Med en bibel och en vattenflaska

Vid flera tillfällen har jag följt med på evangelisationsuppdrag å kyrkans vägnar. Det kan dels innebära att besöka medlemmar i församlingen som är sjuka eller som inte kommit till kyrkan på ett tag, och det kan även innebära att besöka de som inte går i kyrkan alls.

Första gången jag gick på sådana besök var med bibelskolan, och då var vi i Sondu. En helg för ett par veckor sedan var jag i Molo med Kerstin, sedan har jag haft några rundor i Chesinende. Varje gång tar jag min ryggsäck, packar ner en bibel och en vattenflaska och lite annat, och förberer mig för att vandra till fots. Ofta är det fantastiska vyer som möter en när man går upp och ner för kullarna. Det kan bli varmt, svettigt och dammigt och efter dagens slut är jag ofta väldigt trött. Men inombords är jag nöjd, eftersom det vi gör känns viktigt och meningsfullt.

De kenyanska vänner vi har med oss vet alltid precis var vi ska gå och hur många vi ska besöka. Det första man brukar göra när man kommer till ett hus, innan man sätter sig, är att be. Sedan förklarar vi varför vi är där och försöker avböja chai, som någon genast springer iväg för att förbereda. Därefter följer en konversation på swahili eller på något stamspråk som jag kanske förstår delar av. När turen kommer till mig brukar jag läsa några ord ur min engelska bibel och säga någonting. Sedan ber vi igen, lämnar kanske ett litet häfte med johannesevangeliet, innan vi fortsätter till nästa hus. Det är inte ovanligt att några nyfikna barn slår följe med oss en bit.

Det är ett gott arbete, att få gå fram med evangeliets glada nyheter. Ofta ser man inte frukten av det på en gång. Det kan vara frön som sås och som Gud vattnar och vårdar under en längre tid innan de slår ut. Men ibland kommer också snabba resultat i form av att de människor vi besökt kommer till kyrkan.

På grund av kenyanernas gästvänlighet blir det ofta många koppar chai och även lunch någonstans. Detta ger mig möjligheter att lära känna människorna och kulturen lite bättre, och jag uppskattar det mycket.

Amanda Mattsson, Kenya