I väntan på vad då?

I väntan på vad då?

Det är spännande att jobba i ett multikulturellt team. Ja, just nu består förstås mitt arbetslag av min fru och jag, men vi jobbar nära våra peruanska trossyskon och tidigare har vi arbetat tillsammans med nordamerikanska och danska missionärer. Inte bara i själva arbetet finner man då och då olikheter i sätt att handla och resonera, utan också i annat. En sak som förvånat både kollegor från Danmark och USA, liksom peruanska vänner är att vi svenskar tenderar att begrava vår döda allt senare.

I Peru är det vanliga när någon dör att familj och vänner samlas i hemmet – och vakar den första kvällen och natten. Dagen efter far man sedan till en begravningsplats och den döde får sitt jordiska vilorum. Sederna skiljer sej en del mellan berg och kust, och mellan stad och land, men i stort sett så gäller det att en död begravs dagen efter, eller möjligen på den tredje dagen. Mot denna bakgrund blev jag inte förvånad över peruaners förvåning över att det i Sverige kan ta tre till fyra veckor från dödsfall till begravning.

Men mer förvånad blev jag när min kollega Henrik, från USA, helt kom av sej när jag nämnde att en släkting skulle begravas ”om tre veckor”. Jag tror att han först inte förstod att släktingen var död – för tre veckor var enligt honom otänkbart att vänta med en begravning i USA. ”-Varför väntar ni så länge?” jag svararde att jag inte visste, men har sedan funderat en del på det.

Och för ett år sedan dog en kamrat till en dansk kollega. Döden inträffade genom en olyckshändelse på Grönland, vilket innebar att familjen i Danmark fick be om dispens för att de inte hann ordna begravning i Danmark inom 8 dagar vilket lagen föreskriver i vårt sydvästliga grannland.

Varför väntar vi då i Sverige? Jag tror det finns två huvudsakliga anledningar. Dels vill vi ha full kontroll över inte bara livet utan också döden. Därför ska inte en begravning komma och störa planerna – utan det är bättre att lägga in den om en månad för att alla i lugn och ro ska hinna omplanera och omprioritera. Dels att Svenska kyrkan – som begravningsmyndighet – blivit lite stelare i schemaläggning.

Erik

Kyrkans Tidning skriver om sena begravningar idag. Wikipedia har artiklar på svenska, danska och engelska om begravningar. Och på Sveriges Radios hemsida kan man lyssna på inslag om trängsel på bårhusen.

>

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved