För tre år sedan skrev jag flera blogginlägg från Nordiskt Inremissionsråds (NIR) rådsmöte i Reykjavik. Nu är jag på hemväg från rådsmötet 2016, och har inte levererat ett enda blogginlägg.

Det kan bero på att Uppsala känns lite mindre exotiskt än Island – några foton tog jag, men de går knappast att jämföra med vulkaner och geisrar. Men det kan också bero på att jag som sekreterare i NIRs styrelse hade lite

Predikant D Ringdahl undervisar om C O Rosenius betydelse idag.

mer praktiskt att ordna med och att jag nu känner flera av dem som kommer till Rådsmötet och samtalen blir fler. Tiden för bloggande minskar.

Men vi har haft fina dagar i Uppsala. Från ELM var vi tre representanter, och ytterligare nio nordiska inremissionsorganisationer hade sänt representanter. Språken blandades, även om undervisning fick bli på engelska – som är det gemensamma språk flest behärskar. Men vi sjöng på norska, finska, danska, isländska och engelska – och det blev tydligt att vi delar sångskatt när första versen kan sjungas på svenska, den andra på norska, den tredje på isländska och sista på engelska.

Två teman vi fått undervisning om och samtalat om under rådsmötet var ”Nya sätt att vara kyrka” och ”Migrant mission”. Så värdefullt att få byta erfarenheter och höra vad som händer i de nordiska länderna. Att få höra om hur den isländska representanten sista tiden fått sitta tillsammans med en muslims kvinna och läsa Bibeln, hur det i dag finns kristna somalier i och utanför Somalia, hur afganer och iranier söks av Jesus i drömmar och i Ordet.

Min medverkan bestod i två delar. En mindre viktig, men ganska trevlig (hoppas jag) frågetävling på Rosenius- och Nordentema på lördagskvällen och predikan i söndagens gudstjänst i Lötenkyrkan. Kyrkan ligger sammanbyggd med Johannelunds teologiska högskola och dessa institutioner hade lånat ut sina lokaler till Rådsmötet. Med predikotext ur Bergspredikan tycker jag det är en utmaning att inte bli lagisk, men jag försökte lyfta fram hur vi får del av Kristus fullkomlighet och därför inte behöver gömma oss för uppmaningen: Var fullkomliga som er Far i himlen är fullkomlig.

Den gångna treårsperioden har jag varit sekreterare i NIRs styrelse. Det uppdraget lämnar jag nu glatt vidare till Norge som besätter ordförande- och sekreterarposten i styrelsen fram till nästa rådsmöte 2019.

Då kanske det kommer ett nytt blogginlägg.

/ErikJA