Nya vänner, missionärer från USA

I slutet av oktober skulle vi äta kvällsmat på ett hostel i Nairobi i väntan på att åka till flygplatsen och hämta bibelskolan. Det var mycket folk som satt och åt, vi i ledarteamet satte oss därför vid olika bord och jag hamnade vid ett bord tillsammans med en barnfamilj. En familj som kom kom från USA men flyttat till Kenya som missionärer och varit här sedan 2013. Familjen bestod av mamma Tara, pappa Jo och dottern Caroline. Vi satt och pratade i massor och delade våra olika erfarenheter från vår tid i Kenya. Det är ett möte som jag fortfarande bär med mig, så omsorgsfull familj och så kärleksfull. Familjen berättade att de egentligen bor i Nakuru, där även vi bor, och att de bara var i Nairobi tillfälligt. Jag fick Taras nummer och de hälsade mig välkommen till både deras kyrka och hem till dem. Det var en enkel och kort måltid men det var allt som behövdes för att vi skulle få kontakt och den kontakten togs upp förra veckan.

Jag och Ester ville åka på gudstjänst någon annanstans än här på Bethesda så jag sms:ade Tara som gav mig beskrivning om hur vi kunde ta oss till deras kyrka inne i stan. Så igår satte jag och Ester oss på en matatu in till stan där vi bytte till pickipicki som tog oss sista biten fram till kyrkan. Väl framme hade vi egentligen ingen aning om vi var rätt, vi visste inte hur det skulle se ut och området var nytt för oss så vi kunde inte riktigt säga om vi var helt rätt. Det fanns heller ingen kyrkbyggnad utan ett stort tält med betonggolv, men där var vi i alla fall. Det visade sig senare att vi var rätt. Ni som varit på ELM:s sommarmöte kan nog känna igen sig om jag säger att det fanns en sommarmöteskänsla där som höll i sig under hela gudstjänsten. Vi blev varmt välkomnade av pastorn innan vi gick och satte oss. Där var inte alls mycket folk men längst fram satt en kille och spelade trummor och där var en som spelade gitarr och sjöng. Och han sjöng på engelska, jag kunde bara sitta där och njuta och förstå varenda ord han sjöng. Det var ett tag sedan det var så, när vi sjunger på swahili brukar jag sjunga med men sitter samtidigt och funderar ut vad orden jag sjunger betyder. Det var en riktigt go känsla att bara sitta där och lyssna. Stolarna fylldes på med människor från alla olika länder, men jag kunde inte se Tara med familj ännu. Gudstjänsten började, vi sjöng lovsång och pastorn predikade utifrån Ords 3:5-6, om att vi får lita helt och fullt på Gud och låta honom vara den högsta auktoriteten i våra liv. Och ännu en gång satt vi där och njöt, det var på engelska. Efter en stund såg jag dem, Tara, Jo och Caroline.

Gudstjänsten tog slut och efteråt stannade många kvar och pratade. Jag och Ester gick bort till Tara och hälsade på henne. Jag blev verkligen så glad över att se dem allihopa. Vi pratade en liten stund och sedan bjöd hon hem oss till dem på lunch, vi hade tänkt äta i stan men det var ju ett så mycket bättre erbjudande att få följa med och äta tillsammans med dem. Jag träffade dem under en kvällsmat i Nairobi i oktober och har inte pratat med dem sedan dess men när vi träffades igår var det som att vi kände varandra väl och det var så härligt bara. Så välkomnande! Innan vi åkte hem till dem presenterade Tara oss för en dansk missionär som tillsammans med sin man driver ett annat barnhem för gatupojkar här i Nakuru, intressant att få höra från någon annan som arbetar med samma som oss och dela tankar med varandra. Vi blev inbjudna att komma och hälsa på, så får se om vi kan få ihop det och kanske åka dit under en eftermiddag eller något. Sedan åkte vi i alla fall hem till Tara och Jo som bodde upp på en kulle med magisk utsikt över Nakuru och berg. Det var wow! Framme hos dem var vi inte ensamma, där väntade ett helt gäng ungdomar som var med i YWAM Kenya som är en grupp ungdomar från olika länder som är med ute och missionerar på olika sätt i Kenya och har lite som bibelskola utomlands. Så tillsammans med familjen och YWAM gruppen spenderade vi får lunch och en del av eftermiddagen. Det blev mycket prat, skratt och vi hade det allmänt trevligt. Senare skjutsade de oss in till stan så att vi kunde ta oss hem, men vilken förmiddag och eftermiddag det blev. Den tackar jag för!

Tänk att ett kort möte i Nairobi kunde leda till en fin vänskap med familjen, pratat mer med den så ska kanske hälsa på dem igen. Förhoppningsvis kommer vi även kunna åka till deras kyrka igen, men vi har inte mycket tid kvar här i Kenya så vi får se vad vi hinner och har möjlighet till. För idag har vi exakt en månad kvar i Kenya och imorgon är det en månad tills vi sätter våra fötter på svensk mark igen. Jag är i alla fall tacksam för gårdagen och för att vi har fått lära känna Tara, Jo och Caroline. Hoppas på att träffa dem fler gånger!

Dagens tips: ta vara på nya relationer och våga ge nya människor en chans, det kan komma något gott ur det.