Och ännu inget regn

Och ännu inget regn

En medelålders kvinna, med fem barn att försörja, går ut på sin lilla åkerlapp för att hacka upp jorden. Hon äger inte mycket här i världen, men hon har sitt hus och sin åker där hon kan odla majs, bönor och lite andra grönsaker. Det som växer på åkern ger henne och barnen mat för dagen och dessutom kan hon sälja en del så att hon kan betala barnens skoluniformer och skolböcker. På det sättet är hon lyckligt lottad, de flesta av hennes grannar har inte så stor åker som hon. Men hennes man dog för några år sedan, så hon måste stå för allt själv.

torka_005bHon hackar sin åker, hon planterar majs och bönor. Sen tittar hon uppåt och önskar se stora mörka moln, men himlen är knallblå. Hon vaknar nästa morgon och tittar mot himlen, ännu inga moln. På natten ligger hon vaken och fantiserar om regnsmatter mot plåttaket, men hon hör bara vindens vinande.

Det går dagar och veckor. Majsen har börjat komma upp, men fortfarande har inget regn kommit ner. Efter ytterligare en tid är majsen gul, förtorkad och oanvändbar. Och ännu inget regn. Det enda som nu droppar ner på marken utanför hennes hydda är hennes förtvivlade tårar.

– – –

Kvinnan jag berättat om har jag diktat upp själv, men ändå finns det tusentals av sådana kvinnor i Kenya just nu. Juni, juli och augusti är de kalla månaderna här, då det vanligtvis regnar. De allra flesta planterar i juni och sedan vattnar regnet så att det kan växa. Det här året har regnet hittills nästan helt uteblivit. Majsfälten som borde vara höga och gröna har stannat i växten och är gula, bönorna växer ännu sämre.

Människor börjar bli oroliga. Var ska de få mat ifrån? Hur ska de överleva? Än så länge finns det majs att köpa, men priserna stiger. Just nu är majspriset minst dubbelt så högt som vanligt, fortsätter det att inte regna så lär det fortsätta att stiga.

Jag och Lina träffade Pastor Langat idag. Det här påverkar också honom. Han ska få sin lön via de kollekter som kommer in vid gudstjänsterna i kyrkan, men när församlingsmedlemmarna måste lägga mer pengar än vanligt på mat så blir det mindre i kollekten. Han och de andra anställda får därmed ännu mindre lön än vanligt. Hans två pojkar hade blivit hemskickade från skolan en dag för att pappa inte hade betalt skolavgiften. Matkassen vi hade med oss togs emot med stor glädje, ”Jag visste inte vad jag skulle äta ikväll.” sa han.

Be för Kenya och Kenyas folk. Hungern knackar på dörren och människorna är oroliga för hur det ska bli.

/Sofia

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved