Kättartribunalen i Luleå stift

Kättartribunalen i Luleå stift

Edit: 2019-12-21, 23.13. Tillägg av ytterligare litteraturreferenser.

Sammanfattning

Igår förklarade Domkapitlet i Luleå stift en av sina präster ”obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst som präst” (enligt Domkapitlets protokoll). Prästen ifråga hade brustit i lojalitet till Svenska kyrkans tro och lära. ”Det är den starkaste påföljd som vi kan besluta om, säger biskop Åsa Nyström.” (SVT Nyheter, 20/12 2019. Se även tidningen Dagens rapportering, Elisabeth Sandlunds kommentar, samt Världen Idag.)

Vad är det då prästen har gjort sig skyldig till för att förtjäna denna påföljd? Haft sex med konfirmander? Förnekat jungfrufödseln? Ifrågasatt behovet av ett gudomligt offer för att sona världens synder? Men sådana saker leder ju inte till avkragning utan en reprimand eller varning och i vissa fall, som med jungfrufödseln, kan man vara ärkebiskop och hysa en sådan, sett till dogmatikens historia, kättersk uppfattning utan att hamna i något större blåsväder.

Vad prästen har gjort för att så flagrant missbruka sitt förtroende och bryta mot sina vigningslöften (”bland annat lovat att stå fast i kyrkans tro samt rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den heliga Skrift”) är att denne har svarat på konfirmanders frågor gällande hbtq och förklarat sin tro att samkönade relationer är i strid med Bibeln och att det är en synd. Och så har prästen ifrågasatt evolutionsteorin och hävdat att denne tror att Gud har skapat människan utan mellansteg. Prästen har brustit i lojalitet till kyrkans tro och lära eftersom denne bland annat har misslyckats med att redogöra för den åsiktsbredd som finns i Svenska kyrkan.

Historien är inte bara bisarr utan är faktiskt djupt allvarlig, om domen står sig. I förlängningen riskerar domslutet medföra att en präst kan fråntas sin prästvigning på grund av att denne har uttryckt övertygelser, som strider med kyrkans riktlinjer, men som prästen menar är i överensstämmelse med Bibeln.

Domkapitlets argumentation är undermålig och så svag att man undrar vad som har hänt i Luleå. Min gissning är biskopen fick höra talas om saken, såg regnbågsrött och glömde förnuftet någonstans mellan kontoret och kättartribunalen. Men vad vet jag. Nedan kan du själv läsa min genomgång av argumentationen.

Bakgrunden

Det var i samband med en lektion om sexualitet och relationer som man läste olika bibelpassager och samtalen kom in på hbtq. Prästen fick direkta frågor från konfirmanderna och förklarade då sin syn på saken, bl.a. att Gud skapade människan till man och kvinna, och att samkönad sexualitet är en synd. I sina vittnesmål har ungdomarna uttryckt att prästen ska ha gått på väldigt hårt och inte velat låta andra åsikter komma till tals, samt ha uttryckt sig fördömande. Prästen och den andra närvarande vuxna ledaren menar att de beskrivningarna inte stämmer utan är efterhandskonstruktioner (eller i alla fall sammanblandningar av olika lektioner under det två veckor långa lägret), att man har varit noga med att förklara att man får ha olika uppfattningar och att man har betonat hur Gud älskar alla människor. Däremot har prästen, på direkta frågor, förklarat hur denne uppfattar Bibelns undervisning i de berörda frågorna.

Vid ett annat tillfälle diskuterade man skapelse och evolution och prästen har då tagit avstånd från evolutionsteorin och förklarat att denne tror att Gud har skapat människan utan mellanled.

Särskilt lektionen om sexualitet rörde upp mycket känslor och en av konfirmanderna, som själv definierar sig inom hbtq-spektrat, lämnade lägret men kom tillbaka på kvällen. Prästen har både i samtal med konfirmanderna och dess föräldrar, och i samtal med Domkapitlet, bett om förlåtelse för att ha uttryckt sig sårande och tydligt förklarat att det inte var dennes mening.

Anklagelsen

Vigningslöftena: amen!

Skälet till att man har öppnat ärendet är för att pröva om prästen har brutit mot sina vigningslöften och agerat illojalt och i strid mot Svenska Kyrkans tro, lära och bekännelse.

”Svenska kyrkan är ingen åsiktsgemenskap, utan en trosgemenskap. Det finns därför uttrymme för teologiska tolkningar, diskussioner och ifrågasättanden inom Svenska kyrkan. […] Samtidigt gäller också kyrkoordningens regler liksom vigningslöftena, som innebär att en präst inom Svenska kyrkan förväntas vara både trogen och lojal mot Svenska kyrkans ordning.” (Ur Domkapitlets protokoll.)

Vad är det då prästen har vigts till? Vigningslöftena sammanfattas så här i Domkapitlets utlåtande:

NN har genom att avge vigningslöftena vid sin prästvigning bland annat lovat att stå fast i kyrkans tro samt rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse. Hon har vidare lovat att följa vår kyrkas ordning och förverkliga sin kallelse med Kristus som förebild samt att leva så bland människor, att han blir vittne om Guds kärlek och försoningens hemlighet.

Vidare förklarar man att prästen ska fördjupa sin tro och sin teologiska kunskap, växa i mognad och låta tron växa samman med personligheten. Det betonas att Svenska kyrkan är en luthersk kyrka och att kyrkan står på den apostoliska tron och vill vara en del av den världsvida kyrkan. Lojaliteten ska vara till ”Svenska kyrkan och hennes ordning” men till sist handlar det om att vara lojal till Kristus. Som vittne för försoningens hemlighet ska prästen överskyla splittring, läka konflikter och inte vara till anstöt för människor.

Sexualiteten: nu börjar det svaja!

Om bibeltolkning

Vad gäller det ovanstående om lojaliteten till vigningslöftena, kyrkan och Kristus finns det inte så mycket att säga, men när Domkapitlet kommer in på det etiska blir det genast väldigt svajigt. Man skriver:

Bibeln är central i framväxten av nutida kristen etik. Bibeln är emellertid inte entydig, och det är ingalunda självklart vilken roll Bibelns olika texter ska spela som auktoriteter i relation till etiska ställningstaganden.

Det där låter ganska luddigt. (1) Bibeln har väl alltid varit central för kristen etik – inte bara nutida sådan? Men låt gå. (2) Vigningslöftena gällde ju lojaliteten till Skriften och bekännelsen, men när det kommer till etiken så menar man alltså att Bibeln kanske ändå inte är auktoritativ. Hur ska man begripa det där? Sedan gör man ett uttalande om vad det innebär att vara luthersk i teologisk etik:

Enligt Luther blir vi medvetna om olika moraliska krav genom att konfronteras med andra människors behov av olika slag. Det behövs ingen uppenbarelse för att förstå hur vi ska möta dessa behov. Det finns ett tilltal i skapelsen som ställer krav på oss, och människan har blivit utrustad med ett förnuft som kan vägleda henne.

Alltså, allvarligt talat. Vad är det här för nyspråk? Har de över huvud taget läst Luther i Luleå? Ja, Luther menar att Gud har utrustat människan med ett förnuft och att förnuftet är kapabelt att dra korrekta slutsatser, utan Guds uppenbarelse, i det som har med det jordiska att göra – hon förstår t.ex. att hon inte ska mörda eller stjäla utan att behöva läsa det i Bibeln. Det är en del av den naturliga lagen. När det däremot gäller vad Gud kräver av oss eller hur vi närmar oss Gud, menar Luther att vi är alldeles förblindade och ständigt misstolkar Gud och får saker fel för oss. I det avseendet klarar sig förnuftet inte utan Gud. Så, när det kommer till de moraliska kraven på människor, särskilt när etiken hör så nära samman med skapelseteologin som i det här fallet, räcker det inte med att säga att Luther lämnar walkover till förnuftet utan Gud. Det är alldeles otillräckligt, och låter snubblande nära vantolkningarna av Luthers tvåregementslära som har varit så skadliga de senaste hundra åren (se t.ex. kapitel 1 i William Wrights Martin Luther’s Understanding of God’s Two Kingdoms).

Men okej. Det ovanstående kan väl slinka igenom som en ytlig luthertolkning, men det blir värre.

Vid tolkningen av enskilda Bibelord (sic!) har man i den kristna traditionen ofta utgått från att det i Bibeln finns ett övergripande budskap utifrån vilket de olika texterna ska förstås. Sådana utsagor i Bibeln som inte är förenliga med det övergripande budskapet har man kunnat förhålla sig kritisk till. Vi har också anledning att förhålla oss kritiskt till sådana påståenden i Bibeln som är oförenliga med vad vi på annat sätt och på goda grunder har blivit övertygade om. […] Enligt luthersk tradition har Bibelns budskap, dess centrum och grundnorm en kritisk funktion gentemot traditionen. Bibelns grundnorm har formulerats i det dubbla kärleksbudet. […] Först i kreativ dialog mellan Bibeln, traditionen och nutida människors upplevelser och erfarenheter blir Bibeltexterna ett verkligt tilltal.

Här finns det en hel del att packa upp.

De första två meningarna anger en klassisk tolkningsprincip: låt de klara delarna i Skriften förklara de mer dunkla. Men den tredje … Vilka påståenden i Bibeln är det egentligen som är oförenliga med hävdvunnen kunskap, och varifrån kommer tesen att hävdvunnen mänsklig kunskap överträffar Bibeln? Så har man aldrig trott i kyrkans historia. Det är faktiskt ett alldeles hårresande påstående och skakande i förhållande till vad man har skrivit ovan om hur en präst är vigd till lojalitet gentemot Skriften och bekännelsen – inte till samtidens vetenskapliga rön (som ju ofta måste korrigeras med tiden).

Sedan när blev tesen om människans ofelbara kunskap en del av kyrkans tro och bekännelse? För det måste ju vara det man avser, när man skriver att det är ”vad vi på annat sätt och på goda grunder har blivit övertygade om” som ska ha företräde framför Skriften. Men då är alltså människan och hennes förnuft normen och Skriften har bara auktoritet så långt den stämmer överens med människans kunskap? Jag menar, den lutherska positionen är ju solklar: ”Såvida jag inte övertygas av Skriften och det sunda förnuftet, och inte av forskare och akademiska avhandlingar eller påvar och kyrkomöten som så ofta har motsagt varandra, är mitt samvete bundet till Guds Ord.” Kan man över huvud taget kalla Domkapitlets uttalande för en kristen hållning? Jag bara undrar … Man kan absolut inte kalla den luthersk!

Sedan bör grundnormen kommenteras. Man skriver att det dubbla kärleksbudet är Bibelns grundnorm, och det är väl alldeles rimligt. När Jesus får frågan om vilket bud som är det största så anger han just vad man kallar för det dubbla kärleksbudet (Matt. 22:34-40), men vad Domkapitlet förbigår att omtala är ju att det är ett dubbelt bud som börjar med: ”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.” Jesus sätter alltså kärleken till Gud först och förklarar noga hur vi ska älska Gud med hela vår varelse – sedan ska vi älska vår nästa. Domkapitlet verkar dels ha vänt på ordning, dels ignorerat den första delen.

Och så undrar jag verkligen vad den sista meningen betyder. ”Först i kreativ dialog mellan Bibeln, traditionen och nutida människors upplevelser och erfarenheterna blir Bibeltexterna ett verkligt tilltal.” Givetvis är det svårt att tala till någon som inte finns, så visst måste det finnas någon för Gud att rikta sitt tilltal till men det är ju ungefär som att säga ”det är först i den kreativa dialogen mellan tandborste, operativ agent och tänder som tandborstning blir till”, och så banala kan man ju inte vara. Så vad menas?

specifikt om sexualitet

När Domkapitlet sedan skriver om sexualitet förklarar man att sexualiteten kan ses som en gåva från Gud och att den är något gott. Vad jag har kunnat utläsa finns det inget i prästens svar som motsäger detta. Man skriver vidare att ”det är en missuppfattning att knyta den [synden] särskilt starkt till sexualiteten, så att synd på sexualitetens område skulle vara svårare eller värre än på andra områden”. Absolut. Kristna har en tendens att förstora sexuella synder på ett orimligt sätt. Men sedan blir det svajigt igen.

Man skriver att skapelseteologi riskerar göra skapelsen statisk när den i själva verket är dynamisk och mångfaldig.

Sexualiteten kan således förknippas med många olika värden och vad som är naturligt behöver inte vara detsamma för alla. […] Nya ordningar kan träda i kraft i takt med att samhället förändras och nya typer av mänskliga behov aktualiseras.

Återigen undrar man vad det här betyder. Enligt vigningslöftena ska prästen vara trogen kyrkans tro, lära och bekännelse och ytterst Kristus, men vad menas med ”vad som är naturligt behöver inte vara detsamma för alla”. Det här handlar ju om skapelseteologi och människosyn grundad på teologi, och vilken typ av mångfald i tolkningar menar då Domkapitlet är inom troheten mot Skriften? Och vems tolkningar utifrån vilka förutsättningar? Sedan fortsätter man:

Detta ligger i linje med hur Luther uppfattade etiken med utgångspunkt i första trosartikeln och med fokus på medmänniskans behov.

Den där meningen är i sammanhanget fullständigt obegriplig för mig. Spoileralert: i nästa stycke kommer Domkapitlet förklara varför det är Svenska kyrkan tro och lära att samkönade relationer är bekräftade av Gud, och då måste ovan citerade mening innebära att Domkapitlet menar sig ha Luther på sin sida när de konstaterar att samkönade relationer ryms inom skapelseteologin. Men jag skulle så gärna vilja veta var i Luthers förklaring(ar) till den första trosartikeln man finner stöd för förändrad skapelseteologi och en ny äktenskapssyn. Och, tror de verkligen på allvar att Luther skulle sätta människors behov före Guds Ord? I så fall vet de ju noll och ingenting om Luther.

Sedan skriver man om hur Svenska kyrkan har fattat beslut om att inte diskriminera eller fördöma personer beroende på deras sexualitet, och man beskriver hur man 2009 beslutade att också samkönade par ska kunna ingå äktenskap i Svenska kyrkan. Man betonar att det inte finns någon ”enhetlig syn på samkönade relationer och på äktenskap för samkönade par” men att Gud älskar alla människor och att alla ska bemötas med respekt. Jag ska inte säga så mycket om det här men att det är anmärkningsvärt att man så tydligt tar ställning mot sin präst för att denne har uttalat sin mening i en fråga där det inte finns en bestämd Svenska kyrkans uppfattning. Om du vill fördjupa dig i ämnet kan du t.ex. läsa antologin Bekänna färg (red. Olof Edsinger och Ray Baker) eller Stefan Gustavssons nya bok Nakna utan att blygas. För att inte själv hamna under kättartribunalen bör jag kanske redovisa att det finns litteratur som argumenterar för motsatt ståndpunkt, t.ex. Välkomna varandra (red. Tomas Poletti Lundström) men argumentationen är dålig vilket bl.a. Olof Edsinger har skrivit om.

Skapelse och evolution

Domkapitlet tar avstamp i att avvisa idén att ”vårt tänkande om Gud är inte något som sänks ned över oss helt oberoende av vårt övriga medvetande”. Jaså, och jag som trodde att alla kristna förutsatte att kunskap portionerades ut av Gud genom någon typ av automatisk uppdatering av hjärnan en gång i halvåret. Det tror man alltså inte? Tack för upplysningen! Teologin växer fram genom historien, och den kristna traditionen (”det tänkande som har omgivit kyrkan” är en något diffus definition av begreppet ”tradition”) är inte avslutad utan pågående. Domkapitlet förklarar att den populära uppfattningen att vetenskap och tro står emot varandra inte stämmer, vilket man har helt rätt i (se t.ex. Alvin Plantingas intressanta bok Where the Conflict Really Lies i vilken han argumenterar för att kristen tro och vetenskap befinner sig i ytlig konflikt med varandra men att det i själva verket råder djup samstämmighet mellan dem; medan det råder ytlig samstämmighet men djup konflikt mellan naturvetenskap och naturalism.). Det finns därför inga problem i att både tro på Gud som skapare och på evolutionsteorin – såvida man inte läser skapelseberättelsen ”bokstavligt gällande beskrivningar av hur allt kom till”. Och nu blir det ganska knepigt.

Kyrkan har under lång tid tagit skapelseberättelsen bokstavligt och än i dag är det många människor som läser berättelsen bokstavligt. Andra går kanske inte fullt så långt som att man tar den helt och hållet bokstavligt, utan ger mer utrymme t.ex. för en skapelseprocess som är äldre än sju dagar, men man menar fortfarande att grunddragen i skapelseberättelsen ska tolkas bokstavligt – framför allt vad gäller Guds storhet som skapare, att det är Gud som är upphovet till allting, att människan (och inget annat djur) är skapad till Guds avbild och att synden kom in i världen genom den onde ormen. (För en kortfattad introduktion kan du t.ex. läsa John Lennox (professor i matematik, Oxford) lilla bok Seven days that divide the world.)  Vad av detta är det Domkapitlet menar att man inte kan ta bokstavligt?

Problemet är att Domkapitlet verkar ha satt ner foten och förklarat att det är oförenligt med Svenska kyrkans tro och bekännelse att tolka skapelseberättelsen bokstavligt. Menar man verkligen det? Det vore ju alldeles otroligt i så fall och borde sända kalla kårar längs hela prästkåren. Vilka fler präster är det som egentligen är illojala mot kyrkans tro och bekännelse eftersom de tar Bibelns skapelseberättelse bokstavligt? Jag anar frön till en riktigt smaskig kättarprocess! Var och en som hänger med i den teologiska forskningen vet att skapelseteologi samt förhållandet mellan vetenskap och tro är ett högaktuellt forskningsområde och det finns goda skäl för flera olika ståndpunkter. Att då sätta ner foten och säga att man inte kan tolka skapelse bokstavligt är oerhört långtgående.

Det andra stycket är en vetenskaplig historielektion, men den är egentligen fullständigt onödig i sammanhanget för den innehåller inga reflektioner över förhållandet mellan teologi och vetenskap.

Domkapitlets bedömning

När då Domkapitlet ska göra sin bedömning betonar man att prästen dels har rätt till sina åsikter och att yttra dem samtidigt som man är skyldig att undervisa i enlighet med Svenska kyrkans tro, lära och bekännelse. Eftersom prästen enbart har delgett sin egen tolkning och inte redogjort för ”Svenska kyrkans ställningstaganden och beslut på området” (med vilket man måste mena att prästen har underlåtit att meddela att Svenska kyrkan inte har någon specifik linje utan att man menar att ingen ska bli diskriminerad) menar man att denne har brutit mot sina vigningslöften och agerat illojalt. Detsamma gäller prästens svar på frågorna om skapelse och evolution där denne har brustit genom att bara hänvisa till sina egna övertygelser och inte till Svenska kyrkans uppfattning. ”NN’s uttalanden och agerande har väckt stor uppmärksamhet och skapat splittring och motsättningar samt upplevts kränkande, sårande, skuldbeläggande och skambeläggande av enskilda individer, vilket står i direkt strid med kyrkomötets beslut 2005”. Lägg särskilt märke till att man hänvisar till kyrkomötets beslut 2005 och inte till Skriften eller bekännelsen!

Två kommentarer: (1) Prästen skulle måhända ha varit tydligare med att det finns flera uppfattningar i frågan. Den underlåtelsen kan man tycka var slarvig. (2) Det är givetvis inte bra när människor blir upprörda, och man ska självklart vara väldigt rädd om barn och undvika att skuldbelägga dem. Samtidigt. Var någonstans i Bibeln läser egentligen Domkapitlet att det är en kristen plikt att inte kränka, såra, skuldbelägga och skambelägga? Jag förstår att mitt ifrågasättande kan låta sjukt, men läs Johannesevangeliet. Jesus gör ju inget annat än skapar strid och kränker sina meningsmotståndare. Och profeterna i GT sedan! De anklagar sitt folk gång på gång och använder oerhört starka ord. Många gick arga, upprörda och kränkta ifrån dem, men vissa omvände sig och fick det rätt ställt med Gud. Och det är långt viktigare att ha frid med Gud än att ha frid med människor.

Så idén om att man inte ska stöta sig med människor … det är inte utmärkande för Guds profeter utan för de falska profeterna. Som Luther (!) skriver i tes 92-93: ”Så bort med alla de profeter som säger till de kristna: ”Frid, frid”, fastän där inte är någon frid. Må det gå alla de profeter väl som säger till de kristna: ”Kors, kors”, även om där inte är något kors.”

Sedan måste jag faktiskt få citera ett litet längre stycke:

Domkapitlet ser allvarligt på vad som framkommit om NN i ärendet. Hon har vid upprepade tillfällen gett uttryck för och vidhållit sina åsikter i de aktuella frågorna, vilka baseras på hennes bibelsyn och hennes tolkning av bibelorden. Domkapitlet bedömer NN’s uttalanden som ett uttryck för hennes personliga tro och övertygelse. NN har rätt till sin tro och övertygelse och hon har rätt att uttala sig om den, men att som präst och företrädare för Svenska kyrkan i en undervisningssituation enbart ge uttryck för den hållningen är att vilseleda i och med att det uppfattas som ett uttryck för Svenska kyrkans allmänna och enda hållning. NN’s förfarande kan därför inte bedömas som förenligt med uppdraget att undervisa i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.

Man kan säga mycket om det här, men jag ska nöja mig med en sak. Titta på den andra meningen. Där skriver man att prästens åsikter bygger på dennes bibelsyn och bibeltolkning, och det är just där skon klämmer. Jag hade förstått om Domkapitlet hade gett prästen en reprimand eller en varning för att inte ha meddelat flera ståndpunkter, men vad man lägger prästen till last är att denne har undervisat i enlighet med sitt samvete utifrån Guds Ord – det som denne har lovat att göra enligt sina vigningslöften. Och det är till slut detta som kättartribunalen i Luleå handlar om: Prästen har varit mer lojal till Skriften än till kyrkan och det klarar man inte av. Därför vidtar man det starkaste maktmedlet man har. Avkragning.

Vet ni vad det påminner om? Det påminner faktiskt om en munk i Tyskland som läste Bibeln och sa några ytterst opassande saker. Han blev exkommunicerad och hatad, eftersom han brydde sig mer om Skriften än kyrkans lärare. Han hette Martin Luther. Domkapitlet har tidigare skrivit: ”Enligt luthersk tradition har Bibelns budskap, dess centrum och grundnorm en kritisk funktion gentemot traditionen.” Jajamensan. Det kallas för Sola Scriptura, Bibeln allena. Vad kan egentligen kallas för en tradition om inte ett kyrkomötesbeslut? Och prästen ifråga har alltså hänvisat till Skriften och kritiserat den nuvarande svenskkyrkliga traditionen och för det avkragas hon. Men hallå! Prästen borde ju inte betraktas som en kättare utan som en hjälte! En visselblåsare. Prästen kan möjligtvis klandras för att inte ha varit tydligare med de olika ståndpunkterna, men när det är gjort borde man vara tydlig med att prästen sannerligen har fullgjort sin plikt som präst – varit trogen Skriften.

Sedan tar Domkapitlet i ända från avgrunden när man ska beskriva illojaliteten. Prästen har

så starkt motsatt sig Svenska kyrkans vetenskapssyn gällande evolutionsteorin samt tolkningar, beslut och ställningstaganden i hbtq-frågor att det uppfattas illojalt samtidigt som det uppfattas som ett ifrågasättande, misstycke och skuldbeläggande av hbtq-personers livsval, finner domkapitlet det styrkt att NN brutit de löften hon avgett vid vigningen. Genom att vid undervisningstillfällen för konfirmander enbart ge uttryck för sin personliga tro och sina åsikter i de aktuella frågorna bedömer domkapitlet att NN dessutom utgjort ett salighetshinder och därigenom också allvarligt skadat det anseende en präst bör ha.

Bara läs den sista meningen en gång till.

Genom att inte berätta för konfirmanderna att man kan vara kristen och samtidigt tro på evolutionsteorin, utan bara ha framfört sina egna åsikter (som Domkapitlet har förklarat bygger på prästens bibelsyn och bibeltolkning) har alltså prästen ”utgjort ett salighetshinder”. Prästen har alltså hindrat konfirmanderna från att komma till en frälsande tro på Jesus som deras Herre och frälsare. Inte visste jag att evolutionsteorin ingick i den apostoliska trosbekännelsen …! Hur var det nu Paulus skrev till korinthierna: ”Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot: att människan blev till genom evolution och att Gud inte dömer någon människa.” (1 Korinthierbrevet 15.) Eller?

Avslutning

Jag ska sluta min genomgång. Jag hoppas att min poäng har gått fram. Det har skett ett fullständigt teologiskt haveri i Luleå stift och någon borde tillsätta en haverikommission. Annars har vi snart en kättartribunal på gång i Svenska kyrkan där man inte får lov att ifrågasätta kyrkomötenas uttalande med hänvisning till sin bibeltro. Men det är sannerligen ingen luthersk uppfattning. Det låter … kätterskt!

17 reaktioner till “Kättartribunalen i Luleå stift”

    1. Nej. Då måste man sätta sig över Guds Ord på en mängd punkter. Som kristen underordnar man sig Guds Ord.
      Ett par punkter bara:
      Hur skulle den Gode Guden efter varje skapelsedag kunna säga att det var gott om han bara satt ogång en process helt beroende av kamp strid död och följaktligen smärta också? Det vore en hemsk Gud som tyckte att det var gott…

      Guds Ord säger hur tydligt som helst att döden kom in i skapelsen genom människans synd. Då fanns den ju inte före människan.
      Och om inte Adam är en historisk person så är knappast Kristus det heller enlit Romarbrevet kap 5. Då har vi heller ingen Frälsare.
      Så än en gång nej. Men kan inte förena evolutionsteorin ned Bibeln. Gud skiljde mörkret från ljuset. Det ska vi inte försöka att blanda ihop.

      1. Jan,
        Du skriver:
        ”Guds Ord säger hur tydligt som helst att döden kom in i skapelsen genom människans synd. Då fanns den ju inte före människan.”
        Men om vi faktiskt slår upp (t ex) Romarbrevet, finner vi ju faktiskt inte ett enda ord om att djuren skulle ha börjat dö som ett resultat av människans synd. Istället hittar vi detta:
        ”Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden ALLA MÄNNISKOR därför att de alla syndade.” (Rom 5:12, mina versaler).
        Döden nådde alltså alla MÄNNISKOR därför att de alla (människorna) syndade. Var i bibeln tycker du dig finna stöd för din uppfattning om att djuren inte dog innan syndafallet? William Lane Craig är ju djupt skeptisk mot kreationister som läser in saker i bibeln på det här sättet:
        ”I find it ironic that so many young-earth creationists should believe that animal death is the result of man’s fall into sin when this isn’t taught in the Bible at all. This is one of those clear cases where, I think, people are reading things into the text rather than of out of the text; they’re reading in-between the lines. ”
        https://www.reasonablefaith.org/media/reasonable-faith-podcast/questions-about-animal-death-before-the-fall-of-man/

          1. Jan,

            Jag undrar alltså var i bibeln du hittar något stöd för din uppfattning om att djuren var odödliga innan syndafallet. Jag kan tyvärr inte se hur någonting av det du skriver till Anders besvarar den frågan.

            Däremot ser jag att du skriver detta, vilket leder till ytterligare frågor:

            ”Jag tänker i min enfald att Herren löst detta med förökningen av växter på ett utomordentligt härligt sätt före syndafallet, men gjorde om nästan allt frän grunden då han förbannade marken o lade skapelsen under förgängelsen.”

            Var i bibeln finner du något stöd för din uppfattningen om att Gud skulle ha gjort om allt från grunden efter syndafallet?

      2. Jan,

        Du anser ju för övrigt (om jag förstått dig rätt) att (t ex) svårt sjuka spädbarn blivit sjuka som ett resultat av Adam och Evas arvsynd. Hur pass rimligt är egentligen det? Varför skall djur och spädbarn behöva lida och dö på grund av att NÅGON ANNAN har syndat, och på vilket sätt är det trevligare än ett scenario i vilket Gud skapar med hjälp av evolutionära processer?

        C.S. Lewis har ju skrivit intressant om det här, om hur fullständigt meningslöst det vore för Gud att låta syndens lön drabba de stackars osjäliga djuren som omöjligen kan förstå vad det här med synd och frälsning överhuvudtaget ens handlar om:

        ””The problem of animal suffering is appalling; not because the animals are so numerous … but because the Christian explanation of human pain cannot be extended to animal pain. So far as we know beasts are incapable either of sin or virtue: therefore they can neither deserve pain nor be improved by it.”

        1. Angående arvsynden så är det inte vår sak att välja hur vi vill ha det. Du underströk tidigare hur viktigt det är att inte läsa in saker i Bibelordet. Men de som förnekar arvsynden gör en annan sak som man heller inte ska göra: de drar ifrån det de inte vill skall stå där. Ta tex Rom 5:12 som du citerade ovan. Är inte spädbarnen med i begreppet MÄNNSKORNA? Om inte, när blir man en människa då?
          På dina övriga funderingar hänvisar jag åter till Rom 8:19-21.
          Det är en ENORM skillnad på en skapelse som är MYCKET GOD ( 1 Mos 1:31). och på en som suckar och våndas under sitt slaveri under förgängelsen och som ivrigt väntar på befrielse från det slaveriet.

          1. Jan,

            Du missförstod min fråga. Vad du skrev tidigare var detta:

            ”Hur skulle den Gode Guden efter varje skapelsedag kunna säga att det var gott om han bara satt ogång en process helt beroende av kamp strid död och följaktligen smärta också? Det vore en hemsk Gud som tyckte att det var gott…”

            Men du tror ju samtidigt själv på en Gud som, fullt medvetet, väljer att låta konsekvenserna av Adam och Evas synder drabba både spädbarn och helt oskyldiga djur, som aldrig ens kommer att kunna förstå vad synd och frälsning överhuvudtaget ens är innebär. Varför skull en kärleksfull Gud någonsin göra det, och på vilket sätt är det en mindre hemsk Gud, menar du?

            Du hänvisar även fortsättningsvis till till Rom 8:19-21, men jag kan inte, någonstans i Romarbrevet, hitta något som helst stöd för din uppfattning om att både djur och växter var odödliga innan syndafallet. Allt vi hittar i Rom 8-19-21 är ju detta:

            ”Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras. Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas.”

            Var i det här stycket är det du tycker dig finna stöd för dina föreställningar om att djuren var odödliga innan syndafallet? Menar du verkligen — på fullt allvar — att du tycker att bibeln klart och tydligt säger att djuren var odödliga innan syndafallet?

  1. Men Jan, vetekornets lag gällde ju även före syndafallet (fröbärande örter o s v), så döden i form av förmultning till näring för nytt liv o s v tycks ha ingått även i ”grundskapelsen”. Även Anders Gärdeborn i Genesis medger detta, och går ganska långt i det han menar att det bibliska begreppet ”döden” inte är relevant för t ex bakterier och insekter – eller växter och träd – på samma sätt som för de högre djuren och människan (de som skapades sjätte dagen). Det här är djupa saker, som tant Elma i Luleå brukade säga, men jag är helt enig med dig Jan om att evolutionsteorin som världsförklaring inte går att förena med bibelns skapelsetro (däremot är ju evolutionsteorin relevant inom mer begränsade områden för att förklara mycket av den variation och anpassning vi ser i skapelsen – s k mikroevolution).

    1. Fint Andreas att du nyanserar lite. Om man med mikroevolution menar den naturliga anpassning som sker INOM arterna och ”slagen” så är det ju inte alls bibelstridigt, vilket makroevolutionen är. När jag talar om evolutionsteorin talar jag alltid om makroevolution. Jag anser att det inte är helt adekvat att hänföra mikroevolutionen som är fullt observer´- och bevisbar (och därför knappast någon teori i den meningen) till den obevisade evolutionsteorin.
      Nu till det du skriver om vetekornets lag. Här har jag svårt att följa med dig. Åtminstone tills jag fått en god förklaring på vad som ligger i Rom 8:19-22.
      Det du kallar vetekornets lag är det inte en väsentlig del av den förgängelse som skapelsen längtar efter att bli befriad från?
      När lades skapelsen under denna förgängelse, var det inte när Gud förbannade marken EFTER syndafallet?
      Jag tänker i min enfald att Herren löst detta med förökningen av växter på ett utomordentligt härligt sätt före syndafallet, men gjorde om nästan allt frän grunden då han förbannade marken o lade skapelsen under förgängelsen. Eftersom ingen nu levande människa varit i Edens lustgård, utan levt varje sekund i denna skapelse som är underkastad förgängelsen är det omöjligt för oss att räkna ut hur en skapelse utan vetekornets lag skulle fungera. Men det betyder ju inte att vi därmed tänker rätt när vi knuffar in vetekornets lag i den fullkomliga skapelsen. Eller tänker jag fel?

  2. Nja, jag tänker bara att förökning genom fröbärande örter (och svampar, får man kanske tillägga) väl kräver något slags förmultningsprocess för att inte biomassan på bara några år ska bli helt ohanterlig. (Tänk bara på svamparna!). Men i växtvärlden fanns ju fördenskull knappast smärta och lidande eller någon förgängelse av det förskräckliga och ödeläggande slag som synden fört in i världen. Huruvida sak samma gällde plankton och ”lägre djurorganismer” undandrar sig min bedöming. Jag vet bara inte om spindlar enligt skapelsetron MÅSTE ha livnärt sig på växtsafter före syndafallet. Att rovdjur som björnar gärna äter vegetariskt vet vi ju dock. Som sagt, det är djupa saker. Huvudsaken är att vi behåller tron på en Gud som är i himmelen och kan göra allt vad han vill (även skapa barn åt Abraham av en hög sten). Han sade och det vart, han bjöd och det stod där. Men han kan också skapa processer som han skapar genom. Som vi är bundna av men inte han själv. Ungefär som dopet.

  3. Christian! Du är duktig på att uttrycka dig så jag är rätt övertygad om
    att jag förstått vad du menar. Men jag är minst lika övertygad om att vi
    står OERHÖRT långt ifrån varandra i vår syn på hur skapelsen var före
    syndafallet, och vilken genomgripande förändring den genomgått vid
    syndafallet. Detta är nog orsaken till att du tycker att jag inte svarar
    på dina frågor. För det gör jag efter fattig förmåga.
    Tyvärr tycks Rom 8:19-22 (obs at v22 ska vara med!) inte säga dig ett
    dyft. Men i det avsnittet ligger svaret på det allra mesta i vår
    diskussion. Så om du ville ta för dig de frågor jag skrev till Andreas,
    och jobba lite med dem som en hjälp in i texten tror jag att texten
    skulle öppna sig en smula för dig.
    Här skall jag göra ett (som jag tror sista)kort försök att förklara
    tankegången i denna högst viktiga text.
    Nyckelordet är förgängelsen. Det som är förgängligt är inte bestående,
    utan bryts ner och försvinner eller omvandlas. Döden är som bekant
    förgängelsens yttersta konsekvens. HELA skapelsen är enligt texten i
    slaveri under denna förgänglighet. HELA skapelsen suckar och våndas och
    vill bli befriad från detta slaveri under förgängelsen. Och det kommer
    först ske genom den nya skapelsen när Jesus kommer tillbaka.
    Om du nu hävdar att djuren dog allt eftersom i skapelsen FÖRE
    syndafallet, så måste du ju hävda att FÖRGÄNGELSEN var en viktig del i
    den skapelsen. (Djurens kroppar måste väl rimligen brytas ner då och gå
    in i något kretslopp, man kunde ju inte ha jorden full av as?)
    Hur stämmer det med ROM 8:19-22? Och om skapelsen redan före syndafallet
    suckade och våndades, hur kunde då Gud se på ALLT han skapat, och se att
    det var MYCKET GOTT.
    Till sist ett litet tankeexperiment:
    Har du någonsin bevittnat något djurs dödskamp? Såg du ångesten och
    smärtan i dess ögon, ja i hela dess kropp? Hörde du dess desperata rop
    eller skri i dess nöd? Vad tänkte du då?
    En evolutionist skulle – om han är konsekvent, och även om det vore hans
    käraste husdjur – tänka att ”ja, ja, det var det naturliga urvalet. Dom
    djur som lever kvar är ju starkare, så utvecklingen går framåt. Det blir
    bättre dag för dag”.
    Den som hävdar att döden härjade ibland djuren i skapelsen före
    syndafallet, bör -om han är konsekvent – inför detta scenario kunna
    sätta sig ner, nästan njuta och tänka” tänk har känner jag en fläkt
    ifrån paradisets dagar, redan där var det såhär, när allting var mycket gott”.
    Jag förmår det inte. Döden är onaturlig även för djuren. Den är en fiende enligt Skriften

    1. Jan,

      Lidandets problem är sannerligen ingen lätt fråga — för någon kristen. Men det jag verkligen vill trycka på här är att din kreationism på intet vis löser det här problemet. Tvärtom. Den tycks närmast förvärra problemet. Ta bara det du skriver om djurens lidande, till exempel:

      ”Har du någonsin bevittnat något djurs dödskamp? Såg du ångesten och smärtan i dess ögon, ja i hela dess kropp? Hörde du dess desperata rop eller skri i dess nöd? Vad tänkte du då?”

      Om din kreationism nu verkligen är korrekt, innebär ju det att Gud, fullt medvetet, valde att inrätta verkligheten på ett sådant sätt att Adam och Evas ursprungliga synd genererade allt det lidande vi ser omkring oss idag — ett lidande som (precis som C.S Lewis noterade) är fullständigt meningslöst eftersom djuren aldrig ens kan förstå vad synd och frälsning innebär.

      Gud måste ju dessutom, om din kreationism är korrekt, ha omskapat alla rovdjuren på planeten efter syndafallet. Ta bara just de spindlar som Anders nämner, till exempel. När, var och hur fick giftspindlarna sin förmåga att alstra och administrera ett dödligt gift, om de var fredliga växtätare från början? Skulle Gud alltså, fullt medvetet ha suttit sig ned och försett dessa fredliga spindlar med en förmåga att döda, bara för att Adam och Eva inte lyssnade på honom? Varför då? Och på vilket sätt skulle ett sådant scenario vara trevligare än ett scenario i vilket Gud låter evolutionen forma livet på jorden?

      “Tyvärr tycks Rom 8:19-22 (obs at v22 ska vara med!) inte säga dig ett dyft.”

      Jodå, Rom 8:19-22 säger mig, precis som hela bibeln, en hel del. När bibeln talar om att döden har gjort sitt inträde i världen, och att allt skapat ligger under ”tomhetens välde”, tror jag att det handlar om andlig, snarare än fysisk, död. Gud säger ju till exempel till Adam att han skall dö SAMMA DAG som han äter den förbjudna frukten (1 Mos 2:16-17), men bara några rader senare får vi veta att Adam blev 930 år gammal. På samma sätt talar ju Paulus flera gånger om att synden ”dödat honom”:

      ”Jag levde en gång, när lagen inte fanns för mig. Men när budordet kom fick synden liv, och jag dog. Det visade sig att det budord som skulle föra till liv förde mig till döden. Ty synden grep tillfället, den bedrog mig med budordet och dödade mig genom det. Lagen är alltså helig och budordet heligt, rättvist och gott. Var det då något gott som blev min död? Nej, inte alls. Det var synden” (Rom 7:9-12).

      För att vara fysiskt död är Paulus väldigt duktig på att skriva brev, måste jag säga. Nej, det är väl ändå ganska uppenbart att det är andlig död som avses i bibelpassager i det här slaget. Samma andliga död som Jesus räddar oss undan, om vi accepterar honom som vår herre och frälsare. (Jesus har väl, så vitt jag vet, aldrig rätta någon undan fysisk död).

      Det skulle ju faktiskt kunna vara så att den fysiska döden är en nödvändig — om än väldigt jobbig del — av en fungerande tillvaro här på jorden. John Polkinghorn menar ju till exempel att Gud, fullt medvetet, valt att begränsa sin egen del i skapelsen för att på så vis kunna maximera vår frihet.

      ”Den kristna tron hävdar att Guds grundläggande väsen är kärlek. En sådan Gudom kan inte förväntas agera som en kosmisk despot, som drar i varje tråd i en skapelse som inte är mer än en gudomlig dockteater. Kärlekens gåva måste alltid innebära någon form av frihet för den som älskas. En av de mest klargörande teologiska idéerna under 1900-talet har varit insikten att skapelseakten också är en akt av gudomlig själv-begränsning – en akt av kenosis som teologerna säger – från Skaparens sida, genom att Skaparen tillåter skapelsen att vara sig själv och forma sig själv. ”

      Jag tror alltså inte att man behöver sitta ned och tycka att djurens lidande är någonting bra och positivt bara för att man accepterar att evolutionen ägt rum. Däremot kanske det är ett slags nödvändigt ont, för att vi verkligen skall kunna åtnjuta någon slags frihet i verklig bemärkelse.

      (Evolutionen har för övrigt ingen riktning och leder inte till ständiga förbättringar, det är ett vanligt missförstånd bland kreationister).

      1. Christian, tyvärr tror jag inte att vi kommer så mycket längre. Så detta får nog bli mitt sista inlägg.
        Avståndet mellan våra positioner är mycket stort. Jag är överbevisad om att Herren både vet vad han talar om i sitt Ord, och dessutom talar sanning i allt. Ordet är inte förhandlingsbart. Säger det något annat än min uppfattning är det jag som skall ändra uppfattning. När jag tror och bekänner allt som Bibeln säger om- i detta fallet främst – skapelsen och syndafallet och dess konsekvenser för skapelsen, så står jag i en mångtusenårig tradition.
        Evolutionsteorin – som i princip bara omhuldas i de delar av världen där ateismen finns vilket är där man haft kristendomen men avvisat den – är historiskt sett en ganska ny företeelse. Att försöka förena den med Bibeln är omöjligt utan att kraftigt omtolka eller förbise en rad bibelställen. Och det slutar aldrig väl. Din behandling av Rom 8:19-22 är ju tyvärr ett exempel på detta. Det är en för Bibeln fullständigt främmande lära att skapelsens slaveri under förgängelsen skulle vara liktydigt med andlig död. Hur är tex andligt döda djur? Och hur är de när de är andligt levande? Varför inte ta ”förgängelsen” i den betydelse det har?
        Vidare verkar det som att du menar att med min syn så får Gud ta ansvaret på sig för syndafallets konsekvenser.
        Men syndafallet med dess konsekvenser är helt och hållet människans ansvar. Och Gud har aldrig någonsin sagt om tingens ordning efter syndafallet att de är goda. Det var före syndafallet han sade att allt var mycket gott, när han hade allt som han ville. 1 Mos 1:31. Och denna enda bibelvers är nog för att utesluta evolutionsteorin, som jag skrivit om innan.

        Sen kan de flesta rovdjur även äta vegetariskt även idag. Men att skapelsen genom syndafallet genomgick en genomgripande förvandling har jag ju hävdat hela tiden. Och det är bibelns tydliga lära. På den sjätte skapelsedagen säger Herren ”Men åt ALLA djur på jorden. åt ALLA fåglar under himlen och åt ALLT som krälar på jorden, åt ALLT SOM HAR LIV ger jag alla gröna örter till föda”. 1 Mos 1:30. Här måste man våldföra sig enormt på texten att man skall få den att säga att rovdjuren före syndafallet friskt käkade andra djur. Det gjorde de inte enligt vad Herren – som själv var där! – säger.
        Så du får välja antingen BIBELN eller evolutionsteorin. Jag hoppas och ber att du väljer Bibeln! För den talar ju också om hur Gud verkligen helt har tagit ansvaret för syndafallets alla följder – det gjorde han som den andre Adam på Golgata! Därför finns det frälsning att få för alla som är av den historiske Adams släkt. Halleluja!

        1. Jan,

          Jag håller med dig om att Ordet inte är förhandlingsbart. Men jag tror dock att det är väldigt betydelsefullt att vi lär oss att skilja mellan Ordet i sig, och våra tolkningar av Ordet. Det är nämligen två väldigt olika saker. Även om Ordet i sig är helt och hållet tillförlitlig, är ju tolkningarna av det utförda av bristfälliga och syndfulla människor, inte sant?

          Du skriver också detta om de traditioner din egen bibeltolkning vilar på: ”jag tror och bekänner allt som Bibeln säger om- i detta fallet främst – skapelsen och syndafallet och dess konsekvenser för skapelsen, så står jag i en mångtusenårig tradition.”

          Men det faktum att en bibeltolkning har en lång tradition säger naturligtvis ingenting om huruvida den är korrekt eller inte. Under kristendomens första 1500 år var man ju t ex bergfast övertygad om att bibeln förde fram geocentrismen. Martin Luther, till exempel, menade ju att Galileo Galilei var helt ute och cyklade när denne påstod att det var jorden som cirkulerade runt solen. Galileo dömdes ju till slut också till husarrest för att ha framfört uppfattningar som helt uppenbarligen stod i strid med bibels perfekta och ofelbara ord. Var det inte ganska bra att man – efter att ha fel i 1500 år – slutligen började tolka bibelpassager som Jos 10:12 på rätt sätt?

          Du menar också att min tolkning av Rom 8:19-22 skulle vara problematisk, men förklarar inte närmare varför, utan hänvisar bara, så vitt jag kan, se till tolkningstradition. Det hade varit intressant om du hade, litet närmare, hade kunnat förklara VARFÖR den typen av bibeltolkning skulle vara problematisk, istället för att bara nöja dig med att påstå att den är problematisk. Det blir ju väldigt lätt bara ren dogmatisk från din sida i annat fall.

          Du skriver också att Gud inte alls kan ta ansvar för syndafallets konsekvenser:
          ”Vidare verkar det som att du menar att med min syn så får Gud ta ansvaret på sig för syndafallets konsekvenser. Men syndafallet med dess konsekvenser är helt och hållet människans ansvar”.

          Men Gud måste väl ändå, helt uppenbarligen, redan på förhand ha bestämt vilka konsekvenser syndafallet skulle få – och han valde – om din kreationism är korrekt – fullt medvetet att låta straffet för Adam och Evas synd gå ut över alla andra – inklusive oförstående djur och oskyldiga spädbarn. Du kommer helt enkelt inte undan den här problematiken, Jan, hur mycket du än försöker. Den Gud som låter oskyldiga spädbarn drabbas av någonting som Adam och Eva gjorde för flera tusen år sedan, kan ju inte vara speciellt mycket trevligare än en Gud som låter evolutionen forma livet här på jorden.

          Du skriver också att skapelsen genomgick en genomgripande förvandling efter syndafallet. Men så vitt jag kan se, griper du den bibeltolkning helt ur luften. Ingenstans i bibeln framgår det att skapelsen genomgått en genomgripande förvandling efter syndafallet. Det är någonting man helt och håller läser in i bibeltexterna som kreationist. Skulle alltså giftormar och spindlar helt plötsligt fått helt nya biokemiska och biologiska strukturer (som t ex förmågan att jaga, att alstra och administrerar gift med vassa tänder) bara för att Adam och Eva syndade? Varför då? Och skulle den här drastiska förvandlingen alltså ha skett mot Guds vilja? Din teologi i den här frågan är precis lika problematisk, som långsökt.

          Du avslutar också med följande uppmaning: ”Så du får välja antingen BIBELN eller evolutionsteorin.”

          Jag önskar verkligen att man slutade skriva sådana saker som kreationist. Risken är nog stor att kreationismen i sådant fall bara blir en stötesten som hindrar människor från att komma till tro. Om du nu faktiskt lyckas övertyga människor om att kristendomen är likvärdig med dina egna besynnerliga kreationism – och oförenlig med evolutionsteorin – kommer ju förnuftiga och vetenskaplig informerade människor överallt att helt enkelt att vända kristendomen ryggen, och det är djupt tragiskt.

  4. Man kan ju tycka att det är rimligt att man som präst, i en kyrka som rymmer olika uppfattningar i en viss fråga, skall kunna redogöra för sin egen uppfattning, så länge man tydligt klargör att det är just ens egen uppfattning, och att det finns de i samfundet som tycker annorlunda.

    Fast nu närmar vi oss det problematiska i att vara bibel- och bekännelsetrogen i ett samfund som Svenska kyrkan. Vill man vara trogen Bibeln måste man lära ut hela den bibliska läran – inte bara de delar där det råder enighet mellan Svenska kyrkans olika fraktioner. Man måste t.ex. predika mot alla former av otukt och lösaktighet. Om man inte kan det i ett samfund som t.ex. Svenska kyrkan, då har jag svårt att se hur man som bibeltrogen kan stå kvar i det samfundet.

  5. Att som ungdomsledare prata om att samkönade förbindelser är synd är ur religiös mening en hädelse mot Guds allomfattande kärlek och dessutom i ett demokratiskt samhälle en förolämpning (religionsfrihet kan nämligen inte användas för att förtrycka eller föraktlig-göra andra.). Att dessutom skuldbelägga ungdomar såsom ungdomsledare är skandalöst antingen man är verksam inom idrott, bildningsverksamhet eller kyrkan. Bibel skrevs av människor som tolkade Guds ord till dem – att därför i dagens läge ha en fundamentalistisk bibelsyn framstår för mig som ett vanhelgande av Guds verk, då vi är skapade för använda den hjärna i kombination med hjärtat att leva ett riktigt liv.

Lämna ett svar till Christian Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved