Mellandagar – på julen och på kontoret

God jul vänner!

Jag vet inte hur ditt år har varit och jag vet inte hur det kommande blir. Världen är en orolig plats och mitt intryck är att det inte blir lugnare ju längre 2000-talet går. Olika typer av konflikter i världen fortsätter utan att världens ledare ser ut att kunna göra särskilt mycket åt det, olika typer av klyftor växer och ekonomin gjorde en radikal inbromsning under det sista kvartalet. Allt är givetvis inte dåligt, men det är klart att man undrar hur det kommande året ska utveckla sig.

Gode Gud låt krigen ta slut

I tisdags, på juldagen, predikade jag i Ängelholm (Nordvästra Skåne) över Jesaja 9:2-7. Det är en märkvärdig text. Urgammal och välkänd, och oerhört aktuell. Jesaja talar till den israeliska befolkningen i Juda under andra halvan av 700-talet f. Kr. Gud varnar folket för att överge förbundet vid Sinai och förklarar att fientliga stater kommer att starta krig mot dem, som en del i Guds straff, om de inte omvänder sig. Israel är ett folk som har lång erfarenhet av förtryck, våld och krig – inte minst p.g.a. att man har varit så dålig på att hålla förbundet – och krig är alltid vidrigt.

Det är i detta sammanhang som löftet i Jesaja 9 kommer:

Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus … Du ska bryta sönder deras bördors ok … Varje mantel vältrad i blod ska brännas upp och förtäras av eld.

Tänk om det fanns ett sätt att avsluta världens krig på. Det verkar fullkomligt hopplöst sett till hur människor beter sig, men Gud lovar … Hur då?

Ett barn

När Jesaja ska förklara hur räddningen undan krig och våld ska komma pekar han på … ett barn. Det är provocerande. Det är löjligt. Om inte FN eller en supermakt klarar av att skapa varaktig fred, hur skulle då ett barn lyckas?

Den här provokationen har jag tänkt mycket på de senaste veckorna. Det är så uppenbart orimligt att ett barn skulle kunna åstadkomma någonting.

Men å andra sidan påstår inte texten att vilket barn som helst skulle kunna uppfylla de löften som Gud ger Israel. Nej, det här barnet heter Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste. Det här barnet är annorlunda.

När Jesus föds 700 år senare får både hans mamma och pappa höra: ”Du ska ge honom namnet Jesus.” Det betyder ”Herren räddar” och det är just det som är Guds plan: att rädda sin skapelse undan fienderna Satan, synden och döden. Jesus har inte kommit för att med våld krossa sina fiender utan för att lida och dö i sin skapelses ställe och bjuda in mänskligheten att försonas med Gud. För varje människa som tar emot Jesus som sin Herre utvidgas Guds fredsrike ytterligare ett litet steg. Alldeles fredligt. Utan våld. Även om det utsätts för våld. Steg för steg förändras världen till dess att Jesus kommer tillbaka och återupprättar fredsriket för gott.

Ett uppdrag

Det budskapet måste föras vidare! Människor måste få höra att Gud har besegrat döden, och att de kan försonas med Gud och få förlåtelse för alla sina synder.

ELM finns för den saken. Var med oss i den uppgiften i förbön och aktivt engagemang.

Mellandagar

Nu är det mellandagar på kontoret. Jag var en sväng i Västerbotten före jul och hälsade på representanter från ELM Nord samt mina anställda och har alltså firat julen i Skåne. I kväll åker jag och Maria upp till Dalarna över nyår och sedan blir det en vecka till i Stockholm innan det är dags att åka ner till Skåne igen för diverse sammanträden, predikningar och annat. Direkt efter det bär det av till Peru tillsammans med våra nygamla missionärer Håkan och Sinnika Ekström och deras två barn.

Även om dagarna mellan resorna till Västerbotten och sedan Skåne-Sydamerika styckas upp av helgerna är det väldigt skönt att ha några dagar då jag kan sitta på kontoret i lugn och ro. Då hinner jag med lite förberedelser inför sådant som händer i vår och det blir även tid till lite vila och återhämtning.

Jag hoppas att ni har fina jul- och nyårsdagar och att ni får god tid tillsammans med familj, vänner och inte minst med Herren Jesus.

Stå upp, var ljus, o mänsklighet!

Ditt namn skall vara kristenhet,

din ära och din själaro

att uppå Herren Kristus tro. (Lova Herren 99:7)