Lördag – Söndag – Måndag

Lördag – Söndag – Måndag

Med en smörgås och en flaska julmust sitter jag på ett rum på Fridhem och funderar över de senaste dagarnas möten och upplevelser. Lördag och söndag var jag i Stockholm. Reste från Ängelholm tillsammans med Sofia Nilsson (ledamot i ELMs nämnd för mission i Sverige, MIS) i lördags morse och landade på Bromma flygplats. Det var faktiskt första gången jag flög till Bromma, men jag kände igen ankomsthallen från någon gammal svensk spelfilm.

På eftermiddagen undervisade jag på Gränden, Roseniuskyrkans församlingsvåning. Dels höll jag ett bibelstudium över Rom 15 och livet i den kristna gemenskapen och dels ett föredrag under rubriken ”ELM – något för framtiden?”. Det senare följdes av ett gott samtal. ELM är något både för samtid och framtid i missionslandet Sverige.

I helgen har Frimodig Kyrka också haft ett större möte i Stockholm, och på lördagskvällen gick vi dit några från Roseniuskyrkan och lyssnade till författaren och krönikören Markus Birro och kyrkoherde Berth Löndahl. Om Birros vittnesbörd kan mycket sägas – han är både fri och modig – men de två saker som gjorde störst intryck på mig var dels hans glädje över det han funnit när han kom till tro och dels hans förvåning och bestörtning över hur mycket förakt han i olika situationer möter från och bland kristna syskon.

Morgonen efter följde en del av de Frimodiga med till Roseniuskyrkan för att fira gudstjänst. Kyrkan var nästan full. Jag predikade och nämnde Löndahl celebrerade (ledde nattvardsfirandet). Som predikant – inte minst när det är en svår text att predika över – känns det ibland oerhört gott att fira en gudstjänst där Ordet också får verka i nattvarden. Gemenskapen fortsatte med kyrkkaffe en trappa ner efter gudstjänsten.

Fortfarande var det många kvar vid kaffeborden när några av oss – Sofia och jag från ELM-BV/MIS och några från Roseniuskyrkans ledning – gick över till expeditionen för att samtala om möjligheter kring nysatsningar i Stockholmsregionen. Det var ett fint samtal där vi fick vrida och vända på ett par olika möjligheter. Vi får se om något av det kan komma igång under nästa år. Men det är ett böneämne: Hur når vi fler människor med evangeliet i Storstockholm, Mälardalen och Mittsverige.

Måndagmorgon ny flygresa. Till Umeå. Där, eller rättare sagt här, på Fridhem i Vännäs skulle vi ha ett liknande samtal ikväll om missionssatsningar i norra Sverige. Men det var som sagt ikväll.

Innan dessa hade jag en fantastiskt vilsam dag. Med förmiddagsfika och senare middag hos Inger som bor här på Fridhem. Hon har en gästfrihetens gåva som är fantastisk. Att  få sitta en stund i Ingers kök det är i klass med att komma hemma till mamma eller svärmor. (Jodå, smörgåsen jag har med mig hit till rummet hade också Inger fixat.) Jag hann också gå en långpromenad i Vännäs och ta en tupplur här på soffan på mitt rum.

Ikväll möttes vi så några ELMare från Vännäs och Umeå, och så jag och Sofia. Förutsättningarna ser så olika ut på olika platser i vårt land, och för olika delar av ELM. I Stockholm ligger Roseniuskyrkan på gångavstånd från Stureplan, Sergelstorg och Riksdagen. I ELM Nords verksamhetsområde är det trettifem mil mellan Dynäs bönhus och Piteås. Men det är samma utmaning och uppdrag vi har: Att nå människor med evangeliet. Om det fick vi samtala och fundera kring vilka möjligheter det finns för satsningar.

De sista veckorna har jag funderat mycket på varför vi blev tvungna att ställa in den helg om att starta kristna gemenskaper på nya platser i Sverige vi hade planerat. Det har känts som ett stort misslyckande, och så många svar på varför har jag inte. Men de senaste dagarna och möten med ELMare och andra stärker mig i övertygelsen om att längtan att nå ut finns – och att Herren kallar oss att gå, att så, att nå – också i missionslandet Sverige.

I morgon reser jag söderut. Det det ska bli gott att komma hem till familjen.

/ErikJA

1 reaktion till “Lördag – Söndag – Måndag”

  1. Hej Erik! Vad roligt att här, liksom på Håkan Sunnlidens blogg, läsa om den ”evangelisk-katolska” gudstjänsten i ”S:t Rosenius´ kyrka”. Det lågkyrkliga argumentet för söndagligt nattvardsfirande är ju att vi då, förutom den rent sakramentala välsignelsen, flitigt och åskådligt ”förkunnar Herrens död till dess han kommer”. Nu brukar ju ELM-BV vara duktiga på att betona Kristi lidande och död i varje predikan ändå – helst varje sång – men ibland tänker jag att när t.o.m. doktor Luther någon gång verkar försumma det är det för att han snart ska bjuda syndare fram till Herrens bord och evangeliet om ”det blod som utgjutits för så många till syndernas förlåtelse.”

    En sak är att jag i princip delar de s.k. högkyrkligas uppfattning att nattvarden hör med till det söndagliga gudstjänstfirandet – jfr de härliga högmässorna i Göteborgs S:t Pauli! En annan sak är att nattvardsfirande ju kan vara mindre lämpligt ur ett pastoralt perspektiv när gudstjänsten i ett nyetablerat sammanhang – vad roligt att ni planerar för sådana trots den inställda nyplanteringshelgen på Vikbolandet! – främst har ”sökarkaraktär” ELLER i ett folkkyrkligt sammanhang främst har ”besökarkaraktär” (jfr första advent!). Själve Syndares Vän varnar ju för att kasta pärlor för svin, och Paulus och den evangeliske Rosenius likaså – se http://corosenius.blogspot.se/2012/10/den-som-ovardigt-ater-och-dricker-han.html

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved