Kärlek på jobbet

För några år sedan tvingades en svensk minister avgå för att hon var kär i en annan minister. Han var förvisso också kär i henne, men statsministern tyckte förhållandet var olämpligt och den kvinnliga ministern (enligt vissa på en mindre viktig post) tvingades avgå.

Överhuvudtaget anses det på många håll problematiskt när två arbetskamrater har en mer än vänskaplig relation. Det anses inverka menligt på arbetet.

Kan inte låta bli att fundera över detta i dag när vi haft ”årsmöte” på missionsfältet. Alla på fältet varande missionärer samlades – det blev exakt två, nämligen min fru och jag – tillsammans med den lokala kyrkans president. Han är adjungerad vid våra möten, och kunde inte väljas till någon post. Alltså fick jag och Maggan dela på ordförandeskap (eller direktör som det lite fint heter), kassörskap, vicedirektörskap och sekreterarskap – även om vi där sätter vårt hopp till en återvändande kollega. Men tills vidare skriver Maggan (hon gör det faktiskt på den andra datorn just nu).

Vår arbetsgrupp under resten av året (kanske längre?) består alltså av mej och Maggan. Snacka om kärlek på jobbet. Hoppas ingen kräver vår avgång…

…det blir i alla fall inte vår arbetsgivare som gör det. I missionärshandboken (som är under revidering – därför har jag läst den noga idag) uttrycks nämligen tydligt att den missionär som ingår äktenskap med någon som inte är ELM-missionär per automatik lämnar sin tjänst. Mot strömmen!>