När månen ler

Kan ni känna den där härliga känslan i kroppen när man får en sådan där aha-upplevelse? När saker man tagit för givet ska vara på ett visst sätt, plötsligt ställs på ända. Det hände mig en kväll när Cornelia och jag i skydd av kvällsmörkret var på väg hemåt. Månen hängde på sin vanliga plats på kvällshimlen, men plötsligt ser jag det: den hänger fel! Det är en glad mun som ler mot oss däruppe. Under hela mitt 44-åriga liv har jag trott att månen ska se ut på ett visst sätt och nu ser jag den från ett annat håll i Peru och den möter mig med ett leende. Det är så berikande med nya insikter, små saker som kan ge hela livet nya perspektiv. Det är en av de saker som jag uppskattar så mycket med att vara och leva här i Peru. Det är mycket här som är annorlunda, men ändå lika. Lite olika sätt att tänka och hantera saker ibland, men ändå liknande problem och glädjeämnen – ändå samma måne. Glädjen över ett nyfött barn, sorgen över en mamma som är döende i cancer, en vuxens man ilska mot sin pappa som konstant misshandlat honom som barn, glädjen över att få gå till gudstjänst och lyssna, likgiltighet, känslan av maktlöshet när man förlorat sitt jobb.

Detta blev jag ännu mer medveten om när jag förra veckan gick en 15-timmars kurs i Diakoni. Ordet diakoni betyder att tjäna och kan beskrivas som kyrkans hjärta – evangeliet i praktiken. Föreläsaren poängterade vikten av att diakonin finns med som en viktig del i kyrkans arbete. Från Bibelns första bok ser vi Guds omsorg om sina barn, och hur han bryr sig om hela människan. Vi består av både kropp och själ, och kyrkan behöver möta alla våra behov. Både i församlingen och utåtriktat. Doktrin (lära) utan diakoni saknar kärleken och omsätter inte Guds ord i praktiken. Hur är det i våra kyrkor och bönhus? Tänker vi Diakoni? Förstår vi betydelsen av den i både våra egna liv och andras?

Vad blir då konsekvensen om diakonin saknas? Vi blir lätt egoister, vi vänjer oss vid att ta emot, men inte ge, vi använder inte de gåvor Gud gett oss, vi blir dåliga vittnen och förlorar i trovärdighet. Vi blir en kyrka som bara pratar om Gud, men inte tjänar honom och vår nästa.

Jag får ställa mig frågan: med de gåvor Gud har gett mig, hur kan jag tjäna Gud och mina medmänniskor?

För ett tag sedan mötte vi Karina och Juan. Karina hörde Adam tala svenska och kom fram till oss på Plaza de Armas. Hon är från Lima, men pratar svenska efter att ha bott i Stockholm i 13 år. Hon hade bett om att Gud skulle sända en hjälp i hennes väg. Karina har sitt allt i Jesus. Hon har haft ett tufft liv och varje dag är fortfarande en kamp. På en buss i Arequipa mötte hon Juan och fick vittna för honom om Jesus. Nu kommer de hem till oss lite nu och då, vi äter tillsammans och Janne läser Bibeln tillsammans med Juan. Igår fick han en egen Bibel och glädjen som återspeglades i hans ansikte var påtaglig. Han höll den vördnadsfullt i sina prövade händer. Karina får vara ett stark vittnesbörd för mig om att se Guds plan i mitt liv, även i svårigheterna, och att jag får vända mig till Jesus och lita på hans omsorg och trofasthet, under alla livets omständigheter. Tack Karina!

I Arequipa väntar vi nu på regnet som så väl behövs!

Hälsningar Annis

IMG_0287[1]IMG_0286[1]

 

IMG_0356[1]IMG_0354[1]IMG_0322[1]IMG_0316[1]IMG_0308[1]IMG_0306[1]

2 reaktioner till “När månen ler”

  1. Så trevligt att upptäcka den här bloggen från er. Och att månen hänger fel:-))) Hände det häruppe i Vännäs ringde man nog 112 och begärde ambulans!
    I dag har vi haft avslutning på den ekumeniska böneveckan i Johanneskyrkan. Mycket folk från alla kyrkor,god förkunnelse av vår diakon Anneli Bäck fina solosånger och en fin gemenskap efteråt runt kaffebordet. Nu börjar det synas att våren och ljuset är på väg. Drygt en timme längre dagsljus.Samma glädje varje vår att Gud ännu håller hela vår sargade värld i din hand.
    Med vänlig hälsning: Gunnar

  2. Tacksamt att få dela Guds ord och se glädjen hos mottagaren. Vi uppmanas i detta ord att glädja oss i Herren och det finns verkligen anledning till glädje.
    Tack för påminnelserna om att få tjäna i Guds rike. Fina bilder. Guds fortsatta välsignelse över er!

Lämna ett svar till Henrik Nilsson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved