Nobel glädje på kontoret

Nobel glädje på kontoret

Idag skulle Till Livs redaktionsråd sammanträda per telefon. Tillsammans med Daniel Ringdahl skulle jag koppla upp högtalartelefonen på mitt arbetsrum på Strandhem. Men vi valde att ansluta först 13:02 eftersom mötet utlysts till exakt samma tid – 13:00 – som årets nobelpristagare i litteratur skulle tillkännages. Och så kom Peter Englund ut genom dörrarna och berättade att årets Nobelpris i litteratur tilldelas Tomas Tranströmer.

Stort jubel utbröt från nämnde Ringdahl, vilken inte bara är ordförande i ELU och predikant i Roseniusföreningen i Stockholm, utan också Tranströmer-kännare.  För ett par år sedan skrev Daniel en uppsats i litteraturvetenskap med titeln ”Livet och döden i Tomas Tranströmers dikt Sorgegondolen nr 2. En kort intervju följer:

– Daniel, i hur många år har du hoppats på att Tomas Tranströmer skulle få nobelpriset?

– Fem år, En nöjd litteraturkännaretror jag.

– Vad uppskattar du mest hos Tranströmer?

– Det är nog hans förmåga att levandegöra vardagliga händelser med hjälp av ett underbart bildspråk. Och så hur han talar om kultur, det finns en sorts mystik som är så fascinerande.

– Tranströmer-for-dummies; vad ska vi som inte är bekanta med den nu världsberömde diktaren börja läsa?

Han är en sådan författare som man behöver ”leva med”. Man läser samma dikt tre gånger på ett halvår och plötsligt tänker man ”Javisst, det är det här han talar om”. Men läs gärna 17 dikter eller Den halvfärdiga himlen.

/Erik

17 reaktioner till “Nobel glädje på kontoret”

  1. Förvånande att man inte med stöd av nämnda trivselregler raderat ovanstående blogginlägg. ”Olämpligt innehåll” bör ju enligt dem inte förekomma här. Och hur lämpligt är det att på ELM-BV:s officiella hemsida rekommendera läsning av Tranströmer? ELM-BV:s uppgift är väl fortfarande att samla med Jesus enligt Matt 12:30?
    Då borde litteraturtips endast innehålla sådant som kan föra oss fram till den fullkomliga himlen.

  2. Jan, visst är det så att vårt underbara och ibland svåra uppdrag är att predika evangelium om syndernas förlåtelse i Jesus namn och blod. Jag ser dock ingen motsättning mellan längtan att föra ut evangeliet och att missionsvänner och predikanter också kan ha andra intressen: Några läser poesi, andra åker till simhallen och ytterligare någon tittar på veterantraktorplöjning.

    Bloggarna är på ELM-BV:s hemsida inte tänkta att endast vara en predikoplats. Kanske kan man jämföra dem lite med ett vardagsrum i ett hem. Där läses förstås Guds ord och man samlas till bön, men man kan också umgås med goda vänner, lägga ett pussel eller göra något annat.

  3. I mitt inlägg igår vände jag mig emot att missionssällskapet Evangelisk Luthersk Missions – Bibeltrogna Vänner rekommenderar studium av världslig litteratur och i sammanhanget berömmer en pastor, som ägnat åratal åt studium av Tranströmer. Vilka signaler ger detta till hemsidans läsare? Mitt avslutningsord vill jag gärna upprepa: ”Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos ere, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom korsfäst” (1 Kor. 2:2). Bibelordet ströks igår på ELM-bv’s hemsida.

    1. Lennart, tack för Paulusordet du lyfter fram. Sådan ska vår förkunnelse vara: Kristuscentrerad!
      Paulus läste också, och refererade, världslig poesi utan att tappa fokus i sin tjänst för evangeliet. Visst kan det vara en balansgång, men jag tro att det är möjligt också idag. Och jag tror inte att vi tjänar Guds rikes sak genom att avråda ungdomar från studier varken på gymnasium elller högskola/universitet.
      Tvärtom gläds jag över att vi i predikantkåren har en sådan bredd som spänner från dem som bara har folkskola/grundskola till dem som disputerat.

      Vidare kommentarer på bloggen som uttrycker kritik mot enskilda predikanter kommer jag ta bort.

  4. Erik, din blogg läses av två kategorier av människor: de som behöver väckas och födas på nytt för att undgå förtappelsen, och de som behöver växa i nåden och kunskapen om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus för att inte dras med i de laglösas villfarelse (2 Petr 3:17-18). INGET av detta kan främjas genom att idissla Tranströmers ordmissbruk. Tvärtom (Matt 12:30). Därför ser jag blogginlägget som högst olämpligt.
    När jag sedan läser vad tanken med bloggarna är kan jag bara med sorg konstatera att ELM-BV:s ledning på ännu ett område öppnat slussar som – när man kanske inser att de aldrig skulle ha öppnats – förmodligen inte finner handlingskraft att stänga dem.

    1. Jan, det vore roligt att få veta lite mer vad du tänker om hur ELM ska använda bloggar och hur vi ska använda sociala media? Jag har vid flera tillfällen tidigare på bloggen frågat efter syn punkter på hur vi jobbar vidare på webben, men det har varit trögt med förslag från missionsvännerna. Kom gärna med tips och idéer!

  5. Sociala medier verkar enligt min mening i ganska hög grad förytligande, bidrar till i mångt o mycket värdelöst vetande, samtidigt som de stjäl rätt mycket tid från både skribent o läsare.
    Men när du nu har en blogg här på hemsidan så är det väl till att försöka göra det bästa av situationen.
    Min önskedröm är ju att din blogg finge tjäna som en sann profetröst ut till vårt folk. Avfallet grasserar också inom våra led. T.ex förekommer grovt obiblisk ekumenik med alla faror det medför. Vidare lär man på något håll ha öppnat för att ersätta Herrens bön med den mot Bibel och bekännelse stridande ”Vår Fader ”.
    Om du Erik i din blogg började ge god biblisk undervisning i dessa och andra aktuella frågor så skulle det glädja ganska många.

  6. Kära vänner!

    Jag blir lite sorgsen när ivern för Gud rikes sak leder till angrepp på medbröder. I personliga samtal, mellan fyra ögon, får vi (i kärlek och inför Gud) också tillåtas ha ”hetsiga” diskussioner och ”självsäkra” påståenden, men helst inte offentligt och målet måste alltid vara att lyssna till den andre i ödmjukhet (är tyvärr inte alltid så bra på det själv…).

    Också jag bekymras över en del saker i ”våra egna led”, men att t.ex. döma ut ”Vår Fader” (utan att se att olika översättningar från grekiskan kan vara ”lika rätt”) leder lätt bara till ytterligare avståndstaganden, och svårigheter att mötas i det gemensamma uppdraget för vår Herre.

    Måste också få säga hur otroligt mycket kunskap och vishet vi kan hämta från det som vår Skapare har lagt ner i både naturen och våra medvandrare (även de som inte tagit emot Jesus som sin Herre). Läser just nu om Bo Giertz, och fascineras av hur väl insatta han var i samtidens tänkesätt och argumenteringar – och just därför kunde han möta dem på ett fantastiskt sätt.
    Och liksom Erik vill jag påminna om hur Paulus (på Areopagen) hänvisar till dåtidens stora poeter – just för att nå människor med Evangeliet! Bara den som kan visa att han känner till det människor vet, blir trovärdig om det som människor ännu inte vet (Joh 3:12).

    Jag är mycket glad över att du Erik har motivation och ork att på detta fantastiska sätt (blogg) nå både oss och andra med så mycket bra tankar!

    Med önskan om Guds välsignelse över vår gemensamma kamp/uppdrag – I Herren är vi starka!

    Ps. Kommer inte att skriva mer i detta, även om andra skulle skriva mot… Men den som vill är välkommen att ta direktkontakt med mig om något är oklart.

  7. Vår fader, s.k. ekumenisk översättning:

    Vår fader, du som är i himlen.
    Låt ditt namn bli helgat.
    Låt ditt rike komma.
    Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
    Ge oss idag det bröd vi behöver.
    Och förlåt oss våra skulder, liksom vi
    har förlåtit dem som står i skuld till oss.
    Och utsätt oss inte för prövning,
    utan rädda oss från det onda.
    [Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet.
    Amen.]

    ”Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss”. Den bönen är lagiskt formulerad … ”liksom vi har förlåtit …” Det är inte p.g.a. vad vi har gjort som ”Fader vår” förlåter oss.
    ”Och utsätt oss inte för prövning …”
    Det är en obiblisk bön. (Jfr t.ex. Ps. 139:23, 1 Tess. 2:4 m. fl., Rom. 5:1ff, Jak. 1:2-3)

    Bibelöversättare skriver:
    När det gäller Fader Vår står det en grekiska verbform som kallas för aoristus. Denna verbform används om något som har obegränsad giltighet eller är något visst. Det är något visst att en kristen som fått så mycket förlåtet har ett förlåtande sinnelag. Motsatsen illustreras av mannen som fick så enormt mycket efterskänkt och därefter tog struptag på en som var skyldig honom en struntsumma. Översättningen ”såsom vi förlåter dem oss skyldiga äro” är korrekt. Översättningen ”har förlåtit” skapar den felaktiga föreställningen att vår förlåtelse är en förutsättning för Guds förlåtelse. Men Skriften säger: ”Vi älskar därför att han först har älskat oss.” Vårt förlåtande sinnelag är en följd av Guds förlåtelse och den tro som detta evangelium upptänt hos oss.

    En bibeltrogen vän skriver:
    Nu måste man för det första ändra själva ingressen i bönen med “Vår Fader”, i stället för “Fader vår”, vilket också tycks ha inspirerat till att gripa in i Guds handlande, i det man säger och ber “utsätt oss inte för prövning”, där även lidandet har sin hemvist.
    I Rom. 5:3-5 läser jag: “Men inte bara det, vi jublar mitt i våra lidanden (prövningar) eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp. Konklusion: Som jag ser det, med denna moderna ändring som gjorts har man undanbett sig tre oumbärliga verkningar av Guds Andes upplysning i den troendes liv som t.o.m. skulle framkalla jubel. Det är “Tålamod”, “Fasthet” och “Hopp”. Och, det verkar som om de blivit rikt bönhörda! Gud hjälpe oss!

    ”Räkna det som största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga” (Jak. 1:2-3).

  8. När Gud gav oss uppdraget att bruka och bevara skapelsen, så gällde det inte bara jordbruk och boskapsskötsel, utan även ordbruk, och så småningom även bokstavsskötsel. Jag ber i fjärde bönen att vår far i himlen, inte bara ger oss det odlade brödet att njuta och dela, utan också om pärlor av den andliga odling som kallas kultur, att njuta och dela med mig av.

    ”Och för att vi nu må fatta oss kort, så vill denna bön innesluta i sig allt, som hör till detta livet här i världen, då vi ju blott för dess skull behöva det dagliga brödet. Nu hör dock till livet icke allenast, att vår kropp har föda, kläder och annan nödtorft, utan också att vi få vandra i frid och ro bland de människor, i vilkas mitt vi röra oss och hava vår dagliga handel och vandel samt allehanda umgängelse, med ett ord allt som rör såväl umgänget i hem och bland grannar som ock det borgerliga livet och styrelsen.” Martin Luther i Stora Katekesen http://www.logosmappen.net/bekskrifter/sk/sk3_4bon.html

  9. Bra! Då har vi alltså Luther med oss i det världsliga studiet av diktaren Tranströmer om den ”Halvfärdiga himlen” m.m, vilket inte ens är vad Bibeln kallar ”trä, hö och strå”. Det var tydligen enfaldigt att tro att ELM’bv’s hemsida enbart är till för sällskapets uppgift: att missionera och sprida Kristi evangelium i vårt nyhedniska land (jfr BV:s 100-åriga stadgar). OBS! Detta är inte polemik; det är ett sätt att försvara sanningen och sällskapets urgamla verksamhet.

  10. Tack för en läsvärd och tänkvärd diskussion – uppfriskande och sunt att inte vi ständigt och jämt ska klia varandra på ryggen… ”Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse.” (1 Kor 14:26). Borde inte detta vara en lämplig inriktning även för ELMBV:s hemsida, liksom i dess övriga verksamhet?

  11. Tack Johan Åström!
    Jag håller helt med dig, men det har väl framgått av mina inlägg ovan, att vi är samspelta. Inriktningen på ELM-bv’s hemsida skall vara biblisk. Dikter av Tranströmer hör självklart inte till vad Skriften menar med ”uppbyggelse” och ”undervisning”. Sen är det en helt annan sak att vi måste hålla på med ”världsliga ting” i utbildning och tjänst, men är det något att skryta med och framhålla …

  12. När Paulus predikade för Lydia (Apg. 16:14), ”öppnade Herren hennes hjärta, så att hon tog till sig det som Paulus predikade”. Det är få i vår tid som är medvetna om det övernaturliga förhållandet att Guds Ande måste öppna åhörarnas hjärtan. Det blir annars ingen frukt av förkunnelsen. Jag blir rädd varje gång jag ser en ung predikant, som lägger händerna långt ifrån varandra på talarstolen och inte ber om Andens välsignelse över predikan. Det är någon slags modern trend, men den är avslöjande. Fattas det en djupare kunskap? ”Paulus skriver: ”Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom” (Rom. 8:9).

    En annan modern trend är att hålla båda händerna högt över huvudet under lovsången. Prof. C. Fr. Wislöff var helt klar över innebörden. ”Det ligger en filosofi bakom det där”, skrev han. ”Man tror att Gud kommer till dem, om de håller upp armarna, men Gud kommer aldrig till någon människa för något hon själv gör eller medverkar till. Tanken är lagisk.”

  13. Jag, för min del, upplever det nog som att det är både skönt och fördjupande för vår gemenskap när min hustru kliar mig på ryggen. Därför vill jag inte uttrycka mig lika kategoriskt negativ till ryggkliande som Johan Åström gör, även om jag förstår att det var ryggkliande i överförd negativ bemärkelse som avsågs. Dock kan jag inte se något fel i uppmuntrande och uppskattande kommentarer, vilket jag med glädje hittills noterat ett flertal av på ELM-bloggarna.

    Det är riktigt att man ska vara tacksam för motstånd i kommentarsfälten. En klok person skrev på en annan blogg, angående sådant, att det ”tillför … läsvärdhet … och tvingar [bloggaren] till ytterligare precision. Sådana personer skall omhuldas! Bloggare behöver kommentatorer på samma sätt som en forskare eller musiker behöver elever. För egen utveckling och precision. Och nog utvecklar de bångstyriga och någon gång jobbiga eleverna mest?”

    Det som dock stör mig mer än lite i denna diskussion är förekomsten av elaka insinuationer (”Bibelordet ströks igår på ELM-bv’s hemsida” – förhoppningsvis har jag fel, men vad var avsikten med att skriva detta?), svepande generaliseringar (”Avfallet grasserar”; ”grassera” = ”härja, rasa” enligt Bonniers svenska ordbok), ironiska kommentarer (”Bra! Då har vi alltså Luther med oss i det världsliga studiet av diktaren Tranströmer…”) och vaga anklagelser (”lär man på något håll”; inte mindre än fyra vaghetsmarkörer på fem ord: ”lär” – är det så eller inte?, ”man” – vem då?, ”på något håll” – var då?, ”något” – hur många?).

    Dessa retoriska figurer för sannerligen inte en diskussion framåt (vilket jag ändå vill tro är avsikten med kommentarer) utan verkar istället nedbrytande och förråande på samtalsklimatet. I synnerhet i en diskussion kristna syskon emellan är inte sådant här värdigt.

    Sen finns det en hel del sakfrågor i det som framkommit ovan som skulle vara mycket intressanta att tillsammans få samtala om och fördjupa sig i. Är dock tveksam till om kommentarsfältet till en av Eriks blogginlägg är rätt forum. Skulle hellre se att det fanns ett allmänt diskussionsforum dit man kunde flytta generella diskussioner och där vi tillsammans kunde hjälpas åt att söka Guds vilja i Hans Ord. Något för dig, Erik, att ta tag i?

    Allt gott
    //Per

  14. Jag ser att samtalet fortsatt i kommentarsfältet under veckan jag varit ledig.
    Flera goda synpunkter tycker jag kommit fram. Och jag tar med mig Per Henrikssons förslag om något slags samtals-/diskussionsforum. Vi får se om vi kan åstadkomma något. Det finns nog behov – inte minst ser jag det på att det i kommentarerna till denna bloggpost kommit upp flera nya trådar.

    Jag funderade på om det var dags att avsluta diskussionen kring denna bloggpost, men jag låter kommentarsfunktionen vara på även fortsatt. Men eventuellt ytterligare kommentarer bör relatera till blogginlägget (inte till olika ämnen och nya trådar som senare tagits upp i kommentarerna).
    /ErikJA

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved