Ner från korset

Ner från korset

I Nya testamentet berättas om en man som hette Josef och kom från staden Arimataia i Judeen. Vi får veta ganska mycket om honom. Han var rik. Han var lärjunge till Jesus, men i hemlighet. Han var nämligen också medlem av judarnas Stora Råd. Han var alltså en man med en hög ställning i samhället.

Josef väntade på Guds rike och inför Jesus’ kors verkar det som han inser att det har kommit. När Jesus’ övriga lärjungar verkar fly och ge upp hoppet så går Josef i motsatt riktning. Han hade varit lärjunge i hemlighet, men inför Jesus’ död på korset så händer något med Josef.

Han tog mod till sig och gick till Pilatus och bad att få Jesus’ kropp. En märklig förvandling, kan tyckas, men samtidigt säger det något om lärjungaskap. Till sist bekänner Josef öppet. Den kristna tron handlar till sist alltid om den enskilda människans förhållande till Herren Gud. Tron hör till det mest personliga. Men samtidigt kan den aldrig vara privat.

Men alltför ofta hör jag det sägas att tron är en privatsak. Men det är inte så. Josef från Arimataia väntade på Guds rike. Han ville ha medborgarskap. Ett medborgarskap är aldrig privat, men alltid personligt.

Det finns något annat gripande i berättelsen om hur Josef tar ner Jesus’ döda kropp från korset. Han visar en kärlek, som gensvar på vad Jesus gjort, en kärlek som inte väntar sej något igen.

I Peru behöver många människor komma Jesus precis så nära som Josef från Arimataia gjorde. Alltför många peruaner har sett Jesus på avstånd. I de katolska katedralerna finns det främst två bilder av Jesus. Spädbarnet Jesus på Marias arm. Och den lidande Jesus på korsets armar. Dessa två motiv präglar den peruanska bilden av Jesus. Det är en kraftlös Jesus, en hjälplös Jesus.

Därför är det så viktigt att läsa hela Bibelns skildring av Jesus. Visst är han den nyfödde judakonungen, men han är också den kringvandrande läraren, den barmhärtige som hjälper sjuka och upprättar förkrossade. Visst är Jesus den korsfäste, men också den uppståndne Segraren, den mäktige Regenten och den som ska komma åter.

Vi behöver alla komma lika nära korset som Josef från Arimataia gjorde. Vi behöver alla förstå att vi inte kan följa Jesus i hemlighet. Och vi får alla jubla över att Han är den förste att uppstå från de döda:

Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom. (1 Kor 15:20-23)

+Erik>

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved