Krigsplacering
Vad ska du göra om Sverige drabbas av krig? Kanske har du aldrig funderat på frågan. Jag tror inte att Sveriges beredskap är särskilt god. Det finns visserligen en militärmakt som säkert är redo, med flygvapen, marin och armé. Men hur är det med resten av befolkningen?
Nu är det väl inte så mycket som talar för att Sverige ska drabbas av en väpnad inom överskådli
g framtid. Men jag funderar på vilken beredskap finns det i svensk kristenhet för ett andligt uppvaknande? Det vore inte ett krigstillstånd, men tänk om plötsligt Andens vind börjar susa, brusa, storma fram över Sverige. Tänk om Dina grannar börja söka upp Dej för att få hjälp och vägledning. Vilken beredskap har Du?
Och i Din missionsförening eller församling – finns där en plan för hur man ska ta emot och välkomna nya personer om det kommer mer än tio nya i veckan under några månaders tid? Kommer en eller två finns det säkert några aktiva medlemmar som kan ta hand om dem. Kanske till och med en anställd pastor eller ungdomsledare, men om det kommer många.
Tror Du att det kommer bli väckelse (ordet är inte helt okomplicerat, men i brist på annat)? Jag hoppas verkligen att det ska ske, och ske snart. Jag ber att det ska bli så. Men samtidigt fasar jag lite för det. Finns det någon beredskap?
Kanske vore det en god idé att utlysa ett förenings- eller församlingsmöte med tema ”Om väckelsen kommer”?
/Erik
4 reaktioner till “Krigsplacering”
Lämna ett svar till Erik J Andersson Avbryt svar
© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved
Jag har länge bett om en genomgripande väckelse i Sverige. Ofta uppmanar jag lyssnare i närradion att be om väckelse.
Sen har jag samma undran som du. Är vi beredda på en väckelse när den kommer?
Det är så att uppvaknadet måste börja hos oss själva för vi lever oftast ett liv som om vi alltid skulle leva här på denna jorden. Är Jesus den person som vi verkligen älskar? Vår kärlek till Jesus måste börja med att vi inser att Gud först har älskat oss. Får Guds kärlek i Jesus Kristus fylla våra hjärtan, då är vi beredda att möte väckelsen.
Ditt förslag att utlysa en samling med temat ”Om väckelsen kommer” är ett bra förslag.
Gud välsigne er alla i Peru!
Eric
Det är en mycket intressant fråga. Jag tror att det är viktigt med en stabil och biblisk läro- och kyrkostruktur som kan hålla för ”befolkningsexplosion”. Annars är risken med en väckelse att den faller lika snabbt som den kommit, eftersom det inte finns något ledarskap som kan leda människan djupare i tron efter att man inser att det sturska brottet med sitt gamla liv inte räcker hela vägen hem.
Frågan är också; vart vill vi kalla nyomvända? Till församlingar som vi själva är tveksamma till antingen på grund av samfundets obibliska ledning eller på grund av gudstjänstens okyrkliga utformning? Uppskattar man inte själv sin kyrka kan det synas ogenomtänkt att be fler att komma dit. Därför tror jag att man som lekman måste uppskatta mer det goda som man faktiskt har samtidigt som man aktivt ständigt hjälper till och utvecklar sin församling. Där kan det förstås gå galet om det inte finns präster och biskopar med gedigen klarsyn.
Det är mycket att tänka på och det skulle vara väldigt bra om det kommer upp.
Fridens liljor,
Johan
Tack för tänkvärda kommentarer Eric och Johan. Bön och beredskap – viktigt!
Läste en intressant reflexion från 2001 av teol dr Tomas Nygren:
”När jag skriver dessa rader har ytterligare en rapport om det minskande antalet gudstjänstdeltagare publicerats. Klart är att kyrkans budskap inte tycks tränga igenom till nya grupper och unga generationer som det vore önskvärt. Inför detta faktum tycks det, om vi förenklar, finnas i huvudsak tre strategier:
(1) Bortdefiniera målgruppen. förklara de till synes ointresserade för ointressanta. Vi har visserligen Budskapet, men de som inte kommer får skylla sig själva.
(2) Omdefiniera trons innehåll så att de ointresserade kan ses som indragna i kyrkan utan att behöva bli det! De behöver inte komma med, för alla är ändå genom nåden inräknade.
(3) Ompröva strategierna för att de ointresserade ska få en chans att kunna bli intresserade. De ointresserade är en ständig påminnelse om att uppdraget ännu inte är slutfört.”
Så långt Nygren. Jag tror att hans beskrivning är träffande – jag känner mej träffad. Och jag känner mej utmanad att röra mej från (1) till (3).
”Men samtidigt fasar jag lite för det. Finns det någon beredskap?”
Mycket god, och viktig, fråga!
Låt oss be Gud sända arbetare till sin skörd – för fälten har vitnat…