Solen håller precis på att gå ner över Nakuru och jag och Malin har landat i soffan/fåtöljen, trötta efter att ha spenderat eftermiddagen i folkvimlet på stan. Vår swahililärare, Evans, gav oss i uppdrag att köpa frukt och grönsaker på marknaden för ett bra pris. Det blev med andra ord vårt första försök att pruta. På vägen dit när vi försökte att inte drunkna i folkmassan på gatan tänkte jag på hur mycket jag uppskattar mångfald. Jag uppskattar det verkligen! Men ibland, som vid sådana här tillfällen, kan jag önska att alla människor såg likadana ut. Varför? För att vårt tankesätt har blivit snedvridet så att vi ser olikheter som en anledning till att skilja oss från varandra istället som en källa till glädje. Vi skapar klyftor och sätter etiketter på varandra som vi sedan värderar efter eget behag. Inte alltid, såklart. Men ibland. Ibland blir det fel, sorgligt nog.
Hur som helst, när vi närmade oss marknaden kom de välkända ropen: ”Mzungu, mzungu!” Då och då kände jag hur folk rörde vid mig. Vissa ville ta i hand och hälsa. En farbror grep tag om min hand och ville inte släppa taget. När jag sedan lyckades dra mig ur gav han mig en slängkyss. Evans sa att det skulle vara värst för oss första dagen. Folk kommer titta och ropa efter oss, men efterhand kommer de vänja sig och inte reagera lika mycket. Jag hoppas det.
Fruktinköpen gick ganska bra, även om jag och Malin flikade in med lite engelska ord då och då. Det är en sak att veta vad man ska säga under swahililektionerna i vår lugna lägenhet, men i stimmet på marknaden är det något helt annat. Plötsligt är det bara blankt i huvudet. Men det tar tid att lära sig språk, det måste få göra det.
En och en halv vecka har nu gått och vi har hunnit med mycket! I helgen var vi ute på landsbygden tillsammans med Lucy. Vi träffade hennes kusin och kusinbarn och åt middag tillsammans med dem. Det var så vackert och fridfullt där ute! Både jag och Malin kände oss extra peppade på att komma till Bethesda, som ligger lite i utkanten av staden. På lördag bär det av dit, så det är bara några dagar kvar här i lägenheten.
/Amanda Mattsson, volontär i Kenya
© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved
Tack!
Sååå fina ni är – och majsen ser ju också bra ut!