”Lydia ?”, ”Aoe!”, ”Aoe!”

”Lydia ?”, ”Aoe!”, ”Aoe!”

Året är 2013.

Dimman ligger tät runt det berg staden Asella ligger beläggen på cirka 2500 möh. I en mörk matsal sitter en st. volontär och 31 barn med en död projektor och frågar sig varför elen var tvungen att gå just när de skulle börja kolla på bibelbilder om Josef i Egypten. Lektionen flyttas till torsdagen och hela storyn får ett lyckligt slut med ett drama på lördagen. Nästa hårda nöt blir därmed om Moses och Exodus som även den är en lång och händelserik berättelse. Med erfarenheten om hur mycket jobb som skall till för lyckad dramaundervisning, och hur svårt det skulle vara att skaffa ett hav att dela, har jag beställt en annan typ av bra undervisningsmaterial från Sverige, film. På väg till Addis är ”Prinsen av Egypten” och ”Drömmarnas konung”, så just nu går jag och barnen i väntans tider tills de anländer. Det blir ett bra tillskott till lådan med rekvisita för framtida spektakel, ”Fredriks box” i ”Lydias house”.

Under dagarna vi väntat har barnen ändå suttit kvar efter kvällsmaten tills dess alla har ätit upp för att se om det är något planerat för kvällen mer än att se på nyheterna. De förväntar sig numera att jag förberett någon typ av kvällsaktivitet och därför har vi börjat köra klassiska KU-lekar som ”Rulltrappan” och ”Ge mig en blink”.  Typ ”Har man gett sig in i leken(volontär i Asella) så får man leken tåla(leverera)”. Hittills har det varit väldigt intressant att se hur pojkarna och flickorna funkar tillsammans eftersom de annars är väldigt blyga mot varandra. De sitter på varsin sida i matsalen och pratar knappt med varandra på dagarna så det är först på bibellektionerna de sitter på samma bänkar. Men lekarna har funkat toppen och blygheten är som bortblåst. Den svåra biten är att få barnen att förstå reglerna så att det flyter på men när det väl är gjort så fortsätter leken ofta till sent på kvällen.  Varför körde jag inte lekar som dessa på Bethesda i Kenya där jag själv kunde prata med barnen?

Tack vare att veckan varit mindre arbetsam rent planeringsmässig har jag kunnat sitta med på barnens engelskalektioner för att få veta vad som förväntas av dem i respektive årskurs. Generellt så är etiopierna inte så bra på engelska och det finns nog många bra förklaringar till varför. Ett nationalspråk och ett områdesspråk praktiseras, båda med annat alfabet som består av mer än 200 tecken/fideler samt annan meningsuppbyggnad. Men med råge på det så är Etiopien mycket mindre amerikaniserat och de stöter därför inte på engelska i vardagen i samma utsträckning som vi. Jag själv kör numera 50/50, eng/ amhariska när jag skall ta mig fram och det är inga djupgående diskussioner utan som mest ”hej”-fråga-svar-”tack och adjö”. Tyvärr är det väl också så att skolan inte lever upp till vad som behövs för att vissa barn ska kunna lära sig ett annorlunda språk. För mig som så ofta stöter på engelska är detta förstås oroande. Men så som Etiopien ser ut nu och antagligen kommer att göra ett tag till, så behöver man inte kunna engelska för att får jobb och klara sig. Kan man de mest basala orden så duger det i vardagen. Dock inte på provet och det är först då det blir problem som kräver åtgärd. De flesta av barnen klarar sig men vissa har jag märkt inte de alls förstått sin läxa eller vad orden betyder så det går trögt näst intill inte alls. Det är ju upp till mig och Eyob att klura på hur jag nu och volontärer längre fram skall göra för att kunna hjälpa de barn med större behov i engelska. Det skall väl inte vara misjon inposibull.

Veckans kulturnytt

Brödnamn: Ett extranamn bruden på bröllopsmiddagen får av gästerna efter diskussion och omröstning. Namnet kommer inte hamna på id-handlingar men hennes närmaste kommer från och med bröllopet använda sig av det namnet. Det nya namnet erkänns och valet förseglas genom en ”laget runt”-bjudning på en viss typ av bröd.

I söndags fick jag erfara en sådan omröstning under en bröllopsmiddag jag var inbjuden till. Min motion, att ge henne namnet FredrikA för att göra lite avtryck lade jag ner efter en snabb opinionsundersökning på Qes Mekonnen där utgången inte såg så lovande ut. Istället blev det Lydia som nästan alla till slut röstade på och bruden verkande helnöjd.

 

Allt Gött// Fredrik

Bilder från sista dramat om  "Josef i Egypten". På bild: Josef i Egypten.
Bilder från sista dramat om ”Josef i Egypten”. På bild: Josef i Egypten.
Bröderna blir anklagade för att vara spioner men åsnorna var det ingen som misstänkte ass usual.
Bröderna blir anklagade för att vara spioner men åsnorna var det ingen som misstänkte ass usual.
Då Gamla Jakob på G till Egypten med sina söner till hjälp.
Då Gamla Jakob på G till Egypten med sina söner till hjälp.
Qes Mekonomen röstar ja(Aoe på amah) till namnet Lydia precis som de flesta andra på bröllopsmiddagen.
Qes Mekonomen röstar ja(Aoe på amah) till namnet Lydia precis som de flesta andra på bröllopsmiddagen.

 

Namnbrödet som efter omröstningen delas ut till alla gäster.
Namnbrödet som efter omröstningen delas ut till alla gäster.

 

 

 

 

4 reaktioner till “”Lydia ?”, ”Aoe!”, ”Aoe!””

  1. Jag måste säga att även jag tyckte att Fredrika var ett bra namn…ett kungligt till och med. Du skulle ha lagt fram det så!

    Det låter onekligen som att du har kul där nere samtidigt som du utför en viktig uppgift. härligt att det kan vara så.

    När kommer du hem nu igen?…det känns som om tiden har gått ganska fort.

    allt gott och Guds välsignelse kära lillebror/ Henrik

  2. Hej Fredrik! Har du fått brevet än? Skall bli roligt när du kommer hem!! Saknar dej väldigt mycket!!! Är glad över din lust att sprida budskapet vidare och på ditt sätt!!! Hör av dej när det kommit fram!! Kram mamma

  3. Fortfarande lika roligt att läsa dina inlägg på bloggen.
    Det är alltid roligt att läsa om bekanta och se vad som händer.
    Hälsa till Qes Mekonnen.
    Intressant att du fått vara med på ett bröllop.

    Gunnel

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved