Kung kulturkrock

Häjéh påe ér

Vad är mest osvenskt? Att sova i en fullknökad buss på etiopiska vägar under konstruktion, eller att låta en människa sova på en själv i en knökfull buss på etiopiska vägar under konstruktion.

Efter att ha kommit på en stor och rymlig buss hem till Asella trodde jag att färden skulle bli utan komplikationer eller underligheter. Men som alltid är det lika lätt att förutse en busstur i Afrika som för påvens hatt att sitta kvar under en tur i bergochdalbanan Balder. Bussen fylldes på och min från början rymliga plats längst bak i högra hörnet var ett minne blott när vi väl kommit ut ur Addis Abeba. Bredvid mig sitter en tjej/dam som tidigt visar tecken på utmattning och börjar se över möjligheten att sova under resan som skulle ta cirka 2,5-3 timmar. Trots en viss viktreduktion såg jag ut att vara den mjuka av de två hon hade och välja mellan och börjar därför justera min arm för att få en så bra kudde som möjligt. Alltid i situationer som dessa fattar jag ingenting och börjar därför försöka ta reda på om detta är något bussresenärer i Etiopien ofta får erfara. Efter kortare fundering kom jag fram till att det antagligen inte är helt ovanligt och egentligen helt okej om man jämför med andra kulturella egenheter. Och det tyckte jag ända tills hon började få mardrömmar då hon vid uppvaknande plötsligt viftade okontrollerat med armarna, gör korstecknet tills hon samlat sig och återigen börjar justera min arm för maximal komfort. Tur var det väl att hon inte fick mardrömmar under resans början utan först i nedförbaken till Adama där jag bytte buss.

Nu har vi haft ett antal lektioner och kan fastslå att drama är toppen och barnen är på hugget så fort jag nämner ordet ”drama” men den brutala tonhöjning på sista A:et som de själva har i uttalet..  Därför är det alltså dags för att testa andra metoder på bitar som är mer avancerade och svåra att genomföra. Så nu skall vi se vad barnen tycker och minns med en projektor som visar stillbilder medan Eyob läser och ibland talar fritt. Projektorn har jag fått låna från ett närliggande bibelseminarium och bilderna från nätet, där det är lika knökat med bibelbilder som folk i bussarna mellan Addis och Adama. Delen som skall framföras är när Josef tyder drömmar i fängelset och sedan faraos dröm för att bli högsta man under farao. Tummen upp eller ner, vi får se vad det blir!

I söndags när jag åt med barnen så tänkte jag att kunde testa att mata någon och se vad som hände. Jag kallar det ” Testa seden dit man kommer”. Snabbt och lätt räcker jag lite injera med pepparsås till en av flickorna som tackar och äter. Med ett skratt på gränsen till fnitter uttrycker jag min fascination och försöker sedan förklara hur ovanligt det är att mata någon hemma i Sverige. Mina egna erfarenheter är på sin höjd en lakritskrita eller ett chips, utan dipp. Barnen förstod det eftersom ”White people” som varit här tidigare ibland har tackat nej till den fina gesten. Vad jag dock inte tänkte på i förväg är ju den, i deras ögon, tydliga favorisering av flickan som fick mat av mig. Och stämningen blev lite konstig så jag tänkte att det kanske löser sig om jag matar alla. Men när mitt snedsteg skall rättas till ville hon som jag skulle börja med inte ha, så jag antog att det var lugnt med allt och ”gick vidare”. På väg ut från matsalen blir jag stoppad av samma flicka eftersom hon hade dåligt samvete över att hon inte tog emot maten och ville därför säga förlåt. Det var nog första och sista gången jag testar att trampa på den kulturella minan, det blir bara fel.

Allt gött// Fredrik