Om herdar och hjordar

Om herdar och hjordar

Sista veckan har jag funderat en del på herdeansvaret i Guds församling. Herde är det svenska ordet för latinets pastor. Den kopplingen var tydligare när jag arbetade i Peru eftersom spanskan använder ordet pastór om såväl fåra- som församlingsherdar.

Jag har mitt hem i ELM i Örkelljunga. En kristen gemenskap jag kommit att älska. Inte för att den är utan brist. Kanske för att där finns en kärlek till Guds ord, en tacksamhet över vad Jesus har gjort och gör och en längtan efter att fler ska få del av evangeliet. Men kanske mest för att Herren har satt mig där. Och som medlem har jag ansvar för den kristna gemenskap jag tillhör.

Men herdeansvar då? I mina tankar hör jag frågan ställas lite kritiskt av någon som trots allt vill väl. Vem har herdeansvar? Och vems är hjorden?

Det är viktiga frågor. Igår när jag ”vabbade” från gudstjänsten (eller vad det nu kallas när man är hemma från något annat än jobb, men något man tänkt göra men på grund av barns sjukdom fick låta bli) så läste jag i min bibel den text jag ska predika över hemma i Örkelljunga om ett par veckor. Vad vill Herren säga till ELM Örkelljunga i och genom den texten? Genom det jag predikar över det avsnittet av Gud ord? Det vilar ett stort ansvar på förkunnarens axlar.

Men hur är det med herdarna i Guds församling. Ett kort bibelstudium på måndagsmorgon över herde och hjord i Nya testamentet leder till följande slutsatser:

  • Jesus är Herden framför andra. Han förbarmar sig, är den gode herden som ger sitt liv för fåren, han är våra själars herde och vårdare, han är fårens store herde (Matt 9:36; Joh 10; 1 Pe 2:25 och Heb 13:20).
  • Några lärjungar kallas in i ett herdeansvar i församlingen. Petrus får den kallelse av Jesus, de äldste i Efesusförsamlingen av den helige Ande, Kristus fördelar gåvor i Efesierbrevet och Petrus uppmanar församlingens äldste att vara herdar (Joh 21:16; Apg 20:28; Ef 4:11 och 1 Pe 5:2).
  • Ingen av herdarna får sin egen hjord, den är alltid Guds. Jesus säger till Petrus: Var en herde för mina får, Paulus uppmanar ledarna i Efesos att vara herdar för Guds församling och Petrus säger likadant var herdar för Guds hjord (Joh 21:16; Apg 20:28; 1 Pe 5:2).
  • Jesus är Herden (singular), men det herdeansvar som överlämnas syns vara kollektivt, eller åtminstone lämnas åt flera ledare, på varje plats (Apg 20:28; Ef 4:11; 1 Pe 5:2). När Jesus ger Petrus herdekallelsen använder han ett verb som kan betyda ”vara herde”, men lika gärna ”valla, vakta”. Mötet på Genesarets strand kan knappast tas som intäkt för att Petrus har ett exklusivt uppdrag. En bättre översättning hade kanske varit: Var herde för mina får (Joh 21:16)

Att vara herde, att bära ett herdeansvar, i en kristen gemenskap handlar om att vårda en del av Guds församling. En herde i Guds rike har aldrig en hjord, men är del av den. Det är fortfarande inte ett litet ansvar att bära. Jag gläds därför över att vi är flera som tillsammans bär det ansvaret i hjorden ELM Örkelljunga. Liksom jag gläds över att vi alla får i Jesus hjord får bära varandra i bön.

Funderar en missionsledare en disig morgon i januari

/ErikJA

3 reaktioner till “Om herdar och hjordar”

  1. Tack. Det första jag fastnade för:
    ”En herde i Guds rike har aldrig en hjord, men är del av den.”
    Jag behövde den formuleringen.

    /Henrik

  2. Bäste Erik,

    Måste man göra en sådan distinktion som du gör mellan att ha en hjord och vara en del av den? Apg 20:28 talar tydligt om ett ledarskap (episkopous poimainein – biskopar att ’herda’), likaså talar Petrus om att vaka över Guds hjord som anförtrotts dem. Men när det gäller att ”vara herde”, så är det inte en uppmaning till att vara, utan göra – ”herda!”. De är redan herdar, men uppmanas att utföra herdearbetet. Ytterst sett är hjorden helt klart Herrens, men han avskiljer män och insätter dem som ledare/herdar över denna hjord. Och självklart är också herdarna att räkna bland Guds får, men det står inte i motsats till deras särskilda kallelse att också vara herdar för hjorden. Mose var en del av Israels barn, men hade en otvivelaktig kallelse att vara ledare över desamma (och när denna kallelse ifrågasattes var Herren mycket tydlig med vad som gällde!.) Givetvis finns det skillnader mellan Mose särskilda kallelse, och herdeämbetet i NT, men exemplet tydliggör ändå att Herren har vissa ordningar i sin församling (qahal/ekklesia). Så kan vi också se hur apostlarna får en särskild kallelse i förhållande till de 70/72 samt hela lärjungaskaran. Likaså insätter apostlarna direkt och ibland indirekt (Tit) äldste/biskopar (presbyteros, episkopos) i församlingaran, och dessa är insatta till att vara herdar och lärare/förkunnare. Insättningen skedde (av allt att döma) offentligt, och det var tydligt vem som hade ett herdeansvar. Om det inte vore tydligt tycks mig Paulus uppmaningar i pastoralbreven vara tämligen märkliga. Inte minst blir det också märkligt med orden i Hebr 13:17, där ledarna sägs vaka över församlingsmedlemmarnas själar, samt att de ska avlägga räkenskap för desamma. Rimligast är väl att förstå herdeämbetet som ett delegerat ansvar från överherden, där underherden också har redovisningsansvar, inte bara för sin egen själ utan också de som han anförtrotts. Timoteus verkar dessutom ha ett ansvar inte bara över de ”vanliga” församlingsmedlemmarna, utan även församlingens äldste (1 Tim 5:19) vilka han också avskiljer genom handpåläggning (1 Tim 5:22). Så förstås texterna av Giertz, och framstår som den naturliga läsningen i ljuset av kap 3, även om dessa ställen säkert kan förstås även på andra sätt.

    Om jag missförstått dig och argumenterat mot något du inte avsåg, ber jag ödmjukt om ursäkt. Oavsett gläds jag över din kärlek till Guds ord, och din uttryckta medvetenhet om allvaret i att utlägga det!

    Din i Kristus,
    Niclas

    1. Broder Niclas,
      först ett tack för din kommentar och dina viktiga synpunkter. Av detta förstår jag att en del av det jag ville lyfta fram av mitt bibelstudium trots allt inte blev så tydligt som jag hoppats.

      På intet sätt förnekar jag att NT talar om ledarskap i den kristna församlingen, och att detta ledarskap läggs på några (inte alla). Detta ledarskap känner vi, i en luthersk tradition, igen som predikoämbetet eller evangelieförkunnelsens och sakramentsförvaltningens ämbete (CA V). (Mer om ELMs syn på detta finns här.)

      Men det jag tyckte mig se i mitt studium över herde och hjord i NT var att det aldrig sägs att de som kallas att vara herdar (eller ”att herda”) får en hjord att kalla sin. Tvärtom verkar det betonas att hjorden (fortsatt) är Herrens. Jesus ber Petrus att ta hand om mina får, inte dina. Det var det jag försökte fånga i formuleringen att inte ha en hjord, men vara del av en.

      Detta understryks av det ser ut som att herdeuppdraget i NT alltid verkar vara givet till flera personer. ”En hjord och en herde” beskriver Kristus och hans församling, men inte förhållandet mellan en lokal herde och en lokal församling. Därav följer att flera herdar har ansvar för samma troende – och Hebr 13:17 som du lyfter fram är ju också skriven i plural.

      Frid
      ErikJA

Lämna ett svar till Henrik Nilsson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved