Humor och omsorg

Häromveckan blev jag ombedd att hjälpa till att ta emot gäster, en eller två personer, som folket här ville ge en bättre sovplats än på centrat.
Jag var väldigt tveksam. Tycker det är svårt att ta emot gäster man inte känner. Kommer de att acceptera duschen med solvärmt vatten? Eller ska jag starta gasvärmaren?
Förväntas jag bjuda på något innan de ska sova? Eller på morgonen innan de går till chai, te på centrat?
Kenyansk gästfrihet är stor, och människor villiga och måna om att man ska ha det bra, som gäst. Jag känner att jag är lite för trög till att välkomna.

Men jag sa, ok, de kan komma. Samtidigt som jag muttrade lite för mig själv.
De gick direkt i säng båda två. På morgonen efter läste jag ett stycke i 1 Pet 4 och då föll mina ögon på 1 Pet 4:9 Var gästfria mot varandra, utan knot. Jag gillar bättre det engelska ordet grumbling än knot. Det hörs liksom mera som muttrande. Men oavsett vilket språk jag använder så var det ju lite med glimten i ögat som Herren ledde mig till just den versen, just den morgonen.
Det var sedan inte så svårt att vara lite mera välkomnande!!

Imorgon hade vi tänkt ha ett missionärsmöte här på Chesinende. Men när vi hade samlat de punkter vi behövde diskutera så var det inte mycket. Och inte brådskande. Så efter ett par telefonsamtal kom vi fram till att skjuta på mötet. De andra, som alla är på Atemo, ska träffas och gå igenom lite praktiska saker och också planera för ett nytt sammanträdesdatum.
Jag ser Herrens hand i detta. Det är inte ovanligt att i lägen då man känner att det blir lite för många saker att hålla kolla på ett arrangemang blir inställt och man får en dag fri. Han låter mig vila på gröna ängar…..
Kerstin N