Mombasta

Salama

Efter en blixtvisit på Luther Plaza fick vi vinkat av Kerstin och hennes medresenärer innan flyget hem till Sverige. Eftersom det var första flygturen för en av dem så diskuterade vi känslorna inför att flyga för första gången. Han hade av sina vänner fått rådet ”Dont panic” och jag kan bara känna att det var något av det bästa tipset jag hört. Lika bra att säga som det är istället för att bara lugnande dra till med något så falskt som ”allt kommer gå bra”. Och vad jag kan se på ett tidigare inlägg av Jonny B har de redan vant sig vid kylan(en speciellt) och trivs bra.  Något av det sista jag gav dem var en lista på ”Måsten i Sverige”. Listan innehöll en hel del olika maträtter men också att åka med klassiska fordon som 240gl, 99gl och äldre moped klass-2. Har ni fordon som dessa är det bara att höra av sig till ELM för att förgylla våra besökares vistelse i det långa landet lagom. Spårvagnen lovade Göteborgs statsråd att fixa så det behöver ni inte tänka på.

Nästa punkt på listan var Mombasa som jag egentligen skulle åkt till i ett gammalt tåg från 40-talet men bokade för sent för att få en plats. Plan B blev istället en buss på 9 timmar med ett så udda namn som Oxygen. Inte superpigg inför sittningen fick jag satt mig bredvid en jämnårig vit tjej som tidigt under resan och till min stora förtjusning visade sig var svensk! Boendes i Kenya eftersom hennes föräldrar jobbar här. Vad är oddsen att vi två bokade in samma sätespar och är lika pratglada? Istället för en lång och tyst resa i ensamhet blev det att kolla på bilder, lyssna på kenyansk musik, och leka ”gissa-leken. Efter vi dragit slutsatsen att det enda roliga att gissa på var förarens limegröna keps och med träningsvärk i käkmusklerna kom jag och Moa till slut fram till Mombasa. Det var först då jag förstod frågan jag fick på resebyrån ”Do you want oxygen?”. Det är svårt att förklara klimatet i staden men i början kändes det som om luften och allt man rörde var fuktigt, mest jag själv. Det tog en tid att vänja mig och efter ett tag kunde man uppskatta klimatet. Tillsammans med bibelskoleeleverna var vi regelrätta turister i Kenyas semesterparadis. Bada, rida kamel besöka Fort Jesus, äta glass och köra Vattenskoter. Ett avbrott och gött avslut på min tid i detta land. Tack TeFT(NLM) för sällskapet och Moabasa för den roliga bussturen!

I detta nu sitter jag på Kenyatta airport och färdigställer det sista inlägget från kenya! Lite tråkigt är det ju att dra redan men det skall också bli roligt att få se Etiopien och Asella!

(Jag ar redan i Asella men inte haft internet pa ett tag sa det blir lite sent. Men jag har det bra och haller pa att komma in i den nya kulturen, spraket och de 13 manader de har haer)

Allt gött// Fredrik