Moveresa 2015 – Matongo

Nu har vi tagit oss till högre höjder, till den lilla landsorten Matongo. Vi är på ganska många meters höjd över havet och det märks när man går uppför kullarna här (“Ånaj, inte en trappa till…pust”). Vi bor på ett college för studerande i teologi, pedagogik, diakoni och “social works”. Just nu är det många som är på semester hemma hos sina famijer, så jag kan tänka mig att det är ännu mera liv här när resten av skolan också är på plats.

Det är egentligen inte förrän vi kommit hit till Matongo som vi har fått känna på kulturskillnaderna på riktigt, och det är både nyttigt, spännande och provocerande. Vi har fått möta olika syner på gemenskap och familjeliv, bemötande, hur man ser på gäster m.m. Vissa åsikter känns svåra att förstå och smälta, samtidigt som vi också kan lära oss mycket av vissa andra synsätt. Oavsett så tycker jag det känns viktigt och berikande att få komma såhär nära en annan kultur och få upptäcka med egna ögon och öron. Det känns skönt att ha den kristna tron som en gemensam plattform där vi kan mötas och att vi kan be tillsammans.

Idag har vi bland annat besökt ett barnhem i området, där vi blev väl bemötta med sång och läsk. Hemmet var väldigt fint och personalen verkade älska dessa barn! Dit ska vi tillbaka imorgon, för att leka med dem och sjunga för dem. Vi har också lärt några av studenterna lekarna “Samuraj” och “Kum-cha” och många skratt senare spelade vi några matcher volleyboll.

De ta väl hand om oss här och vi får supergod mat (idag fick vi chapati!!). Igår var vi tvungna att springa ut på toppen av en av kullarna och sjunga “Naaaaa, sibwenjaaaa, babaitsibaba” (ni vet den från Lejonkungen) för full hals när vi såg solen gå ner. Det var minsann en redig afrika-solnedgång! Studenterna på området kommenterade det inte sen, även fast det nog inte kan ha undgått någon att de nio svenska besökarna stod och skrek utanför klassrummen och studenthemmen.

Hej hopp!

Emma Persson