Nu bär det vidare

Så sitter jag här igen… på taket och beskådar en vacker solnedgång över Arequipa. De vackra vulkanerna glänser i rödgult sken och jag påminner mig om att det nog kommer att dröja innan jag ser denna vackra syn igen. Imorgon bär det av vidare mot Lima och sedan vidare mot Chiclayo.

Solnedgång över vackra Arequipa

I fredags gick jag sista passet på språkskolan. Jag måste än en gång få uttrycka att jag är mäkta imponerad över vilket engagemang det finns på denna språkskola. Alla lärare har elever boende hemma hos sig vilket innebär 24 timmars engagemang. Det har passerat flera hundra elever och ändå behandlar de varje ny elev med stort engagemang, stor värme, kärlek och omsorg. Så underbart! 🙂

Mina underbara lärare Ana Lu och Litos

Varje gång en elev slutar så ordnas det fest med avskedstal och grejer. Inte heller jag kom undan att hålla ett avskedstal på spanska… Jag öppnade med att säga att 4 veckor är mycket kort tid när man ska lära sig ett helt nytt språk, men att 4 veckor är mer än tillräcklig tid för att lära känna nya människor som man sedan kommer att sakna… Så känns det. Jag är otroligt tacksam till Gud över flera nya vänner som jag tycker mycket om. Gud har fått använda flera av dem för att beröra mitt liv under de sista fyra veckorna. Jag hoppas att kunna hålla kontakt med några av dem i fortsättningen. Jag är också otroligt tacksam över både språk och kulturkunskap jag fått under dessa veckor, värdefull kunskap för mig personligen och i min roll som missionssekreterare.

Avslutningsfest på ABC språkskola

Idag har jag tillbringat dagen på SETELA, det lutherska seminariet här i Arequipa som drivs av NLM. Margrethe Bakke (NLM missionär och tillika en mycket god vän) är lärare där så hon tog väl hand om mig. Det var fint att få träffa alla studenter och få sitta med på några lektioner. Speciellt roligt var det att träffa Pepe, president i IELCH, dvs kyrkan i Chiclayo. Han är just nu ledig från sin post för att studera teologi i tre års tid. Jag fick ett långt samtal med honom angående kyrkans utmaningar och behov. Vilken klok och ödmjuk man det är, tänkte jag, när han satt och berättade. Kyrkan i nord står inför många utmaningar. Den är fortfarande ung och inte så stor. Missionärsinsatser är nödvändiga om vissa delar av kyrkans arbete ska fortsätta. Samtidigt poängterade Pepe att de inte vill bli beroende av missionärer, så att kyrkans arbete faller när de åker hem. ”Vi vill ha missionärer som kan skapa engagemang och få kyrkans medlemmar att växa och ta ansvar för sin kyrka.” Så klokt sagt. Så slutade han med att säga att han fått så stor tröst i orden: ”Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag”.  (Fil 1:6) Det kunde man inte annat än säga AMEN åt.

Pepe och hans klass på SETELA

Jag ser verkligen fram emot att få träffa vännerna i Chiclayo och Piura, både de peruanska och de danska och amerikanska. Missionärerna och volontärerna i Chiclayo och Piura, hade en retreat förra veckan (se på bilden hur galna de är i verkligheten…) Häromdagen fick jag ett sms från Thomas M-C som sa: ”Sedan igår har vi en, eller kanske två studentgrupper här i Piura” Härligt! Gud arbetar och lägger saker till rätta. Imorgon ska jag möta upp ELM Dk missionssekreterare Nicolaj Wibe i Lima och så åker vi vidare tillsammans.

Det galna gänget (OBS! Inga svenskar finns med)

Nu har solen gått ner och det har ”kylat på sig” lite här på taket. Jag älskar verkligen att sitta på detta tak och beskåda den vackra utsikten och snacka med Gud. Innan jag går ner så ska jag stoppa mobilhörlurarna i mina öron och lyssna på en av mina nya favoritlovsånger där refrängen går ”Gracias, muchas gracias Señor, gracias mi Señor Jesus” (=”Tack, stort tack Herre, tack min Herre Jesus”) Mitt hjärta är fullt av tacksamhet över de fyra veckor som gått och jag har full förtröstan att HAN kommer att vara med på samma sätt även under de kommande tre veckorna uppe i norra Peru.

Tack för att ni följer mig i bön!

//Rakel