I kroppens frånvaro

I kroppens frånvaro

I eftermiddags skulle jag på gudstjänst i en av församlingarna i Chiclayo. Men igår fick vi reda på att en nära släkting till några av medlemmarna omkommit i en trafikolycka. Så i morse visste jag inte om det skulle bli gudstjänst eller inte. Det vanliga vid ett dödsfall är att kroppen förs till hemmet och så ligger den där tills begravningen. Till hemmet kommer familj, släktingar och grannar för att visa sin delaktighet.

Vid middagstid fick vi så höra att den döde förts hem till huset igår kväll och man hade börjat sörja därhemma. Men mitt i natten kom så ett större sällskap och tog den döde i kistan med sig. Det var nämligen så att han hade en familj till, en bit utanför Chiclayo. Och också där ville man ta farväl på traditionellt vis och begrava honom.Det finns många kulturskillnader mellan Peru och Sverige.

Blev det gudstjänst då? Jo, den sörjande familjen ville gärna att vi kom och höll en andakt i hemmet. Så det gjorde vi. Vi sjöng några sånger tillsammans. Jag läste Ps 46 och hade en kort bibelmeditation över vår bräcklighet och Guds styrka. Några andra i församlingen delade också bibelord och bad.

I den katolska traditionen firar man gärna mässa i den döda kroppens närvaro. Vi konstaterade på väg hem att det gjordes nog med den döde i dag – i det andra hemmet. I det hem vi bjöds in till fick vi fira gudstjänst i kroppens frånvaro.

Min bön är att Herren ska styrka och trösta de sörjande, men också att Han ska läka och hela alla de brustna familjeband som många av kyrkans medlemmar kämpar med.

/ErikJA

 

2 reaktioner till “I kroppens frånvaro”

  1. Pingback: Avsked

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved