I vilken låda lägger jag internet?

För ett par veckor sedan bloggade jag om sociala medier. Nu funderar jag vidare kring min internetanvändning, ur en annan synvinkel.

Om jag inte minns fel var det en god vän – numera rektor på ett luthersk seminarium – som första gången presenterade mej för tanken att ha fyra lådor på skrivbordet och märka dem med etiketter för bråttom – inte bråttom respektive viktigt – inte viktigt.

Jag tog till mej idén. Använde den ett tag rent konkret på mitt skrivbord, men framförallt i sinnet. Och när jag inbjöds att tala om ämnet Förvalta din tid och ditt liv (här, här, här och här) använde jag de fyra boxarna.

Som exempel på saker på hur saker och uppgifter hamnar:

Viktigt – bråttom: Hämta barnen i skolan (kan inte vänta ens tills imorgon). Äta. Gratulera någon på födelsedagen. Besiktiga bilen (kunde varit ”inte bråttom”, men det blir lätt bråttoml)

Inte viktigt – bråttom: Gå med i en bokklubb inom 10 dagar för att få en fleeceväst. Nyhetsmorgon.

Viktigt – inte bråttom: Läsa Bibeln. Spara. Skriva brev till en vän.

Inte viktigt – inte bråttom: Sortera om alla böckerna i bokhyllan. Måla om byrån i hallen. Lyssna på en Lundellskiva.

När det gäller det som är både viktigt och bråttom är det sällan något problem. Det blir gjort. På samma sätt är boxen ”Inte viktigt – inte bråttom” sällan ett problem. Det är ju trots allt inte så farligt om det inte blir gjort.

Utmaningen finns ofta i spänningen mellan ”Inte viktigt – bråttom” och ”Viktigt – inte bråttom”. Där tenderar det brådskande (men oviktigt) att stjäla tid och uppmärksamhet från det som faktiskt är viktigt (men som inte påkallar så mycket uppmärksamhet eftersom det inte är brådskande).

Nu är frågan jag ställer till Er, mina läsare, och i ännu högre grad till mej själv:

Hur tillämpar man tanken på de fyra boxarna när det gäller sociala medier och Internetanvändning? På nätet går allt väldigt snabbt – allt är i den bemärkelsen brådskande – men hur mycket är viktigt? Har inte nätet blivit en tidstjuv för mej?

/Erik

Ps. Senare lärde jag mej att idén med de fyra boxarna kom från en bok Steven Covey, vilken jag lyckats finna i peruansk piratutgåva (boken alltså, inte Steven). Boken finns i svensk översättning: Att leva och till 100% eller De 7 goda vanorna.