Korset befriar från rädsla – också i Kambodja

I Kenya hörde jag mycket om det, i Peru var det mer påtagligt och man kunde se spår av det, men i Kambodja ser man det helt öppet – animismen. 95% av befolkningen här (kallas khmerer) tillhör buddismen, en buddism som är totalt uppblandad med tilltro till och tillbedjan av förfäder och olika andar. Överallt finns tempel och offerplatser, alla restauranger och affärer har sin offerplats och i varje hem finns ett litet altare för att tillbedja förfäderna liknande bilden nedan.

Under vårt besök i Kambodja besökte vi några tempel. Utanför templet kunde man köpa rökelse, frukt, lotusblommor m.m. för att offra, eller levande fåglar som man släppte fri framför altaret. I de flesta av templen var det stor aktivitet.

Strax utanför offerplatsen satt munkar och sjöng entoniga mantran och stänkte heligt vatten på de som la sig på knä framför i tillbedjan. Jag frågade en före detta buddist varför man ber till andarna och förfäderna. Hon sa att det i huvudsak är av två anledningar: Dels av rädsla, dvs. man vill tillfredsställa andarna så att de ska vara nöjda och inte skickar olyckor. Dels för att man vill ha fördelar i livet, dvs man tror att andarna/förfäderna kan ge framgång, lycka och hälsa.

I ett av templena träffade vi Tuna, en 16 årig munk. Han berättade att han bodde i templet och använde dagarna att studera och be och offra. Det är inte ovanligt att man redan i unga år satsar på några år som munk.

Kambodja har en fruktansvärd historia som sträcker sig fram till så sent som 1979. Under den grymme kommunisten Pol Pots tid dödades mellan 2 och 3 miljoner människor – brutalt folkmord. Regimen förbjöd all typ av religion.

En av de många massgravarna efter folkmordet i Kambodja

Efter friheten 1979 råder religionsfrihet. Även muslimer och kristna kan verka fritt och det är god relation mellan religionerna. Kyrkan är ung och än så länge liten – men den växer stadigt. I dagsläget är ca 2 % är kristna och det är nästan uteslutande första generationens kristna. De flesta församlingar finns i de större städerna så de kristna khmererna brinner för att evangeliet ska nå vidare ut i provinserna där evangeliet inte förkunnats tidigare. Det är inte så lätt för en khmer att bli kristen. Det krävs mycket mod att sluta be och offra till andarna/förfäderna och att tro att Gud är starkare än alla andra makter. Det är inte vanligt att man blir utkastad från sin familj om man blir kristen, däremot är det inte ovanligt att man blir anklagad för olyckor och sjukdomar som drabbar familjen eftersom man menar att andarna är arga.

Kvällsmöte på ett studentboende i Pnom Penh

Dansk Luthersk Misjon (LM) har arbetat i Kambodja i drygt 10 år och har missionärer både i huvudstaden Pnom Penh och i staden Siam Reap i norra Kambodja. LM arbetar med undervisning, studentmission, hälsoarbete och evangelisation. De har regelbunden undervisning av pastorer och de har också etablerat kristna studentinternat. Tillsammans med pastorerna i Siam Reap bedriver de evangelisation och hälsoarbete ute i djungeln i norra Kambodja där det varken finns skolor eller sjukvård och där evangeliet inte nått tidigare! Via ett samarbete med Luthersk Litteraturmission (LLM) har flera goda lutherska skrifter översatts till språket Khmer. Regimen är positiv till kristna organisationer och visum för kristet arbete får man hur lätt som helst – Kambodja är totalt öppet för evangeliet.

LM missionärerna Axel och Annelise Clausen

Khmererna är bundna i sin rädsla – och behöver få möta ett evangelium som befriar dem! LM missionär Axel berättar: ”Om en khmerer känner sig riktigt rädd så kan han/hon måla ett vitt kors på huset – och på så vis få extra beskydd. Men vad det vita korset symboliserar har de ingen aning om…” Tänk att Gud, långt innan evangeliet nådde Kambodja, har lagt ner en himmelsk hälsning i den kambodjanska kulturen. På korset triumferade Jesus och besegrade alla mörkrets makter, och han stiftade frid – frid med Gud! Jesu kors befriar från all rädsla – khmererna behöver få höra detta. Be att Herren sänder arbetare i sin myckna skörd – också i Kambodja.

Hälsningar Rakel Smetana (som nu är hemma i missionslandet Sverige igen)