Mission och kyrka i funktion och samspel

Har Nya Testamentet någon normativ grund och anvisning för hur mission och kyrka är i funktion? Låt oss se på några exempel från Paulus liv och tjänst:

Efter den nåd som Gud gav mig har jag som en kunnig byggmästare lagt grunden, och en annan bygger nu på den. Men var och en bör se till hur han bygger. Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus (1 Kor. 3:10–11).

Paulus är ”den kunnige byggmästaren” – budskapet är givet en gång för alla, men han är också missionsstrategen och missionsmetodikern. På så vis är hans sätt att bedriva mission utan tvekan normerande – också för oss. För att se och lära hur han gick tillväga är det viktigt att studera vad Apostlagärningarna framhåller. Paulus missionsresor visar vägen – inte minst vad som återges i Apg. 13–20. Aposteln gör själv anspråk på att det han som utvald apostel har fått från Herren – det skall ges vidare: Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel (1 Kor. 11:1) … Jag har själv tagit emot från Herren vad jag meddelade er … (1 Kor. 11:23).

Initiativet för missionsuppdraget och byggandet av kyrka innehas av den helige Ande … avskilj åt mig … (Apg. 13:2). I slutet av samma kapitel konstateras … lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande (Apg. 13:52). Här antyds även att missionsuppdraget växer fram i en atmosfär av bön och fasta. Andens kallelse bekräftas av församlingen … lade händerna på dem och sände ut dem (Apg. 13:3).

Hade Paulus någon strategi? Missiologer har gjort olika bedömningar. Ett avsnitt i Apg. 16:6–10 är väl värt att studera:Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande hindrades från att predika ordet i Asien. Och när de nådde Mysien försökte de bege sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande. Då for de genom Mysien ner till Troas. På natten såg Paulus en syn. En man från Makedonien stod där och bad honom: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss!” När han hade sett denna syn, försökte vi genast ta oss till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud hade kallat oss att predika evangeliet för dem.

Det är uppenbart att Paulus’ strategi och Guds Andes strategi ”härskade” sida vid sida. Paulus arbetade målmedvetet utifrån sin kunskap och erfarenhet – tanke, bön och arbete. Samtidigt var han i allt beroende av Andens suveräna ledning. 1 Kor. 15:10 betonas båda sidorna: … genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än de alla, fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig.

En välkänd missiolog, David J. Hesselgrave, har i boken Planting Churches Cross-Culturally utifrån missionsresorna i Apostlagärnigarna på ett pedagogiskt sätt sammanställt tio punkter för hur mission/kyrka är i funktion:

De logiska elementen i den paulinska missionscykeln enligt Apostlagärningarna:

  1. Missionär får ett uppdrag (13:1–4, 15:39–40)
  2. Åhörare kontaktas (13:14–16, 14:1, 16:13–15, 18:19, 19:1, 8–9)
  3. Evangeliet kommuniceras (13:17–41, 16:31, 19:4, 9–10)
  4. Åhörare konverterar / omvändelse, tro och dop (13:48, 16:14–15, 19:5, 18)
  5. Troende inlemmas i församling (13:43, 19:9–19)
  6. Tron bekäftas / konfirmation (14:21–22, 15:41, 20:20, 27)
  7. Ledarskap invigs / ordination (14:23, 20:17, 28, 1 Tim. 1:3–4, 2:2)
  8. Troende överlämnas (14:23, 16:40, 20:1, 25, 32)
  9. Gemenskapen stadfästs (15:36, 18:23, 20:17, Ef. 1:1–3, 15–16)
  10. Sändande församling sammankallas (14:26–27, 15:1–4).

Fyra viktiga aspekter angående den paulinska cykeln bör noteras:

  • Cykeln har en början och ett slut
  • Cykeln har samtidigt en fristående status
  • Cykeln förstås ”synkroniskt” (samtidighet och samverkande) och ”diakroniskt” (genomgående)
  • Cykeln kan appliceras i så väl etablerade församlingar som i pionjärarbete.

ELM-BV har genom åren samlat på sig en hel del erfarenheter när det gäller denna missionscykel – vare sig det varit väl genomtänkt/praktiserat eller ej. I den mån något lyckats; och så är det – tack vare Guds ledning och välsignelse – så är det den helige Andes gärning och förtjänst. Ett och annat har också misslyckats; borde varit bättre genomtänkt och bearbetat.

Det finns anledning att hänvisa till ett avsnitt i 1 Kor. 3:5 ff: … Tjänare som förde er till tro, och det med den uppgift som Herren har gett var och en. Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Varken den som planterar eller den som vattnar betyder därför något, utan endast den som ger växten, och det är Gud. Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en skall få sin lön efter sitt arbete. Ty vi är Guds medarbetare, och ni är en Guds åker, en Guds byggnad.

Beträffande våra åtaganden i Afrika: Eritrea, Etiopien och Kenya, så är det värt att notera att vi nått långt i cykeln. Punkterna 1–7 ingår numera nästan uteslutande i samarbetskyrkornas åtaganden. Punkterna 8–9 är i påtaglig fokus från ELM-BVs sida.

Överlämnande-fasen (pkt nr 8) – inte minst beträffande ekonomiska åtaganden – kommer att fortgå ytterligare en tid.

ELM-BV har nått längst med avseende på arbetet i Eritrea, där ELMs anslag för innevarande år är mindre än 100 000 kronor.

I Kenya har ELM-BV en strategi som pekar fram emot att våra ekonomiska åtaganden i princip skall upphöra om två år, d.v.s. 2011. För innevarande år är anslaget till ELCK c:a 300 000 kronor.

I Etiopien där ELM-BVs arbete är mest omfattande – inte minst ekonomiskt sett – kommer det förmodligen att ta rätt många år innan överlämnande-fasen kan betraktas som avslutad. Här vill jag nog gärna säga att ELM-BVs ledning arbetar i viss motvind. Inte minst när det finns varmhjärtade, entusiastiska missionsvänner som via sidoverksamhet fortfarande vill hjälpa till – precis som för 25–50 år sedan. Jag konstaterar att det ibland oss finns olika ”skolor” i missionstänkandet :

  • De som hävdar att en missionsverksamhet som pågått i upp emot 90 år snarast bör ges möjlighet och frihet att stå på egna ben.
  • De som hävdar att missionsverksamheten ej inom överskådlig framtid kan utföras av den etablerade samarbetskyrkan.

För innevarande år är ELM-BVs anslag till Etiopien c:a 600 000 kronor.

Gemenskapen stadfästs-fasen (pkt nr 9) utgör en underbar tillgång i relationen mellan mission och kyrka. Vi kan också kalla det för nätverksbyggande verksamhet, missionsutbyte, mission i retur, etc. Bröder och systrar från Afrika kommer till oss i Sverige, och vi får del av Guds välsignelser genom dem. Det kan t.o.m. visa sig att dessa vänner är betydligt mer skärpta och varma i sina missionsåtaganden än vad vi är! Vi skäms – och tackar Gud för våra bröder och systrar i Afrika. – Gud give att denna gemenskapen stadfästs och består, till tidens slut och in i evigheten!

Sändande församling sammankallas-fasen (pkt nr 10) pågår – här just nu: i samband med ELM-BVs årsmöte. Vi gläds och tackar Herren för ännu ett nådens missionsår! Vi får instämma med profeten Jesajas vittnesbörd: … allt vad vi har uträttat, har du utfört för oss (Jes. 26:12). Tack käre Frälsare och Herre!

I Peru är missionssituationen annorlunda. ELM-BV har haft insatser där i närmare 15 år. Med avseende på missionscykeln är missionärer mer eller mindre engagerade i hela registret av de tio punkterna. Och samtidigt är den lokala kyrkan sedan ett par år tillbaka också involverade i samma cykel, inte minst sedan två präster ordinerats i slutet av förra året. Steg för steg kan våra missionärer, sakta men säkert, träda tillbaka och förflytta sig till nya områden. ELM-BVs ekonomiska åtagande i Peru är förhållandevis begränsat, vi har försökt att hålla en lågbudget-profil i arbetet. Framför allt för att inte skapa ett osunt beroende i mission-kyrka-relationen.

För mer information om mission-kyrka-relationer hänvisas till en artikel i Begrunda nr 2 / 2008: Relationen mellan mission och kyrka.

För ytterligare information om våra missionsländer hänvisas till en artikel i juninumret av Till Liv: Mission – att berätta om Jesus.

Slutligen något om hur aposteln Paulus ser på gammalt och nytt arbete, inklusive frågan om en rätt hushållning av resurser och krafter: Så har jag från Jerusalem och runt omkring ända till Illyrien överallt predikat Kristi evangelium. Jag har satt min ära i att inte förkunna evangelium där Kristi namn redan var känt. Jag ville inte bygga på en grund som någon annan hade lagt. Jag handlade som det står skrivet: De som inte har fått budskapet om honom skall se, och de som inte har hört skall förstå. Det är därför som jag många gånger har varit förhindrad att komma till er. Men nu har jag inte längre någon uppgift i dessa områden. Och då jag sedan många år har längtat efter att komma till er, vill jag besöka er när jag reser till Spanien. Jag hoppas att på genomresan få träffa er och att ni utrustar mig för resan dit, sedan jag först en tid har haft glädjen att vara tillsammans med er (Rom. 15:19–24).

ELM-BV är på liknande sätt i ett övergångsskede från gamla till nya åtaganden. Under några år har blickarna riktats österut, mot den världsdel som bedöms som den mest onådda: Asien. Kontakter har knutits med Indien, Kambodja, Turkiet – för att enbart nämna några få tänkbara länder. I väntan på Kristi återkomst fortgår kallelse och utrustning till tjänst, nära och långt borta!

 

Föredrag vid ELM-BVs årsmöte den 12 juni 2009 av Roland Gustafsson, missionsföreståndare i ELM-BV

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved