhör hon ett politiskt parti och numera också Svenska kyrkans högsta ledning, och dessutom är hon ju, i likhet med Antje Jackelén, kvinna med ”ljus kalufs”.

    Nä, naturligtvis är jag ironisk. Dock vill jag med min ironi peka på problemet med att gardera sig mot alla eventuella tolkningar som kan göras av det man säger eller skriver. Även om jag tänker efter både två och fler gånger ligger makten till tolkning av det jag skriver helt utanför min kontroll, oavsett om det handlar om en avsiktligt illvillig tolkning, en misstolkning utifrån en alltför snabb genomläsning eller om något annat.

    Jag menar att vi borde diskutera frågan om ”tolkningsansvar”, dvs vilket ansvar har jag för den tolkning jag gör och eventuellt sprider vidare! Lika självklart som att hävda att ”jag har rätt till min tolkning” så borde det vara att ”jag har ansvar för min tolkning”. Att skilja rättigheter från ansvar blir aldrig bra.

    Att ta ansvar för sin tolkning kan t.ex. innebära att man ställer kontrollfrågor till källan, för att försäkra sig om att den tolkning man gjort ligger i linje med källans avsikter. Det är en princip som är god oavsett om källan är en människa eller Guds Ord.

  4. Ja, Per, nu var det ju inte jag som lanserade uttryckssättet att ”Svenska kyrkans högsta ledning allt mer påminner om Vita Häxan”. Så jag kan knappast anklagas för att stämpla vare sej Jackelén eller Lundby-Wedin som häxor.

    Däremot har jag sagt mej/trott mej förstå tanken bakom uttryckssättet och dela den mycket, mycket allvarliga kritik av kyrkoledningen som ligger bakom. Att Svenska kyrkans ledning inte bara är svag, utan alltmer blir ett redskap för o-kristendom och o-evangelisation/o-mission.

    Visst måste läsaren ta ett ansvar för hur vilt han/hon (om-)tolkar en text. Men både med tanke på Jackeléns och Lundby-Wedins uppstigande till höga poster inom kyrkan kanske ändå Vita-Häxan-liknelsen var mindre välbetänkt just nu. Hade den lanserats när K-G Hammar – som väl ändå inte var mer evangelisk-luthersk än Jackelén? – lämnade lundaepiskopatet för ärkebiskopsstolen skulle den ju inte ha kunnat (miss-)tolkas som ett uttryck för misogyni.

    Dessutom ÄR det lite knepigt att den ultimata godheten i Narnia är så tydligt maskulin och den ultimata ondskan så tydligt feminin. Tur att vi har Lucy som mänsklig huvudperson. Och ”tur” att den Onde i bibeln faktiskt framställs som så maskulin.

  5. Problemet är väl att både Matteus och Lukas är kopior, avskrifter – baserade på Markus men ”kompletterade” med lite nya spännande inslag, utan bäring mot den ursprungliga källan.
    Sen är det ju också lite infantilt att moderna svenskar fortfarande ser det som en gudomlig ordning att ett gäng amatörer valde ut just de här fyra evangelierna att ingå i nya testamentet. I skenet av modern bibelforskning kanske enbart Markus-evangeliet skulle platsat.

Lämna ett svar till Andreas Holmberg Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved