Månadsmejl från Anderssons i Peru

Tänk att det nästan gått ett helt år sedan familjen och jag reste från Peru och kom till Sverige. Vi vuxna kom hem – och barnet till något (nästan) okänt. Gud har varit god mot oss och vi har kommit väl in i Sverigelivet. Vi har nu sådant vi drömde om i Peru – ett hus med gräsmatta, gångavstånd till en sjö och egen bil. Mycket har löst sig så bra!

Sedan finns det sådant vi saknar och längtar tillbaka till. Mest av allt människorna i Chiclayo förstås. Det var speciellt för oss att ha gäster från Peru i början av sommaren. Jag fick träffa dem i Stockholm, och resten av familjen en förmiddag hemma hos oss. Tänk att pastor Pepe som döpte vår Jeremia för fyra år sedan nu fick återse sitt dopbarn på andra sidan jorden!

En annan sak jag faktiskt saknar från åren i Chiclayo är månadsmejlen vi skrev. Före månadsskiftet, varje månad i fyra år, skrev vi lite grann om hur vi hade det, hur det gick i arbetet och vad det fanns att be för. Det var nyttigt att summera för egen del med jämna mellanrum, men ännu större var det förstås att veta att många människor läste mejlen, tänkte på oss och bad för oss.

Jag funderar på att börja igen. Nu arbetar jag ju med mission i Sverige och har fördelen att jag träffa många av dem som fick våra mejl, åtminstone då och då. Men jag saknar att kunna sända iväg en liten hälsning om hur läget och veta att det tas emot i bön. Kanske ska jag till hösten börja med Månadsmejl från Andersson i Sverige…

Men nu vill jag bara i all enkelhet be dem av er som ber om förbön. Efter drygt ett halvt år i min nya tjänst har jag fått möta många fantastiska människor, och fått se mycket av längtan efter andligt uppvaknande i Sverige. Men jag har också blivit ganska trött, och jag har planerat lite dåligt med ledighet i sommar. Därför vore det fint om Ni ville be att jag ska få den vila jag behöver, att jag ska kunna göra det som är planerat under juli och augsti och att jag ska bli bättre på att planera framöver.

/Erik