Om dop

Igårkväll samlade ELMs läroråd. Vi är fem medlemmar, två nominerade av predikantkåren och två styrelsemedlemmar och en övrig. (Det är jag som är övrig.) Lärorådet brukar mötas ett par gånger per termin och ofta hemma hos någon av oss. Igår var vi hos Lars-Åke Nilsson i Åsljunga. Det är lite olika hur fylld vår dagordning är – men oavsett så brukar vi äta tillsammans och då tala om annat än det som står på agendan. Vid kvällsmaten igår kom vi att tala om Petrus möten med den uppståndne, och om dopet.

Dopet är en källa (!) till stor tacksamhet. Och en hög dopfrekvens i Sverige under många århundraden har nog bidragit till att vi ser få fall av demonbesättelse i vårt land. Men på senare år är det allt färre som döps. Kommer det förändra den situationen, funderade vi på. Och så kom vi att tala ganska mycket om på vilket sätt ”trons kontext” behövs för att dopet ska vara ett dop. Traditionellt har man i Svenska kyrkan förutsatt föräldrarnas tro, och i de fall man inte sett några tecken på den så har man i alla fall kunnat hänvisa till prästens tro, och om man tvekat till och med där har man kunnat peka på kyrkans bekännelse.

Men idag är det finns ledande teologer i Svenska kyrkan som inte talar om dopet såsom verkande syndernas förlåtelse, utan säger att dopet är en tacksamhetshandling för ett nytt liv eller något sådant. Det kan skapa en osäkerhet hos människor på om de blivit döpta eller inte.När jag var missionär i Peru samtalade jag med en pastor om en  tjej som kommit till tro som tonåring och inte visste om hon var döpt. När hon var liten hade hennes föräldrar tagit henne till en ceremoni, men både en katolsk präst och en traditionell andebesvärjare (det var uppe i Anderna där många tillber och offrar till bergens andar). Hon visste inte om det var ett dop. Jag kommer inte ihåg hur pastorn hade gjort i det fallet, men jag vet att vi talade om möjligheten till dop ”om”. Inte omdop – för dopet är ett (Ef4:5). Men att göra en till det yttre doplik gudstjänst och använda orden: ”Om du inte redan mottagit det heliga dopet, döper jag dig i Faderns, Sonens och den helige Andes namn.” Kanske möter vi sådana frågeställningar i Sverige också?

Traditionellt har inte sakramentsförvaltning skett i särskilt stor grad inom ELM, men det gör det allt oftare. Så kanske finns det anledning att återkomma – denna gång var det bara ett intressant bordssamtal. På Lärorådets ”riktiga” agenda igår fanns frågor om ekumenik, predikotexter, predikantutbildning med mera. Vi hade goda samtal – om både sådant som var lätt och sådant som var svårare. Vi gick framåt med en del – och avancerade väl mindre med andra ärenden. Men det är en god ordning ELM funnit med ett läroråd, bland annat därför att där behöver inte samtalen stressas på (på samma sätt som när liknande frågor ska trängas på styrelsemöten ihop med budget, rekrytering, information, förvaltning, etc).

/ErikJA

 

7 reaktioner till “Om dop”

  1. Viktiga ting ni samtalar om (förmodligen mkt kloka samtal också).

    I min kyrka i Oxford hade de ibland ett sorts förnyelsedop (för folk som döpts som barn men aldrig medvetet levt i sitt dop), under vilket de sänkte kandidaten ner i vattnet och förnyade doplöftena (alltså inget omdop, men ändå en pedagogisk hjälp för dem att återaktualisera sitt dop). Bildade mig aldrig någon uppfattning om huruvida jag tyckte det var bra, men intressant var det, och det stämmer väl lite med den rosenianska teologi som både betonar dopets objektivitet och det subjektiva mottagandets nödvändighet?

    1. Intressant form av dopförnyelse. Jag tror att det är viktigt att påminna om dopets giltighet och välsignelser. Men samtidigt tvekar jag intuitivt lite för en form som blir så doplik att den kan tas för ett dop.

  2. Angående kopplingen mellan demonisk besättelse och avsaknad av tro o dop vill jag citera Rev Dr Michael Green (också han från Oxford):

    ”Increasing numbers of Christians are finding that they are called upon to perform exorcism these days. This is perhaps because when, as is so common in our own society, God is driven out of the front door, demonic forces crowd into the house by the back door.”

  3. Gott att ni samlas i lärorådet. Jag tror ELM behöver detta.

    Dopet – jag har nog inte tänkt att det alls spelar ngn roll vad dopförrättaren tror eller inte tror. Missförstå mig inte, men för själva dopets skull och dess verkan är det väl endast Ordet tillsammans med vattnet som betyder nåt…?

    Vet inte om det är så optimalt att diskutera dopet här, men…

    Vidare kan det säkert vara så att dopet även ger oss skydd för sådant som du nämnde. Låt oss be för alla Sveriges odöpta barn och vuxna.

    1. Luther skriver i Lilla katekesen: ”Vattnet verkar det förvisso icke, utan Guds ord, som är med och när vattnet, och tron, som förtröstar på det med vattnet förenade ordet…” Så tron har betydelse. Det behöver inte handla om döparens tro – för sakramentens giltighet hänger inte på förvaltaren – men om tron som förtröstar på Ordet varken finns hos den som döps, dem som bär fram, den som döper eller i den församling/det sammanhang som erbjuder dopet så kan man förstå att en människa kan ifrågasätta om det verkligen var ett kristet dop.

      1. Förvisso.
        Ett stort ansvar alltså gentemot den som blir döpt, särskilt stort när det är ett barn som döps.
        Luthers ”och tron” gör det på ett sätt svårt. Men den kanske man kan förlita sig på, om bara någon bland de församlade vid dopet, om så bara en, låter sin bön i tro och förtröstan stiga upp till Gud.
        Då vill jag tro att förrättarens/föräldrars/m fl ev. otro får vika och ej betyda ngt för giltigheten för den som döps.

Lämna ett svar till Jens G Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved